Månad: april 2014

Drevet mot Fatta

Drevet som pågått under påskhelgen mot Fatta är väntat ur ett strukturellt perspektiv och förutsägbart ur ett historiskt perspektiv.

När kvinnor har samlat sig för att synliggöra och bekämpa den patriarkala sexuella suprematin och dess uttryck i form av mäns våld mot kvinnor, har de alltid stött på ett hårt och hatiskt motstånd. Med Internets framväxt har detta motstånd, antifeminism, kunnat organisera sig bättre och snabbt få ut sitt budskap.

Kvinnor kan arbeta för att uppmärksamma bröstcancer, för att öka kvinnors representation i styrelser, för att öka kvinnors ekonomiska utrymme eller mot sexistiska annonser – det väcker förargelse och hån. Men. Det är när kvinnor går till patriarkatets kärna och problematiserar det sexuella tolkningsföreträdet och mannens rätt till att sexuellt utnyttja kvinnors kroppar som antifeminister slår till som hårdast och med mest frenesi.  

Ett exempel långt tillbaka i historien, som visar att inget är nytt under solen, är hur debatten gick om reglementeringen. Reglementeringen var samhällets sätt att kontrollera att ”lösaktiga kvinnor” var friska så att män inte löpte risk att smittas av könssjukdomar. Många övergrepp på kvinnor och flickor begicks under denna tid för att prostitution ansågs vara ”ett nödvändigt ont”. Framför allt var det läkare som förde debatten om reglementeringens vara eller icke vara och de vid den tiden fåtalet kvinnliga läkare, som argumenterade för reglementeringens upphörande, blev särskilt illa åtgångna.

Under 80-talet kom prostitution återigen att hamna i fokus under utredningarna och rättegångarna i det sk styckmordsfallet dvs en 27-årig kvinnas skändligt behandlade kropp. Kvinnan var prostituerad och rättsväsendets hantering av prostitution som en del i rättsprocessen mot de misstänkta, fick Hanna Olsson att skriva sin klassiska bok ”Catrine och rättvisan”. Vid den här tiden fanns inte internet men fortfarande är Hanna Olsson ett hatobjekt och numera sker hatet på Internet. Trots att det alltså gått nästan 35 år efter att boken kom ut väcker den ännu så mycket vrede att författaren nämns bland dem som antifeminister på nätet avskyr mest. Att sätta ljuset på det yttersta uttrycket av mäns våld mot kvinnor, prostitution, är känsligt.

Under 90-talet kämpade kvinnor som Inger Segelström och Margareta Winberg för att få till stånd en lag om förbud av köp av sexuell tjänst. Inte heller då hade Internet inte riktigt kommit igång som arena för feministhat men de här två företrädarna för kvinnorörelsen och deras kamp för att synliggöra mäns våld mot kvinnor har lett till att de än idag dag omnämns med hat av antifeminister.

De här tre exemplen visar att mäns våld mot kvinnor, som prostitution är, är ett känsligt ämne och inte mycket har förändrats med tiden. Hade nätet funnits på 1910-talet, på 80-talet och varit mer utvecklat under 90-talet så hade säkerligen dessa kvinnor råkar ut för ett mycket mer omfattande drev.

Det var vad som hände Eva Lundgren. Efter att ha fört in uttrycket våldets normaliseringsprocess och ha publicerat den klassiska rapporten ”Slagen dam” råkade Eva Lundgren mycket illa ut. Nu fanns nätet. Från ett ursprungligt Flashbackdrev svarade Uppsala universitet med att misstänkliggöra Eva Lundgren som person. Hon hade utmanat patriarkatet genom att forska om mäns våld mot kvinnor. Idag är våldets normaliseringsprocess inget som ifrågasätts men det antifeministiska drevet mot Eva Lundgren uppnådde sitt syfte. Hon tystades.

Drevet mot ROKS efter ”Könskriget” är ett nutida annat välkänt exempel på hur ett organiserat drev syftar till att skada de som arbetar för att synliggöra problematiken mäns våld mot kvinnor. Bemötandet av boken ”Hatet” av Maria Sveland är ett ytterligare exempel. Det antifeministiska drevet vill misstänkliggöra, fokusförskjuta och dränera på energi.  Att ta upp mäns våld mot kvinnor väcker som inget annat en ursinnig vrede.

I det sammanhanget ska drevet mot Fatta förstås. Det handlar inte om statistik. Då hade upprördheten istället riktats mot att vi fortfarande inte har någon tillförlitlig statistik över sexualbrott. Sverige har ekonomisk statistik upp över öronen men sexualbrottsstatistik är fortfarande 2014 ett område som är eftersatt. Det säger en del om vårt samhälle och viljan att visa på hur det ser ut.

Drevet mot Fatta har som syfte att misstänkliggöra organisationen och att misskreditera arbetet som görs. Det är lika känsligt som på 80-talet att tala om det sexuella våldet som kvinnor utsätts för och hur rättsväsendet och övriga samhället hanterar det.  Att problematisera det manliga sexuella tolkningsföreträdet såsom att arbeta för en samtyckeslag väcker vrede men vreden är så mycket mer organiserad och verserad nu.

Det är därför som drevet var både väntat och förutsägbart.  Det är därför som Fatta inte bör stanna upp och lägga energi på de antifeminister som vill sätta i käppar hjulet för arbetet att stärka kvinnors och flickors sexuella rätt.  Det kommer komma nya drev mot Fatta (och andra liknande organisationer)och de ska ses i samma kontext.

Stanna upp tillfälligt och bemöt, gå sedan snabbt framåt i arbetet med att utmana och sätta fokus där det hör hemma – på mäns våld mot kvinnor och dess uttryck.

Annonser