Polisens #kvinnosyn Del 5 : Polisen och prostitutionen

Efter avslöjandet om polisen och #kvinnoregistret fortsätter vår serie om Polisens #kvinnosyn med att betrakta hur polisen hanterat företeelsen prostitution.

Det är av stor betydelse att se hur de som ska tillse kvinnors säkerhet, värderar de kvinnor som är mest utsatta för samhällets godtycklighet, fördömanden och skuldbeläggande; de kvinnor och flickor som av olika anledningar befinner sig i prostitution. Hur polisen ser på dessa som är mest utsatta för mäns våld, ger mycket information om hur deras kvinnosyn är. Eftersom prostitution som företeelse är mångfacetterad, mångbottnad, känslomässig och där rättsväsendet inklusive polisen fortfarande famlar runt och inte förstår särskilt mycket, är syftet med inlägget att synliggöra den djupa problematiken och hur gamla strukturer som ännu lever kvar. Polis hävdar ofta att det är en allvarlig brottslighet men vad de faktiskt gör och inte gör, visar att det är andra känslor som faktiskt styr. Förutom att skärskåda modern nutid i Sverige, kommer inlägget Polisen och prostitutionen också innehålla både ett globalt, framför allt ett nordiskt, såväl som ett historiskt perspektiv.

Om vi inte spanar så kan vi naturligtvis inte veta någonting.

Sexköp är ett brott som oftast upptäcks genom att polisen lägger spaningsresurser på det. På polisen finns personer som ska skanna av internet och vad som händer där. Men därifrån har inte kommit några signaler om att det här är ett stort problem som bör satsas på, säger Staffan Wennberg.

Han ser en skillnad mellan dem som han menar gör det här frivilligt och de som blir tvingade.
– Är det en som säljer sex och det inte är frivilligt räcker det för att det ska vara allvarligt.
– Om en flicka är tvingad att göra det via en kopplare så tar jag ju det först än den tjej som säljer för att hon kommit på att hon ska tjäna pengar.
Nu är jag inte nån psykolog. Men när de går och grunnar på det i efterhand så… man måste ändå tycka att det är konstigt på nåt vis. Nu påstås det ju att det är världens äldsta yrke, men ja, jag vet inte.
Intervju med chef vid Uppsalapolisen 2014 se
här.

Den nödvändiga dikotomin

Prostitution som företeelse förutsätter en tudelning, en dikotomi, av kvinnor och på deras värde. Det finns ärbara och icke ärbara kvinnor och att det finns en internaliserad dikotomi påverkar alla kvinnor och flickor – även de som inte är i prostitution. Att en kvinna som anmäler våldtäkt får frågor om just sin ärbarhet; klädsel, sexuella erfarenheter och tidigare beteende, beror på den här dikotomin som lägger skuld på kvinnor. Inte på män och förövare.  Kvinnor och flickor förutsätts också bete sig rätt dvs ärbart och får då och då mediala råd av poliser att tänka på sitt beteende och skuldbeläggs internaliserat för sin klädsel. Detta kommer vi att återkomma till i bloggen framöver då polisens uttalanden i media granskas.

Prostitution kan alltså ses som en projiceringsyta för kvinnosynen.

Globalt och historiskt perspektiv

Polisen och prostitutionen har en lång gemensam historia. Att vissa kvinnor och flickor alltid ansetts, och anses, vara tillgängliga för framför allt maktens män har alltid på ett eller annat sätt också involverat polisväsendet.

Lydia Cacho skriver i sin bok ”Maktens slavar” om hur polisen i varje land hon besöker är involverad i sexhandeln på ett eller annat sätt. De tittar åt annat håll när prostitution och våld sker, de är sexköpare, de beskyddar åt hallickar, de låter sig mutas med pengar eller fri tillgång till sex, de förvarnar om tillslag, de utsätter brottsoffer för kränkande behandling eller övergrepp, de skickar brottsoffer tillbaka till hallickarna eller lämnar hallickar och deras kvinnor ifred. I länder med legaliserad prostitution beskrivs hur polis är sexköpare, ”kunder”, ena dagen för att nästa förutsättas vara de som utreder brottslighet mot kvinnor som utsätts för handel och våldet i prostitutionen.  Det säger sig självt att det inte fungerar. Den kvinnosyn som kännetecknar de som utnyttjar kvinnor sexuellt påverkar dessutom synen på sexualbrott begångna mot alla kvinnor och flickor i samhället. Lydia Cacho skriver på sidan 104

Och att polisen i de närmare 50 länder jag besökt inte på långa vägar har den utbildning, kunskap, handlingskraft, professionalitet och transparens som skulle behövas för att bekämpa människohandlarmaffian.

I Sverige har vi sedan 1999 en lag som förbjuder köp av sexuell tjänst/handling. Det är ingen hemlighet att polisen var emot införandet av lagen.

I en historisk betraktelse har svensk polis i allra högsta grad varit involverad i prostitution under den period Sverige hade reglementering och bordeller. Högste polischefen i Stockholm tillika överståthållaren, var under 1840-talet i högsta grad ansvarig för införandet av bordeller och tvångsbesiktning av prostitutionens kvinnor och flickor. Polis fick ansvar för att kvinnor infann sig till kontroller dvs den gynekologiska undersökning som skulle se till att hon var fri från sexuellt överförda sjukdomar som kunde smitta friska sexköpande män. Polisen fick även i uppdrag att spana efter ”liderliga” kvinnor som kunde misstänkas för prostitution. Det fanns speciella prostitutionspoliser. Trots att poliser egentligen skulle bekämpa ”liderligheten” i samhället blev det egentligen tvärtom, de upprätthöll organiseringen av prostitutionen istället för att motarbeta den. 1)

Det fanns exempel på hur polisen utnyttjade kvinnor sexuellt för att få bevis på att de var prostituerade.  Polisen samarbetade också med hallickar och bordellägare för att kunna ”vittja” dem på kvinnor som de förde till tvångsundersökning. Reglementering upphörde slutligen så sent som 1918 tack vare ett mycket aktivt feministiskt arbete.

Norden och polisen samsyn

Även i våra nordiska grannländer Norge och Island finns numera en lagstiftning mot sexköp (Island har även ett förbud mot strippklubbar).

I Norge var det framför allt samiska kvinnor som kämpade för att få till stånd en förändring av mäns  beteende och för att få en lag som förbjöd sexköp. Efter att gränsen till Ryssland öppnades för handel 1991 ledde det även till att handeln med kvinnor i prostitution ökade och till att sexköp blev mer och mer normalt bland män och t o m bland unga pojkar. De samiska kvinnorna började bedriva ett aktivt normarbete för att få till stånd en förändrad attityd. De anordnade bland annat demonstrationer utanför de ställen där de visste att hallickverksamhet och sexköp pågick. Trots att sexköpare utsatte dem för livsfarliga hot, tex genom att göra ansatser att köra över dem med sina bilar, fick de ingen hjälp eller beskydd av polis. Tvärtom försökte den lokala polisen förhindra och förhala kvinnornas demonstrationstillstånd. Ingen utredning påbörjades trots att de fanns bevis för hallickverksamhet och att handeln med kvinnor pågick.  Snarare betraktades hallickarna som goda medborgare och inte alls som kriminella. Vid ett tillfälle utsatte en hallick/bordellägare demonstrater för fysiskt våld och inte ens då ingrep polisen utan försökte snarare få demonstranterna att avlägsna sig.  Senare när kvinnorna hade rönt framgång i kampen så utreddes hallickarna men det var dessa samiska feminister som gick först och deras kamp ledde senare till den norska lagstiftningen där sexköp kriminaliserades. På grund av närheten till den Ryssland var det nödvändigt att även kriminalisera sexköp utomlands för att förhindra gränshandel med kvinnor. Men precis som i Sverige, var inte norska polisen positiva till lagen. 2)

Efter att sexköpslagen infördes på Island 2009 gick polisens arbete med att lagföra män som bröt mot lagen, mycket trögt. Fram till 2013 hade endast 8 sexköpare lagförts och de köpte alla sex av samma kvinna. Bara ett enda fall av koppleri/hallickverksamhet har lett till fällande dom och då var det en kvinna som dömdes och hon var själv ett offer i kvinnohandeln. Det har lett till att den aktiva isländska kvinnorörelsen själva har agerat. De tröttnade helt enkelt på polisens frånvaro av intresse och att inget hände. De började spana själva efter sexköpare och av-anonymiserade dem och anmälde dem till polisen. 2)

I det här nordiska sammanhanget finns det anledning till att ta upp den s k Haparandadomen från 2011,  där två svenska män var åtalade, en för sexköp och för att ha förmedlat en rysk kvinna till denna sexköpare.

Försvaret kallade en överkonstapel vid den finländska polisen som vittne. Han angav att han hade arbetat som polis i 30 år i den regionen där de ryska kvinnorna såldes och han ansåg sig kunna bedöma om dessa kvinnor i prostitution var frivilliga eller tvingade.

Ur domen: Han  /polismannen/  är av den uppfattningen att varken hallickar eller ryska maffian är inblandade i verksamheten utan de ryska kvinnorna sköter själva den prostitution som de bedriver. Om den misstänkte mannen säger den här att polisen att han känner honom sedan tidigare och att han inte kan tänka sig att denne bedrivit någon verksamhet som hallick.   

Polismannen fick alltså bedöma att det inte fanns någon rysk maffia inblandad eller att någon av kvinnorna hade en hallick trots otaliga rapporter, bland annat i media, om motsatsen. Denne finländske polismans syn på prostitution, hans syn spå sexköp som normal manlig sysselsättning eller hans kunskap om våld mot kvinnor, diskuterades inte. Han fick tycka till och skyddade sin manlige ev sexköpande och kvinnohandlande vän.  Hur den här mångåriga polisen och hans poliskollegors arbete mot våld mot kvinnor framför allt i prostitution bedrevs kan en bara göra sig en föreställning om. Lydia Cachos uppgifter om hur poliser över hela världen inte bryr sig om kvinnohandel kom plötsligt väldigt nära under Haparandafallet.

Både norsk, isländsk, finländsk och svensk polis brister alltså i förståelsen av – och viljan att förstå- vad prostitution är dvs att det är våld mot kvinnor, och i synen på att sexköpslagen är en viktig lag att införa och att efterleva.

Sverige – 50 dagsböter

I Sverige har få sexköpare lagförts och straffen är låga. De flesta får strafföreläggande och slipper offentlighet. Efter ett HD-beslut 2001 får i stort sett samtliga sexköpare 50 dagsböter även i de fall där det finns uppenbara tecken på att de utövat våld, i vissa fall grovt sexuellt våld.  De får oftast inte ens några frågor om det och deras anonymitet består. Kvinnor och flickor i prostitution är ansedda som mindre värdefulla än andra kvinnor och flickor, på något annat sätt är svårt att tolka att våldet inte ger någon uppmärksamhet.

Få gånger har polis höjt rösten mot den låga straffen och det inte skett i något större medialt sammanhang. Det finns anledning att jämföra med vad som skedde när HD ändrade praxis för hur narkotikabrott ska bedömas och att ”nyansera” påföljderna beroende på vilket position den åtalade hade i ett försäljningsnätverk. Denna HD-dom ledde till att polis uttalade sig i nationell riksmedia och till debatter. Något motsvarande har trots att det gått 16 år sedan sexköpslagen infördes och 14 år sedan HD:s beslut om 50 dagsböter, inte skett från polisens sida. Ingen stark reaktion har framförts. Det är en tydlig indikator på hur polis ser på brottet sexköp och på deras generella ointresse.  (Se tex artikel Låga straff gör att sexköpare inte jagas.)

För att få en uppfattning om hur många sexköpare som åker fast kan en se hur mycket pengar som är i omlopp. I en härva i Stockholm 2013  fanns uppgifter att 600000 kr skickades till hemlandet av hallickarna. Ett fåtal sexköpande män åkte fast i härvan. Det borde ha varit minst 300 sexköp vilket innebar att det var 1-2% som åkte fast. Det här rör sig förstås om väldigt övergripande siffror och de flesta härvor nystas inte upp och de allra flesta sexköp lagförs inte. Sannolikheten för en sexköpare att avslöjas av polis är ytterst liten, det rör sig förmodligen om promillen. Om någon grips får han ändå anonymitet och endast böter. Trots att männen som köper kvinnors och flickors kroppar gör en våldshandling är det t o m mindre risk att bli lagförd än det är vid våldtäkt. Sexualbrott tillhör de minst anmälda brotten och de med sämst lagföring. Det är ingen slump och våldet i prostitutionen följaktligen får ännu mindre intresse för alla sexualbrott hänger ihop.  Finns det pengar inblandade i en våldtäkt blir kvinnan och flickan internaliserat ännu mindre värdefull att skydda än om det inte finns någon ersättning inblandat. Det är ett strukturellt och tydligt mönster.  Den manligt kodade synen på prostituerade tillåts alltså påverka alla som anmäler sexuellt våld.

Prostitutionsrelaterad brottslighet

I hela landet minskade antalet lagförda sexköp med 25 procent 2013 i jämförelse med året innan http://www.svt.se/nyheter/sverige/farre-aker-fast-for-sexkop

Anmälningar om köp av sexuell tjänst har gått ner kraftigt. Enligt polisen beror det inte på att färre personer köper sex, utan på att polisens spanare spenderar mindre tid i yttre tjänst. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5618758

 För att förstå hur polis ser på prostitutionsbrottslighet är det nödvändigt att se på hur de hanterar de brott som ansluter till prostitution dvs koppleri och människohandel. Det är oftast i samband med dessa utredningar som ett större antal sexköpare kan gripas och att antalet lagförda sexualbrottslingar i sexköp ökar.

Begreppen koppleri och människohandel är i grunden problematiska då de döljer våldet (se Inlägget Prostitutionen och rättvisan) och lägger fokus på ekonomi eller på ett fysiskt tydligt tvång från hallickarna. Sexköparnas våld försvinner helt. Viljan att lägga resurser på prostitutionsrelaterad brottslighet ger ändå information på hur polis ser på prostitution. Polisen i storstäderna Stockholm och Göteborg inrättade i samband med att människohandel blev ett brott, speciella människohandlarenheter. I Skåne prioriterade polisen bort det och i resten av Sverige fanns ingenting.

Norra Sverige med närheten till andra lands gränser, uppmärksammades som ett särskilt problematiskt område eftersom ingen prostitutionsrelaterad brottslighet utreddes, trots indikationer på att det fanns omfattande sexhandel. Framför allt Västerbotten och Jämtland utmärkte sig negativt i att inte göra något. Polisen ansåg inte att det var något problem eftersom de inte sett något vilket naturligtvis visade vilken syn på prostitution de hade och på den stora viljan att sopa problemen under mattan – att titta åt annat håll. Situationen i norra Sverige utreddes i en särskild i en rapport så sent som 2009.

Att det är oerhört sega och uråldriga attityder som polis har gentemot prostitution visar att ännu 2014 uttalar enskilda polischefer att prostitution är ”världens äldsta yrke”, se citat överst. Det visar att det faktiskt inte har hänt så mycket sedan reglementeringens polisarbete. Oviljan att adressera våldet är påtaglig och viljan att normalisera prostitution genom att säga att det alltid funnits och inte går att bekämpa, är vanlig. Det är just om de sexualbrottslingar som sexköpare utgör som detta ofta uttalas om. Annan typ av brottslighet betraktats inte som något oundvikligt. Skulle någon polis anse att knarklangeri är ett yrke som vilket som andra?

Kvinnosyn och ”sexhärvor”

Vid några tillfällen har mer genomgripande utredningar och senare rättegångar hållits, som rör flickor och unga kvinnor och om de män som har betalat för att utnyttja dem. En stor sexköpshärva avslöjades 2009 och förra året 2014, dömdes också en man men det finns fler. Till dessa ska givetvis fallet med polischefen Göran Lindberg läggas. Alla dessa fall har det gemensamt att det visar hur våldet mot kvinnor och flickor i prostitution alltid är närvarande.  Men de visar på attityder hos poliser. De visar för det första hur utredningar begränsas och att de flesta sexköpande männen dvs sexualbrottslingarna går fria. De kan alltså fortsätta begå sexualbrott ostraffat. I en del dessa domar syns det att det rör sig om många män, kanske 100-tals i vissa fall.

För det andra visar Göran Lindberg-utredningen hur polis valde att inte ingripa trots att de åtminstone vid ett tillfälle visste att en kvinna våldtogs grovt och utsattes för livshotade våld. Polis avvaktade för samla bevisning. Inte ens ett grovt våldsamt sexualbrott avbröts utav det skälet. Det behövdes ”bevis”.  Hur kan det anses var ett bättre syfte än att avbryta grovt våld? Två saker påverkade polisen här, dels deras intresse för sin egen utredning och dels att det ansågs handla om en kvinna som var mindre värdefull, mindre ärbar: hon var prostituerad.  De avbryter inte våld mot person då det handlar om den urgamla föreställningen att prostituerade får skylla sig själva. De har inte samma människovärde. Det är det typiska dikotomi-tänkandet. Det sänder också klara signaler att svensk polis inte skyddar kvinnor från våld, trots att de kan, om de anser sig ha rätt till att låta bli. För vilka ska polisen anses finnas då?

Förutom detta i grunden kvinnoföraktande ”syfte”, uttalade också utredande polis Jonas Trolle, att han ansåg att det gick att dra paralleller till heroinhandel.  För att samla bevis avbryter inte polis alltid pågående handel med narkotika och det skulle alltså rättfärdiga att kvinnan lämnades utan hjälp i våldsmannens hantering. Kvinnan förtingligas öppet. Hon anses inte ha ett okränkbart mänskligt värde utan blir en produkt som säljs och köps. Det är vad polis som ska tillse att kvinnor inte utsätts för våld anser. Det sker helt naturligt internaliserat.  Kvinnor är alltså först och främst till för att polisen ska kunna utreda ifred.  Det är reglementeringens kvinnosyn 15 år efter att lagen om förbud för sexualbrottet sexköp har kommit. Våldtäkt och sexköp flyter ihop.

Det är naturligtvis inget annat ett yttersta bevis på att kvinnan är andra klassens medborgare och framför allt gäller det de kvinnor som av någon anledning har ett fått ett pris på sin kropp -när en man betalar för att få våldta ifred.

Trots att det i Göran Lindberg-fallet fanns 100–tals män inblandade greps nästan ingen. De 50 dagsböterna används av polis som ett rättfärdigande av deras bristande intresse.  Påföljden anses för låg för att tillåta spaning och tvång mot männen som begår sexköp – ett sexualbrott. Då är vi tillbaka till polisen inte i någon större utsträckning reagerat mot de låga straffen, de kan använda de låga straffen för att slippa agera.

Samma mönster går att se i alla de härvor som avslöjats de senaste åren. Det finns många män inblandade men i stort sett inga utom huvudpersonerna får ett straff. Det är också en värdering och en indikator om Polisen #kvinnosyn.

Det är ingen isolerad företeelse utan slår åt andra hållet också. Flickor och kvinnor som utsätts för våld, om de varit prostitution, negligeras.  Det gäller till exempel den härva som avslöjade 2014 i Stockholm där 13 flickor och kvinnor som hade utsatts för sexköp, för det är något som de utsattes för. Flera hade polisanmält övergreppen men inte blivit tagna på allvar. Poliser brydde sig om när de anmälde våldtäkt.  De poliser som slutligen nystade i detta var självkritiska. Numera vet vi också att Göran Lindberg hade kunnat relativt enkelt stoppas tidigare men polisen var ointresserad.

Flera av våldtäkterna och koppleriet anmäldes redan för tio år sedan, men polisen tog inte anmälningarna på allvar. Enligt Elin Nelly vid Citypolisen i Stockholm blev kvinnorna inte trodda.

Kriminalinspektören Anna Kullenberg säger till Ekot att det finns anledning till självkritik, både inom polismyndigheten och åklagarämbetet.

I målet finns totalt 13 målsägare, i åldrarna 17-29 år. Brotten ska ha begåtts till och från under en elvaårsperiod. En av våldtäkterna anses som grov. 
http://www.unt.se/inc/print/aklagaren-hansynslost-utnyttjande-2630687-default.aspx

Inte prioriterat

Även i utredningar om våld mot kvinnor tas inte vittnesmål om att män är involverade i sexhandel på allvar. Det verkar inte finnas något intresse. Det kan bara förklaras med att det är för känsligt eller att polisen inte bryr sig. De tittar bort precis som Lydia Cacho skriver om.

I Västra Götaland väljer polisen sedan flera år att i stort sett enbart prioritera mäns våld mot män. Trots att prostitution är en våldsam företeelse, men som sker i det tysta, är det ointressant. Offren våldtas utan att spektakulära och medialt tacksamma, skjutningar sker. Det är en struktur som visar att resurser läggs på män och inte på kvinnor. En förskjutning av kvinnors värde sker samtidigt. Nu kan polis närmast håna sexköpslagen offentligt, att trots att de får tips om pågående sexköpsbrottslighet inte reagera och att utvisa kvinnor i prostitution med deras hallickar. Göteborgspolisens agerande visar att så snabbt kan det hända, från att ha försökt lära sig förstå och hantera prostitution till att negligera våldet mot kvinnor i prostitution.

Som vanligt påverkar det synen på alla kvinnor i samhället och som inlägget Kritik mot våldtäktsutredningar visar uttalar polis i Västra Götaland att våldtäktsanmälningar läggs ner som något självklart och de skuldbelägger kvinnor som anmäler våldtäkt.

Har det verkligen hänt så mycket sedan reglementeringen på 1800-talet? Är det inte samma #kvinnosyn hos polisen som böljar fram och tillbaka hela tiden, trots att lagstiftningen går framåt? Prostitution tycks accepteras av polis på helt annat sätt än narkotika eller våld mot män. Polis har ett val men väljer att bortse rån hallickars verksamhet och sexköp – dvs mäns våld mot kvinnor när mer spektakulära brott anses påkalla alla resurser. Vem har bestämt att det ska vara så? Det är givetvis polisens egna prioriteringar, De allra mest utsatta kvinnor och flickor i prostitution, betalar det största priset för den prioriteringen och i förlängningen alla kvinnor och flickor.

Prostitution är och förblir en spegel av polisens kvinnosyn och oviljan att se våldet mot kvinnor gäller som alltid, alla kvinnor och flickor.


 

Sammanfattning

-Polis ser inte prostitution som våld mot kvinnor.

-Sexualbrottet sexköp förminskas för att straffet är lågt samtidigt finns ingen polisiär opinion för att ändra på det.

-Myterna om prostitution och våldtäkt flyter ihop, flickor och kvinnor skuldbeläggs på samma sätt. Synen på prostituerade påverkar synen på våldtäkt samtidigt som våldtäkt i prostitution nedvärderas.

-Dikotomin som upprätthåller prostitutionen som patriarkal idé påverkar alla kvinnor och flickor i ett samhälle.

-Svensk polis har i grunden samma problem som polisen i andra länder i synen på prostitution och i oviljan att lägga tid på att bekämpa våldet, att bry sig om det och viljan att titta bort är genomgående än idag.

-Våldsamma män och/eller sexköpare osynliggörs och beskyddas direkt och indirekt enligt samma värderingar.


 

Källor:
1) citat från Yvonne Svanström Offentliga kvinnor Prostitution i Sverige 1812-1918
2)uppgifter från Korsvik&Stö The Nordic Modell
+  uppgifter från seminarium m m

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s