HD

Våldtäktsdomen som revs upp – ett nytt Bjästafall?

När hon fick höra att Peter var misstänkt för våldtäkt mot Frida trodde hon inte det var sant. Det var många som hade hört Frida säga att hon hade ljugit om händelsen och det gick även sådana rykten i Mjölby.
Ur den resta och friande domen i Göta hovrätt september 2016

 

Bjästa och Den andra våldtäkten

År 2010 sändes ett program: ”Den andra våldtäkten” som handlade om en 14-årig flicka som blivit våldtagen på en skoltoalett av 15-årig pojke. Pojken erkände först men tog tillbaka det senare. Han dömdes i tingsrätten och senare även i hovrätten. Men hela samhället och nätet tog våldtäktsmannens parti och la all skuld på flickan. Hon ansågs ha ljugit om våldtäkten och att pojken därför var oskyldigt dömd. Orsaken till flickan ”lögn” skulle vara att hon ville hämnas på pojken för att han inte ville vara ihop med henne. Olika företrädare på orten, tex prästen, visade sympati för pojken. Ryktena tog sådana enorma proportioner att flickan tvingades flytta 50 mil. Detta skedde på orten Bjästa. Programmet fick ett enormt genomslag och ledde till mycket diskussion. Bjästa och Bjästa-andan blev synonymt med att ta gärningsmannens parti och ortens namn kan i överförd bemärkelse användas för att snabbt förklara ett liknande händelseförlopp någon annanstans. Länk till information om ”Den andra våldtäkten”:

http://www.svt.se/ug/linnea-anmalde-valdtakt-pojken-hyllades

Men Bjästa är inte unikt.

Våldtäktsdomen som revs upp

I september kom en dom från Göta hovrätt som rev upp en fällande våldtäktsdom från 2008 mot en då 14-årig flicka. Friandet kom efter att Högsta domstolen beviljade resning utifrån tvivelaktiga skäl.

Förutom braskande rubriker i media, som alltid kommer då gärningsmän frias efter resningar, har domen och dess bakgrund i stort sett förbigåtts med tystnad både i media och av andra aktörer.

Det som hände är allvarligt. Det är inte enda gången Högsta domstolen ger en dömd våldtäktsman resning utifrån tvivelaktiga skäl men media och övriga etablissemanget tycks inte vilja utmana den högsta dömande makten och den syn på sexualbrott, de ger uttryck för. Det innebär givetvis att en redan osäker tillvaro för brottsdrabbade flickor och kvinnor blir ännu mer osäker. I landet som påstår sig vara världen mest jämställda land finns en djup dubbelmoral där våldtäktsmän får sympati och våldtäktsdrabbade misstänkliggörs.  Men till självbilden bör läggas att endast Sverige svensk dubbelmoral då Sverige godtar att domstolar kränker kvinnor och flickor i tysthet.

Den friande domen mot en då 14-åriga flickan påvisar denna dubbelmoral. Rubrikerna om fallet antydde och ville påskina att mäns döms oskyldigt och att flickor överdriver eller ljuger om våldtäkt. Media tycks alltid villiga att skriva dessa rubriker och okritiska artiklar som inte speglar hur Sverige i grunden har samma kvinnosyn som andra länder när det handlar om våldtäkt. Samma våldtäkts-myter florerar fritt och beröringsskräcken vid att nämna detta, talar sitt tydliga språk: Sverige är en del av den globala våldtäktskulturen.

Domarna och resningen

I det här inlägget kommer vi gå igenom den juridiska bakgrunden till den friande septemberdomen från Göta hovrätt. Det är möjligt att hoppa över detta ganska långa avsnitt och gå direkt till rubriken nedan:  Vad betyder den här upprivna våldtäktsdomen? men rättsprocessen förmedlar mycket om vad som hänt de senaste åren.

Det finns sex olika delar i denna, rättsligt, nu 8 år gamla historia.

1.Domen från Linköpings tingsrätt mars 2008

2.Domen från Göta hovrätt juni 2008

3.Ett tillbakadraget överklagande till Högsta domstolen augusti 2008

4.Resningsansökan juli 2014

5.Högsta domstolens beslut februari 2016

6.Domen från Göta hovrätt september 2016

 

1. Domen från Linköpings tingsrätt mars 2008

Bakgrunden till rättsfallet är att en man, 31 år, anmäls för våldtäkt av en flicka, 14 år.

I berättelsen kallas mannen för Peter och flickan för Frida.

Frida skulle sova över hos bekanta till hennes mamma eftersom modern arbetade denna natt på annan ort. Peter var vid tillfället inneboende hos samma bekanta. Flickan kommer hem på kvällen och har ont efter att hon blivit slagen av en annan person. Peter utförde då en massage av Fridas nacke.

Nu är Peter, 31, och Frida, 14, ensamma. Deras berättelser om vad som hände går isär.

Massagen fortsätter och sedan tittar Frida och Peter på TV liggandes på en soffa.. Flickan somnar men vaknar av att hennes byxor och trosor är neddragna och att Peter genomför ett samlag.  Frida känner smärta. Hon rusar upp och lämnar bostaden utan mobil, nycklar eller ytterkläder. Hon hittas ledsen av en man som hjälper henne att komma i kontakt med några killkompisar.  Frida berättar då också om vad som har hänt. Hon stannar där hela natten och de följer med henne morgonen efter för att hon ska kunna hämta sina saker.  Killkompisarna vittnar senare i tingsrätten om hur chockad och nedstämd Frida var.. Tingsrätten verkar vilja ha fastslaget om flickan verkligen använde ordet våldtäkt själv då vilket hon kanske inte gjorde – men hon beskrev händelsen. Det får dock anses vara ovidkommande om en 14-årig flicka själv vet vilken brottsrubricering hon ska sätta på en händelse.

Peter lämnar en helt annan historia.  Efter massagen bad han Frida att vara tyst om hon skulle få ligga kvar på soffan. Han påstår att hon tryckte sig mot honom och att han, 31 år gammal, får ångest och kände en frustration. I domen står

Han sa uttryckligen till Frida att han inte var attraherad av henne

Peter påstår också att han har erektionsproblem. Hans förklaring till händelsen är enligt domen:

Peter tror att en förklaring till att Frida påstår att han våldtagit henne kan vara att hon är arg för att han inte ville ha sex med henne.

Peter är alltså 31 år och Frida är 14. Är detta en sannolik förklaring?

Fridas mamma vittnar också. Hon hade sett att Frida inte mådde bra. Hon var ledsen, nedstämd och tystlåten och hon duschade länge. Hon skar sig själv med rakblad (självskadebeteende) för att hon ansåg att hon inte förtjänade bättre. Hon sov dåligt och hon grät mycket.

Det märkliga i domen är att vittnet dvs mamman verkar få frågor om dotterns sexuella karaktär. Mamman säger att hon inte känner till dotterns tidigare sexuella erfarenheter och vet inte om hon är flirtig men att det hänt att flickan klätt sig ”utmanande”.

Varför ställs sådana här frågor i en rättegång där (dessutom) en 14-åring är målsägande dvs är den som anmält en våldtäkt? Varför får de överhuvudtaget ställas? Ingen sådan smutskastning återfinns om Peter trots att han förekommer flera gånger belastningsregistret för misshandel och olaga hot.

Även kvinnan som Peter och Frida bodde hos vid tillfället, vittnar. Hon har inte sett vad som hände den aktuella kvällen, förutom den inledande massagen.
Hon berättar att Frida kom dit nästa morgon med killkompisar och hämtade mobilen mm och att Frida då sa att hon inte ville träffa Peter mer. När Peter steg upp var han frånvarande och sa att han visste ”inte vad som hände igår”, att Frida hade försökt att kela (men det visste han i alla fall?) och att han ”sagt ifrån”. Frida skulle då ha blivit ”sur”. Peter sa också ”säger hon något annat så ljuger hon” vilket vittnet tyckte lät underligt och hon upplevde att något inte stämde.  Peter lämnade sedan sin tillfälliga bostad och återkom bara för att hämta sina saker tillsammans med sina familjemedlemmar.

I domen framkommer att Frida och hennes mamma har en lite komplicerad relation och att Frida periodvis varit jourhemsplacerad.

Tingsrätten anser att Frida har gjort ett trovärdigt intryck och att Peter har lämnat olika versioner. Att Peter dessutom så snabbt sagt att ”säger hon något annat så ljuger hon” anses vara besvärande för honom. Vittnenas berättelser ger också stöd för Fridas berättelse.
Att tingsrätten riktar in sig på hur stabila berättelserna är, både den målsägandes, vittnesmålen och den misstänktes ändrade berättelse, är bra.  Det är även mycket bra att rätten anser att Peters snabba skuldbeläggande av den 14-åriga flickan kan tolkas som tecken på hans skuld.

Så ska domstolar resonera. Fokus ska ligga på gärningsmannens attityder och motsägelser.

Mindre bra är att det förekommit resonemang eller tillåtits frågor om en 14-årig flickas sexuella aktivitet och om hennes karaktär. Sådana frågor hör inte hemma i en modern genusneutral rättsprocess.

Våldtäkt är en integritetskränkning som sker momentant dvs vid ett  tillfälle och vad som hänt tidigare i flickans liv är inte intressant vid just det tillfället. Alla kan bli våldtagna. Men våldtäktsmän har också en tendens att välja ut de mest unga och sårbara. De som inte egentligen inte ska bli trodda. Här lyckades inte det. Peter anses skyldig i tingsrätten och döms till 2 års fängelse för våldtäkt mot barn.

Som i stort sett alla som döms för våldtäkt gör, överklagar Peter domen till hovrätten.

2. Domen från Göta hovrätt juni 2008

Göta hovrätt gör samma bedömning som tingsrätten och fastställer påföljden två års fängelse för våldtäkt mot barn.

3. Tillbakadraget överklagande till Högsta domstolen augusti 2008

Peter och hans försvar överklagar den fällande barnvåldtäktsdomen till HD men överklagan dras tillbaka. Domen vinner därmed laga kraft.

4. Resningsansökan juli 2014

Sex år senare begär Peter resning. Peter har nu en ny advokat, AF,  som är intressant att först titta närmare på.

Försvarsadvokaten
Advokaten AF har tidigare arbetar på en advokatbyrå som försvarat många sexualbrottslingar. Denna advokatbyrå ägs av en advokat, Björn H, som ofta brukar tillfrågas av media då de behöver någon från försvarshåll som ska tycka till om sexualbrott. Björn H har också ägnat sig åt resningar för våldtäktsdömda. Bland annat rörande den omtalade filmdomen där en 20 sekunder lång film av ett barn, en flicka, som sög av en man på en toalett ansågs bevisa att det inte förekommit våldtäkt mot henne och en annan flicka vid ett annat tillfälle under samma kväll. Ingen tänkte på mannen faktiskt kunde anses ha spelat in barnporr eller om flickan gav sitt medgivande till inspelningen. Att HD gav resning och att Hovrätten för Västra Sverige senare friade männen utifrån dessa 20 filmade sekunder  är en misogyn skandal. Ingen problematiserade varför en gärningsman spelar in en film där en flicka suger av honom och vad det innebar för flickan och varför 20 sekunder av ett längre förlopp ansågs säga hela ”sanningen”.

Björn H skrev redan 2006 en debattartikel, tillsammans med andra antifeministiska misogyna försvarsadvokater att det är alldeles för lätt för våldtäktsmän att bli oskyldigt dömda. Länk här , Av någon anledning har namnen på de som skrev denna artikel tagits bort av Aftonbladet. Förmodligen känner dessa advokater att det inte är opportunt att stå för innehållet idag (och Aftonbladet skyddar dem). Men vi vet vilka som skrev under och Björn H var en utav dem. Det har aldrig någonsin varit lätt att bli ”oskyldigt dömd” för våldtäkt. Snarare är det ett brott där det i det närmaste råder straffrihet.

Det är däremot lätt för kvinnor och flickor att bli dömda för falsk tillvitelse. Det krävs i princip bara en våldtäktsanmälan och en eller flera våldtäkts-myter. Då straffas de våldtäktsdrabbade och får betala skadestånd till sina gärningsmän se inlägget Utredningar om falsk tillvitelse.

Björn H:s advokatbyrå anställde AF. En får anta att AF ansågs ha rätt ”meriter” dvs att han delade inställningen att våldtäktsmän lätt blir oskyldigt dömda och att kvinnor och flickor anmäler felaktigt att de blivit våldtagna.  Någon jurist med kvinnoperspektiv med intresse för mäns våld mot kvinnor skull nog ha svårt att bli anställd på denna byrå – om de nu skulle vilja. När AF skrev en bok tillsammans med en kriminell, Bandidos högste ledare, verkade det som han fick sluta och han öppnade då en egen advokatbyrå.

AF uttrycker att han i sin nuvarande position ”har en viktig roll i egenskap av samhällsaktör i bevarandet och utvecklandet av den demokratiska rättsstaten”. Det uttalandet och vad det betyder kommer vi återkomma till. Denna försvarsadvokat tar sig an Peters 6 år gamla barnvåldtäktsdom, som sedan länge var avtjänad, och begär alltså resning.

Resningsansökan
Skälet för resningen är enligt försvaret att flickans trovärdighet och särskilt tillförlitlighet kan ifrågasättas.  Det anförs att flera personer hört flickan uppge att hon falskeligen anmält Peter och att våldtäkten aldrig ägt rum.
Ur resningsansökan sid 2:

Flera personer, oberoende av varandra, har vid olika tillfällen hört målsäganden säga att hon falskeligen ”satt dit” Peter eller något liknande.

Lite längre ner på samma sida skriver försvarsadvokat AF följande:

Det finns ytterligare personer som hört målsäganden uttala sig på liknande sätt som beskrivs ovan, dock har jag valt att inte ange dem för att inte belasta processen med för många vittnesuppgifter som i princip säger samma sak.

Det här sista stycket är särskilt intressant. Vi återkommer till det nedan under rubriken Råd till 14-åriga tjejer som utsatts för våldtäkt.

Ett särskilt vittne åberopas, som hördes redan under tingsrättsförhandlingen men som inte ens har nämnts i domskälen. Förmodligen ansågs detta vittnesmål alldeles för osannolikt och ovidkommande. Vittnet, en man som, vad går utläsa i handlingarna, umgås med Peter. Det är inte utrett hur väl de känner varandra men sannolikt har deras vänskap spelat roll när tingsrätten valde att inte fästa någon vikt vid detta vittne.
Det framkommer i resningsansökan att Peter redan sommaren 2011 begärde att riksåklagaren skulle återuppta förundersökningen för att detta vittne, som vi nu kan kalla Erik, kom med nya uppgifter.

Förundersökningen öppnades och Erik förhördes av polisen men därefter lades ärendet ner.

I resningsansökan från juli 2014, alltså 3 år senare, anförs Eriks uppgifter igen. Erik påstår att Frida på en fest, strax efter att våldtäkten anmäldes, velat krama Peter. Erik anser att Frida var glad och agerade normalt trots att hon anmält Peter för våldtäkt. Det utreds inte vad Erik menar med ”normalt” beteende efter en våldtäkt. Det utreds inte heller hur Erik kan veta vad som är normalt beteende efter ett övergrepp och vilka erfarenheter han har om att möta våldtagna flickor. Men inte bara det: Erik vittnar också om att målsägande hade sexuellt umgänge med många killar efter händelsen. Hur vet Erik det och vad är många? Och vad spelar det för roll? Här inleds smutskastningen av målsäganden, flickan Frida.

Erik påstår också att Frida sagt till flera personer att våldtäkten inte ägt rum och att hon anmält Peter för att han var jobbig och hon velat bli av med honom. Varför det då hålls emot henne att Erik påstår att hon kramat Peter efter våldtäkten och motsägelsen i detta reder inte varken Erik eller försvarsadvokat AF ut. För varför går Frida efter Peter på en fest om hon tycker att han är ”jobbig”?

Under några sidor redogörs för de olika beskrivningarna som Frida och Peter ger av händelsen. Dock utelämnas att Peter uppträtt konstigt morgonen efter och att han skyllt ifrån sig. Det utelämnas också att Frida lämnade mobil och nycklar när hon försvann.

Under rubriken brister i utredningen går försvaret in på flickans trovärdighet och tillförlitlighet. Det som anförs är att flickan har en trasslig bakgrund, hon har haft problem, hon har rymt hemifrån, hon är  intresserad av ”äldre ”killar, (dvs killar som är 19-20 år), hennes beteende efter den anmälda våldtäkten anses inte tala för att hon blivit våldtagen.
Varken försvarsadvokaten eller Peter verkar klargöra vad som är rätt beteende efter en våldtäkt. De väljer även att inte ta upp att just de omständigheter de nämner i flickans bakgrund, är sådana som kan leda till att en flicka på 14 år riskerar att utsättas för övergrepp.  En flicka som har trassliga hemförhållanden, rymmer, blir fosterhemsplacerad, umgås med killar, är just de som kanske framför allt förslagna äldre män, som kanske Peter, skulle kunna tänkas utnyttja. De skulle kunna se henne som ett lovligt byte och tänka att hon riskerar ändå att inte bli trodd.  Men det tar naturligtvis inte försvarsadvokaten och Peter upp i sin resningsansökan.

De väljer däremot att smutskasta en 14-årig flicka för hennes sexualmoral. Är det detta som advokat AF menar med ”utvecklandet av den demokratiska rättsstaten” på sin hemsida? Att en 14-årig flicka som ligger runt kan anses vara en slampa och att hon därför inte är trovärdig? Orden på AF:s hemsida måste därmed tolkas som att han anser att demokrati är att mäns och kvinnors, pojkars och flickors, sexualmoral ska behandlas olika. Så uppnås ”demokrati”.

I avslutande reflektioner tar försvarsadvokaten upp HD-domen från 2010 där en man friades från övergrepp på barn i ett incestfall. Det är en mycket barnfientlig dom där dessutom JR Göran Lambertz skrev ett tillägg om att det bör beaktas att barn kan  misstänkas anmäla övergrepp för att de vill ha ekonomisk ersättning. Mer om vad Göran Lambertz har skrivit och gjort inlägget Synen på våldtäkt och våldtäktsbrottet.

Försvarsadvokat AF nämner givetvis inte heller att Peter flyttade ut snabbt efter att våldtäkten skedde och varför han, 31 år gammal, sover på en soffa inneboende i en familj. Hans sexuella bakgrund nämns inte trots att han är så många år äldre än flickan. Inte heller nämns hans kriminella bakgrund med bl a misshandelsdomar .

Resningsansökan går alltså till stor del ut på att misstänkliggöra och smutskasta en 14-årig flicka. Det lyckas för i februari 2016 får Peter resning i Högsta domstolen.

5. Högsta domstolens beslut februari 2016

I HD:s beslut framkommer att Riksåklagaren redan med anledning av resningsansökan inlämnande dvs i juni 2014, beslutade att återuppta förundersökningen.  Förhör har hållits med två personer som inte varit hörda innan som båda uppgett att de hört målsäganden prata med kamrater om att våldtäkten inte ägt rum och att hon skulle få skadestånd.

HD nämner också vittnet Erik och att han hört samma sak.

Dessutom står följande i domen:

Riksåklagaren har anfört att det får anses finnas synnerliga skäl för att på nytt pröva frågan om Peter har förövat det brott för vilket han dömts.

Med andra ord är en utav de viktiga aktörerna i denna resning Riksåklagaren, Anders Perklev. Han har valt att redan efter Peters resningsansökan  öppna fallet. Varför avvaktade han inte HD:s beslut? Vad får Riksåklagaren att agera så här märkligt?
Han har då också valt att inte längre företräda våldtäktsoffret/målsägande sak dvs att den då 14-åriga flickans intresse, utan han har bestämt sig för att istället driva Peters, den dömde barnvåldtäktsmannens, sak.
När en riksåklagare gör så här – hur mycket generellt kan våldtäktsdrabbade lita på åklagare? Att de företräder dem? Media borde fråga Riksåklagaren varför han valde att agera på det här sättet.

HD anger i sin bedömning:

De uppgifter som nu har framkommit om att målsägande hörts säga att hon inte har utsatts för det brott som Peter dömts för skadar på ett påtagligt sätt tilltron till henne och tillförlitligheten till de av henne lämnade uppgifterna.

Nu har redan Riksåklagaren gått händelserna i förväg så är detta bara ett spel för gallerierna? Beslutet har alltså tagit 1.5 år och det enda de anför är att något ”hörts” sägas.

Inget skrivs om hur Frida mådde efter händelsen eller om hur Peter betedde sig morgonen efter. Inte heller anförs kunskap om hur våldtäktsoffer, istället för att få stöd, är de som misstänkliggörs, och att det kanske framför allt gäller tonåriga tjejer. HD skriver om Frida:

Målsägande har beretts tillfälle att yttra sig över ansökan. Hon har inte hörts av. 

Hur har det gått till? Borde inte HD försökt höra hennes version innan de fattar sitt beslut? Någon borde även granska hur HD har berett Frida tillfälle att yttra sig. Det måste anses vara skamligt av Sveriges Högsta Domstol att använda hörsägen som en resningsgrund.   Att det då dessutom rör en sådan socialt känslig fråga som våldtäkt av ett barn, är upprörande. Våldtäktsmän får alltid stöd. Nu har denna dömda våldtäktsman dessutom en advokat som skriver en bok med kriminella. Återstår att se om advokat AF reser alla misshandelsmål och andra mål där Peter har dömts eller om det endast är sexuellt våld som intresserar denna advokat i resningar.

HD skriver också i sitt beslut att våldtäkt är ett allvarligt brott.  Samtidigt anser de att hörsägen som är orimlig till sitt innehåll och sin form, kan leda till tvivel om en våldtäkt ägt rum. Det är svårt att se hur HD kan se våldtäkt som ett allvarligt brott efter den här bifallna resningen. Ordet ”allvarligt” klingar tomt.

6. Domen från Göta hovrätt september 2016

Frida är närvarande i rättssalen och får framföra sin berättelse. Den är konsistent med den hon har lämnat tidigare. Hon har blivit våldtagen av Peter. Hon mådde psykiskt dåligt lång tid efteråt. Några månader efter våldtäkten började hon besöka ett café i Mjölby tillsammans med en kompis. Under dessa tillfällen har hon dock aldrig pratat om våldtäkten där och har aldrig omnämnt att hon skulle ha ljugit om våldtäkten. I domen står:

Det kunde däremot hända att hon blev ifrågasatt när hon berättade om våldtäkten. Hon svarade då att allt var sant.

Frida säger också att ”det kan stämma att hon inte skrek” (efter våldtäkten). Får hon den frågan? Om hon skrek efter övergreppet? Vad visar det om rättsväsendets kunskapsnivå när det gäller sexualbrott?

Peter har ändrat sin berättelse från tingsrättsförhandlingen 2008. Han påstår nu att ingenting hände alls dvs nu frångår han sitt tidigare försvar som då handlade om att det var Frida som ville ha sex. Han ändrar i princip på allt som han berättade underutredningen 2007 om hur Fridas kläder var neddragna och påstår att han inte fick tillfälle att berätta fritt då.

Samma vittnen hörs, som i tingsrätten. Men det tillkommer två vittnen: två kvinnor. Tillsammans med Erik vittnar de om att de alla, vid olika tillfällen, överhört när Frida skulle ha sagt att hon inte hade blivit våldtagen. Alla tre berättar i princip samma historia. De satt vid olika tillfällen, några bord bort på caféet och överhörde vad Frida sa. T o m när Frida pratade lågt” överhördes” vad hon sa.

Minst ett vittne är vän med Peter och det synes uppenbart att de andra försöker nedtona att de känner honom. Två av dessa vittnen påstår att den då 14-åriga flickan skulle ha anmält våldtäkten för att få skadestånd och ett utav dem, Erik, påstår att det var för att Peter var jobbig. Trots att Erik, precis om i tingsrätten, påstår att Frida kramade Peter på en fest, hemma hos honom, så håller han fast vid argumentet ”jobbig”. Han verkar inte heller här få några motfrågor om hur motsägelsefullt hans vittnesmål är.

Domstolen verkar heller inte ställa någon fråga till dessa vittnen som besöker samma café och ”överhör” samtal som Frida har, varför de gör det. Varför är de så intresserade av Frida och hennes beteende?  Erik vittnar om att han försökt undvika Frida. Ändå satte han sig i närheten av henne på detta café och ”överhörde en konversation”.

Göta hovrätt skriver i sin nya dom att Frida är trovärdig och tillförlitlig. Men de anser att de nya vittnesmålen som hört Frida på ett café berätta om att oriktigt anmält Peter leder till tvivel om riktigheten i Fridas berättelse. Hovrätten skriver:

Uppgifterna har, så vitt kan bedömas, lämnats vid olika tillfällen av tre olika personer som inte känner varandra närmare och inte har några gemensamma kopplingar med parterna.

Detta stämmer inte enligt vittnesmål. Ett vittne är vän med Peter och det mest drivande vittnet Erik har umgåtts med Peter. Men hovrätten utreder inte närmare ”kopplingarna” utan lämnar dem. Göta hovrätt har, som nämnts ovan, inte heller tagit reda på NÄR dessa ”överhörningar” har skett och VARFÖR, något som måste anses vara en grov försumlighet.

Den ”samlade bedömningen” leder till, trots att det finns starka skäl att ett sexuellt övergrepp skett, att Peter frias från barnvåldtäkt.  Tre ”överhörningar” ändrar allt. I ett Mjölby där det gick rykten om Frida. Men det problematiserar inte Göta hovrätt överhuvudtaget. Det är som om även denna dom är ett spel för gallerierna.

Vad betyder den här upprivna våldtäktsdomen?

Först: Våldtäkt är ett momentant brott

Det är oerhört viktigt att ha klart för sig några basala kunskaper om våldtäkt. Våldtäkt är ett momentant brott dvs det sker i mötet* mellan två människor, oftast är mannen förövare och kvinnan brottsdrabbad. Det sker inte innan våldtäkten och inte heller efter.  Det kanske anses som självklart men det är viktigt att påpeka det. Våldtäkt också ett mentalt och socialt brott som kränker brottsoffrets integritet djupt. Integritetsbrott är de som lämnar mest trauma, särskilt om de rör den sexuella integriteten. Men kunskapen om dessa enkla fakta verkar inte ha nått svenskt rättsväsendet ens 2016.

Eftersom det rör sig om ett momentant brott kan uttalanden och förnekanden av det som hänt inte hållas till intäkt för att det inte har hänt. Oavsett om det rör sig om våldtäktsdrabbade i Kongo, Indien, Colombia, Storbritannien eller i Sverige så är det inte ovanligt att förneka övergreppet. Det kan vara en överlevnadsstrategi eller ett sätt slippa den skam och stigma ett sexuellt övergrepp för med sig. Det kan vara en ovilja att beröra övergreppet eller att slippa sticka ut. Det kan ha olika skäl. Utsagor efteråt kan inte tas till intäkt för att ett övergrepp inte har skett. Det finns inget facit på rätt beteende eller vad den drabbade bör vilja säga eller inte.

Svenskt rättsväsende, både åklagare och HD, anser alltså på fullaste allvar att om en kvinna eller flicka säger att hon inte blivit våldtagen så har hon inte blivit det. Det är så naivt och okunnigt så en baxnar. Svenskt rättsväsendet styrs alltså av samma okunskap som i vilket land som helst i världen. Hur är det möjligt?

Efter att detta klargjorts så kan vi titta på det här fallet i Mjölby. Här anses det finnas substans i rykten och hörsägen. Denna hörsägen påstår att flickan har sagt att hon inte blivit våldtagen. ( Hon har knappast själv använt ordet falskeligen – säger en 14-åring ”jag har falskeligen anmält” till kompisar ute på ett café?!) Även OM det hade hänt betyder inte det att det stämmer. Hon skulle ju kunna säga det falskt också men så långt tänker inte domare i HD eller HR eller Riksåklagaren. Hon kan ha blivit våldtagen dvs sexuellt kränkt ändå. Våldtäkt är som sagt ett momentant brott – en våldtäkt sker inte under fikastund med kompisar.
Det är så ologiskt och dumt så detta resonemang kan bara förekomma när det gäller sexualbrott för då tappar samtliga jurister allt förstånd. Det har vi sett många gånger. Vad är det som gör att de tappar huvudet vid just sexualbrott? Den underliggande orsaken är förmodligen en nervositet för brottet. Det är fortfarande så känsligt trots att det är så vanligt. Dessutom existerar i allra högsta grad fortfarande urgamla patriarkala föreställningar om sexuellt våld/våldtäkt och om mäns rätt till sex, som går att hitta för 100-tals för att inte säga 1000-tals år sen. De har djupa rötter.

Hur Mjölby blev ett Bjästa

I fallet med våldtäkten i Bjästa, som nämns överst i inlägget, dömdes en våldtäktsman men rykten spreds om att flickan hittat på.  Det här fallet i Mjölby är snarlikt. Nedan anges dessa likheter.

Åldern på brottsoffret
I Bjästa var det en 14-årig flicka som utsattes.  Gärningsmannen var en 15-årig pojke.
Även i Mjölby var flickan 14 år. Mannen var dock mycket äldre. Det gör det hela på ett sätt värre, då äldre män kan vara mycket mer förslagna genom sin längre livserfarenhet.

Initialt erkännande
I Bjästafallet erkände först pojken under polisförhör. Han tog sedan tillbaka detta.
I Mjölbyfallet berättade Peter i polisförhören 2007 att flickan hade trosor och byxor neddragna och tryckte sig mot honom. Han menar att flickan ville ha sex med honom. Han beter sig märkligt dagen efter och skyller ifrån sig på flickan.
Nu 2016 har Peter ändrat sin berättelse radikalt. Det har överhuvudtaget inte förekommit något sexuellt.  Det finns alltså en viss skillnad mot Bjästafallet eftersom Peter aldrig direkt erkänner. Men då ska en komma ihåg att Peter inte är 15. Han är 31. Han är sannolikt mycket mer medveten om vad han ska säga. När han vittnar 2016 har han dock ändrat sig helt och skyller på polisförhören. Där finns likheten. Det initiala erkännandet om kroppskontakt tas tillbaka.

Domarna
Både Bjästapojken och Mjölbymannen dömdes både i tingsrätt och i hovrätt mot sitt nekande.

Rykten
I både Bjästa och i Mjölby uppstod rykten om att våldtäkten inte hade skett. På båda ställen har alltså en 14-årig flicka ansetts ljuga och pojken/mannen anses helt oskyldig. I Mjölby uppstår dessa rykten trots att det rör sig om man som är dubbelt så gammal som flickan. Gärningsmännen får som så ofta samhällets stöd.

Olika våldtäkts-myter
I Bjästa påstods flickan ljuga för att hon ville hämnas. I Mjölby påstås det omväxlande vara utav ekonomiska skäl och en vilja att slippa honom – vilket är ett konstigt skäl i sig.
Det som anförs som ett skäl till lögn här, ekonomiska skäl, kan troligen förklaras med att nu har HD:s  friande incestdom från december 2010 kommit med Göran Lambertz bilaga som misstänkliggör barn som anmäler våldtäkt ( se ovan). Den är givetvis också ”tillämplig” på kvinnor över 18.  Den hade inte kommit då Bjästafallet inträffade. Därför var hämnd en myt som låg närmare till hands. Har det samband med att det nu i de nya vittnesmålen hävdas ekonomiska skäl medan det gamla, det från Erik, fortfarande hävdas Peters ”jobbighet” som skäl?

(Exempel på andra våldtäkts-myter: vilja att dölja otrohet för pojkvännen, psykisk sjukdom, uppmärksamhetsbehov.)

Vad är skillnaden? Granskning.

Det är 6 år sedan händelserna i Bjästa. Samtidigt som ryktena och drevet pågick mot Linnea på orten i Ångermanland, pågick det mot Frida i Mjölby i Östergötland. Dessa började redan efter att våldtäkten anmälts 2007 och fortsatte under och efter att domarna föll 2008. Efter att vittnet Erik kom med ytterligare påståenden 2011 öppnades förundersökningen men stängdes igen.  Sedan kom resningsansökan 2014. Innan HD fattade sitt beslut 2016, hade Riksåklagaren redan öppnat förundersökningen. Och i år friades Peter. Det har alltså varit en ständig juridisk aktivitet samtidigt med dessa rykten.

Om programmet ”Den andra våldtäkten” inte hade gjorts – hade samma hänt med Linnea? Hade vittnen ”överhört” henne eller på annat sätt misstänkliggjort hennes våldtäktsanmälan? Särskilt efter december 2010 då HD:s ”ekonomiska skäl”-dom kom? Det är värt fundera på med tanke på det otroliga drevet mot Linnea.

Frida fick inget program. Vad hade hänt om hon fick berätta om alla rykten för någon? Allt ifrågasättande hon mötte? Om någon hade uppmärksammat detta efter anmälan och de fällande domarna? Vad är det som händer i Sverige när unga tjejer våldtas? Särskilt på mindre orter?

Är Riksåklagaren som prästen i Bjästa?

På Riksåklagarens hemsida:

När åklagaren eller den som har dömts i ett brottmål inte längre får överklaga domen till en högre domstolsinstans kallas det att domen har vunnit laga kraft. En lagakraftvunnen dom kan normalt inte rivas upp. Det hänger samman med att medborgarna ska kunna lita på att domar gäller enligt sitt innehåll, något som är grundläggande för stabiliteten i rättssystemet och också mycket viktigt för medborgarnas rätt till trygghet.

I Bjästa tog prästen den våldtäktsdömde pojkens parti och försökte hjälpa honom. Pojken bjöds in till avslutningen, flickan klarade inte att närvara.

I Mjölbyfallet, där också rykten som misstänkliggjorde en 14-åring spreds, valde Sveriges högste åklagare, Riksåklagaren, att öppna undersökningen efter att ha tagit del av resningsansökan. Trots att han anför på sin hemsida att medborgarna ska kunna trygghet öppnar han ett våldtäktsärende efter endast rykten, hörsägen och smutskastning av en 14-årig flickas sexualmoral. Så vem menar Riksåklagaren ska kunna känna ”trygghet” efter det här? Ska 14-åriga våldsutsatta flickor också kunna känna sig trygga – eller är de undantagna?

Riksåklagaren är t o m så drivande att han inte ens avvaktar HD:s beslut. Eller är alltihop ett spel gallerierna? Var HD:s beslut egentligen fattat långt tidigare men de ville att utredningen skulle få pågå ett tag? Är det fristående myndigheter vi har eller har de ett samarbete bakom kulisserna? Kanske särskilt då det handlar om att fria våldtäktsmän? Det var finnas särskilt stark drivkraft för patriarkala krafter – att få dömda våldtäktsmän fria.

Om Sveriges högsta åklagare. Riksåklagaren, tar ställning för en våldtäktsman utifrån rykten och hörsägen; kan han då inte liknas vid prästen i Bjästa? Som hjälpte pojken?  Återigen – vem ställer Riksåklagaren till svars som skedde med prästen i TV-programmet?

Det finns en ännu allvarligare aspekt.

Riksåklagaren är alla åklagares främsta företrädare. Nu har han visat att han tror på rykten som går om ett våldtäktsoffer, att han tror på hörsägen dvs om någon påstår att den våldtagna inte blivit våldtagen så har hon inte blivit det och att 14-åriga flickor har ekonomiska skäl att ljuga.

Det tankegodset sänder vår Riksåklagare ut till alla Sveriges 800 åklagare. Vilka konsekvenser får det när det redan är så illa att åklagare inte driver ärenden vidare med svaga brottsoffer, när åklagare däremot driver falskt tillvitelse utan att de kan bevisa att en våldtäkt inte ägt rum, som de måste, där åklagare inte kan/vill skydda våldsutsatta kvinnor genom att inte utreda allmänt åtal (som i Lotta-fallet) eller där åklagare släpper misstänka gärningsmän utan att han hunnit ställa deras historier mot varandra? Med mera. Listan kan göras lång.

Menar Riksåklagaren att Sveriges åklagare framöver ska ta hänsyn till och påverkas av rykten och hörsägen som grund för att inte driva våldtäktsmål?
Hur avser Riksåklagaren förklara för alla Sveriges åklagare varför han väljer att öppna en utredning, innan HD:s resning, utifrån en resningsansökan som till stor del smutskastar en 14-årig flickas sexualmoral, men inte mannens?
Tror och tycker Riksåklagaren att hans handlande i Mjölbyfallet ska bli praxis eller uppfattas som praxis alternativt  vara värdegrundsskapande för alla Sveriges åklagare?
Riksåklagarens handlande i Mjölbyfallet kan bli ytterligare en kränkning  för alla våldtäktsdrabbade som våga/orkar/ väljer att anmäla en våldtäkt.  I så fall är vi tillbaka ner i århundradena med den här utredningen och domen. Är motsvarigheten till tidigare århundradens horluva utbytt till nutida rykten och hörsägen?

När ska Riksåklagaren ska ställas till svars för sitt agerande här och för vilken påverkan det kommer att ha framöver?

Våldtäktsdomar är könspolitik

Sedan de första fällande domarna 2008 i Mjölbyfallet, har vi fått ett helt annat juridiskt klimat för våldtäkter. Det har blivit ännu kallare än innan. HD:s två friande våldtäktsdomar från 2009 och den friande incestdomen från 2010, (med Göran Lambertz tillägg ) har påverkat ett redan svårt läge. Det visar också en undersökning från Lund, att de fällande våldtäktsdomarna har blivit färre. Detta klimat påverkar även Göta hovrätts friande i barnvåldtäktsdomen i Mjölby, som kom 8 år laga kraftvunnen dom.

HD brydde sig inte om att höra med Frida. De fattade sitt beslut över den våldtäktsdrabbades huvud. Detta beslut fattades utifrån hörsägen och rykten om en våldtäktsanmälande 14-årig flicka. De valde bort all kunskap om hur våldsdrabbade kvinnor och flickor smutskastas globalt och att våldtäktsmän får stöd.  Beslutet att ge resning utan att överhuvudtaget benämna denna problematik eller att höra målsägande gör beslutet  till könspolitik. Även Göta hovrätts dom, utifrån hörsägen, är en könspolitisk dom. Det gäller även Riksåklagarens agerande, även han handlar könspolitiskt. Hur våldtäkt hanteras är könspolitik.

Råd till 14 åriga tjejer som utsatts för våldtäkt och till alla andra som drabbas av sexuellt våld.

Det fåtalet våldtäktsdrabbade flickor, tjejer och kvinnor,  som beslutar sig för att polisanmäla, som bemöts på ett sätt så att de orkar fortsätta, som har tur och inte får utredningen nerlagd, som är så lyckosamma att det går till åtal och som tillhör den alltmer minskande skara där förövaren blir fälld, kan aldrig veta vilka beslut som HD fattar i framtiden som kommer påverka den fällande domen. Vad händer 2018, 2022, eller 8 år framåt i tiden, 2024? Kommer då HD-beslut fattas som påverkar en fällande dom från 2016? Utifrån utgångspunkten att i möjligaste mån inte döma våldtäktsmän?

Det vet vi inte. Allt vi vet är att domarna hittills från HD har gjort det svårare och svårare att fälla incestförövare och våldtäktsmän.

Den här friande Mjölbydomen, sänder ytterligare obehagliga signaler. Nu spelar rykten, hörsägen och sexualmoral in. Igen. I Göta hovrätt vittnade Erik och två kvinnor. Det är ingen slump att det var just kvinnor. Det anses av någon anledning att de är mer trovärdiga trots att det är allmän kunskap idag att även kvinnor, som är feministiskt okunniga, är en del samhällsnormen som ger våldtäktsmän stöd.
Försvarsadvokaten hänvisade dessutom till flera andra personer som berättade samma sak.
Hur många tillfällen satt egentligen vittnen två bord bort och överhörde Frida på Caféet? Hur många gånger påstås då Frida ha suttit på ett café och öppet pratat om sin våldtäkt och att den inte ägt rum? Det är fullständigt horribelt att detta inte problematiseras. Om det anses finnas ekonomiska skäl att ange någon för våldtäkt varför anses det då inte finnas ekonomiska skäl eller prestigeskäl att ansluta till en ryktesmobb? Och att stödja en man med många och starka vänner? En man som dessutom tidigare har dömts för misshandel och olaga hot?

Nåväl. Det är på sin plats att ge råd till våldtäktsdrabbade som tillhör de fåtalet som faktiskt får uppleva rättvisa, att ta hänsyn till förhållningsregler med tanke på rykten och ”överhörningar”. Dessa råd får anses visa några av de krav som ställs på våldtäktsdrabbade och hur myter om våldtäkt ständigt florerar runt:

  • Att aldrig prata om våldtäkten -du vet inte vem som kan överhöra och ”misstolka”
  • Att aldrig gå på fest, du vet inte vem som ser dig
  • Att aldrig gå ut på ett café
  • Att inte vara full
  • Att inte ha (många) pojkvänner
  • Att aldrig prata om ekonomi och pengar- det kan ”misstolkas”
  • Att alltid vara trevlig och försöka bete dig enligt något sorts facit på hur våldtäktsdrabbade ska bete sig
  • Att det är ditt ansvar att hitta detta facit tex:
  • Att vara lite ledsen men inte för ledsen och inte för glad för då kan någon tro/tycka/anse att du är ledsen för att du har ljugit alternativt för glad för att ha våldtagits
  • Att inte prata utan att titta dig omkring vilka som finns i närheten, ha alltid koll
  • Att flytta om ryktena börjar då du bara kan göra fel
  • Att vara förberedd på att nya HD-domar kan misskreditera dig och att Riksåklagaren kan misstänkliggöra dig och att din våldtäktsman framöver frias.

Till sist.

Två citat ur ”Skylla sig själv” av Maria-Pia Boëthius från 1976:

”Man kan lära sig mycket om kvinnosynen och debatten i Sverige genom att läsa våldtäktsdomar.”

”När det gäller våldtäkt i Sverige idag saknar kvinnorna normalt rättsskydd.”

1976-2016. Inget har hänt på 40 år. Myten om det ljugande falska våldtäktsoffret är ständigt närvarande inte bara i obskyra nätforum utan också bland de som ska vara utbildade, våra jurister i domstolarna och på åklagarmyndigheten. Hög utbildning vaccinerar inte mot att tro på gamla myter.

* våldtäkt kan numera också anses kunna ske via nätet
Annonser

HD:s dom 2001: 50 dagsböter för sexköp skyddar sexualbrottslingar än idag

1999 kriminaliserade Sverige som första land i världen (främst) mäns betalning för sexuell tillgång till kvinnor/flickor dvs det brott som brukar kallas sexköp. 2006 blev brottet ett sexualbrott bland andra sexualbrott som sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande och våldtäkt.

Det förändrade dock ingenting. Både innan efter denna förändring – att sexköp blev ett sexualbrott – är den normala påföljden 50 dagsböter till staten. Brottsoffret får i normalfallet ingenting. Omfattningen på dessa 50 dagsböter ska utgå ifrån betalningsförmåga men det verkar vara en sanning med modifikation. Numera tycks domstolarna underträffa varandra -för det är först när det kommer till domstol som det blir lättillgängligt att se vad påföljderna blir – vad avser dagsbeloppet. Önskvärt vore dock om någon granskande journalist undersökte vilken nivå polisen lägger sig på när de skriver ut böter. Har dessa sk strafföreläggande också minskat i omfattning och skiljer det mellan olika polisområden i Sverige?  (Det är ju trots allt inte så många att granska – övervägande delen av sexköpare åker inte fast.) Men om vi återgår till påföljderna utdömda i domstolar så följer nedan några exempel på påföljder i ett antal relativt nyligen avgjorda mål:

8500 kr
11500 kr
4000 kr
2500 kr
12500 kr
10500 kr
4000 kr
4500 kr
3000 kr

Det är billigt att åka fast för sexualbrottet sexköp. Är polisen ännu ”billigare”? Eller dömer domstolar ut en rabatt för att sexköparen får ”schavottera” – trots de ofta gör det för att de vägrar att betala strafföreläggandet och själva vill hamna i domstol? Det är heller inte alls ovanligt att de frias utifrån ett orimligt resonemang. Parallellerna till friande våldtäktsmål är tydliga – det verkar inte göras någon rimlighetsbedömning. Men det återkommer vi till i kommande inlägg.

Påföljden 50 dagsböter fastslogs i en HD-dom redan 2001. #Ingetharhänt sedan dess.

Det verkar inte finnas någon opinion varken från politikerhåll, poliser eller jurister om en förändring och en straffskärpning liksom att (oftast) kvinnan ska upphöjas till att vara ett brottsoffer – inte bara ett ”vittne” till utnyttjandet av hennes egen kropp.

Olika grupper som poliser, åklagare och opinionsbildare, kan däremot rörande andra brott ha åsikter om straffnivåer. HD fastslog för några år sedan påföljder angående narkotikabrott: för vissa narkobrott sänktes straffen rejält. Detta har polis reagerat emot. Polis reagerar också emot att vapenbrott får för låga påföljder.

Ingen verkar dock reagera emot dessa låga straff för sexualbrottet sexköp. Snarare verkar tex polisen använda de låga straffen till att inte göra något åt organiserade sexualbrott. De framhåller tex att de  inte har ”rätt” att använda vissa tvångsmedel och de därmed kan låta ett stort antal sexköpare komma undan i olika härvor. Poliser använder dessutom än idag förmildrande ord om sexköp som bara ett bötesbrott tex i det här alldeles färska fallet där en polis, trots våldet mot den utsatta kvinnan, tycks vilja skydda sexköparna. Mer om polisens historiska syn prostitution och deras handlingar i inlägget Polisen och prostitutionen.

HD:s dom

Vad skrev då HD i sin dom från 2001?  Det bör nämnas att vid denna tid hette HD:s ordförande Bo Svensson. Han finns omnämnd i det här inlägget där han misstänkliggör våldtäktsoffer.  I den här DN-artikeln försvarar Bo Svensson en kollega som fått jobba kvar som domare i HD trots att han dömts för sexköp. Bo Svensson anser att domaren nu har ”djupa kunskaper i ämnet” och han nämner också att ”det finns många änkemän som inte får sex”. Det väckte stor upprördhet att ett sexköpande Justitieråd fick behålla jobbet då 2005. Det är alltså i den kontexten som domen  2001 ska ses – den som fortfarande sätter praxis 16 år senare.
Även idag tillåts sexualbrottslingar att arbeta kvar inom rättsväsendet vilket fallet med den sexköpande polisåklagaren LG visar. Han fick behålla jobbet tack vare framför allt Svea HR-president Fredrik Wersäll som ”skyddade” honom i Statens ansvarsnämnds beslut. Den sexualbrotts-dömde åklagaren fick sedan jobb vid Åklagarkammaren i Gävle. Det är alltså inte så mycket som har gått framåt vad gäller kvinnosynen och med företeelsen att män med makt skyddar andra män med makt. Svensk dubbelmoral och svensk kvinnosyn i ett nötskal – än idag. Sexköpare är också, till skillnad mot många andra brottslingar, från alla samhällsklasser, alla yrken och alla åldrar. Det påverkar säkert ”viljan” att skärpa påföljden för detta sexualbrott.

I HD-domen 2001 (B 3947-00) behandlas ett överklagat ärende där en man dömts för sexköp den 14 september 1999 i Malmö. Det måste alltså vara en utav de första ertappade sexköparna sedan lagen kom, som fortfarande alltså påverkar och lindrar påföljden för dessa sexualbrottslingar.

HD:s domskäl är endast på 9 rader. Resten av domen på 4-5 sidor ägnas åt att gå igenom domarna från Malmö TR resp Hovrätten för Skåne och Blekinge.

HD:s skrivningar innehåller mycket ålderdomliga formuleringar om prostitution. Domarna uppehåller sig mycket vid ordet samtycke som tex i följande mening.

”Som TR anfört ligger det idet aktuella brottets natur att det föreligger samtycke från den som säljer den aktuella tjänsten.”

I domen hänvisas också till ett JO-beslut:

”JO har ansett att prostitution i nu förevarande sammanhang bör ses som innebärande vanärande handlingar. (JO 1957 s 182)”

Med andra ord förstärker den här 16 år gamla skrivelsen att det är kvinnan i prostitution som har anledning att ”vara vanärad” dvs känna skam och skuld för att män tar sig rätten att utnyttja henne.  Detta enligt ett JO-beslut från 1957. Är detta rimligt? Idag 2016?

HD visar sig också 2001 ha en klar uppfattning om hur sexköp kan beivras:

”När det gäller eskortservice eller massageinstitut som erbjuder sexuella tjänster blir brottsligheten i det närmaste omöjlig att beivra.”

Det blir här uppenbart i vilken otidsenlig kontext den här domen kom.

HD skriver också:

”Den offentlighet som präglar gatuprostitutionen när tjänsten utförs i en bil, medför redan i sig att gärningen inte betingar något högre straffvärde.”

HD menar alltså 2001 att offentligheten när en man kör iväg med en kvinna i en bil, ska vara förmildrande. Det är ett häpnadsväckande resonemang som givetvis syftar till att i möjligaste mån skydda sexköparen.  Genom svårigheten att lagföra sexköp, som HD anser 2001, som sker inomhus ska utomhusoffentligheten innebära att sexköparen får ”skämmas” för att han köper utomhus. Då kan han väl låta bli eller varför tänkte inte HD på det? Är det inte snarare viktigt att lagföra dessa män extra strängt eftersom de är de enda som kommer åka fast enligt HD:s egensnickrade resonemang?

HD resonerar också genom de skrivna domarna om förbudet i sig.

”Eftersom förbudet trots detta har införts måste den kränkning som ett beivrande av brottsligheten utsätter den skyddsvärde för ha betraktats som ringa.”

HD menar alltså kvinnan i prostitution med uttrycket den skyddsvärde.  Här visar HD sin negativa inställning till sexköpslagens införande genom att de vänder lagen mot kvinnan i prostitution, och skriver att lagen måste innebära att kränkningen av kvinnan blir mindre eftersom lagen finns. Hur kommer HD fram till detta? Menar de att kränkningen av kvinnan skulle varit större genom att samhället skulle låtit bli att kriminalisera sexköparen? Det är också märkligt att de uppehåller sig så mycket vid värderingen av kvinnan.

Vidare:

”Med den bedömning TR gjort ovan beträffande relationen mellan den kränkning som ett brottsbeivrande medför och den kränkning som gärningsmannen utsätter den skyddsvärde/kvinnan/ för, torde gärningen även på den grunden inte ha annat är ett ringa straffvärde.”

HD vänder nästan ut och in på sig för att förringa sexköp. I den här domen, som fortfarande sätter praxis, anses alltså sexköp som ett ringa brott eftersom kvinnans kränkning anses mindre. Är detta något som rättsväsendet skulle vilja stå bakom idag?

Vad gäller straffvärdet skriver HD:

”Några riktlinjer för i vilka fall allmänpreventiva skäl kan motivera ett höjt straffvärde gavs inte /i propositionen/ Det framstår dock som klart att möjligheten bör användas restriktivt.”

Det har verkligen effekten av den här domen blivit. Det ”restriktiva” har blivit normalt. 50 dagsböter är nästan undantagslöst påföljden än idag 16 år senare. Oavsett situationen. Det visar hur trögt det är försöka bekämpa prostitution i ett samhälle. Visst vi var först i världen. Lagen var viktig. Men rättsväsendet motarbetar den allt de kan eftersom denna ålderdomliga dom fortfarande får styra.

Det framkommer i domen att det var riksåklagaren som överklagade HR:s dom och ville ha ett strängare straff än 50 dagsböter.
Men HD fastslog alltså påföljden i sina 9 rader långa domskäl som de inleder med meningen:

”Den åtalade gärningen får sägas vara ett typiskt fall av brottet köp av sexuella tjänster.”

Ett sexköp från september 1999 har via denna märkliga HD –domen än idag  bestämt att 50 dagsböter är påföljden för detta, numera, sexualbrott.

Dags att agera: modernisera lagstiftning och lagföring – Aktion NU

Det är märkligt att ingen åklagare, domare eller för den delen polisen, velat eller vågat utmana detta ålderdomliga beslut från HD 2001. När kommer någon reaktion från politikerhåll, från den brottsbekämpande myndigheten Polisen, från Åklagarmyndigheten eller från juristhåll?

Varför ledde inte upphöjandet av brottet sexköp till att vara ett sexualbrott, bland andra som tex våldtäkt, till någon förändring i lagföringen? Snarare tycks det gå åt fel håll, dagsböterna tenderar att bli lägre och lägre.
När land efter land inför förbud mot sexköp står Sverige stilla och stampar. Istället för att vi är ett föredöme börjar vi hamna i kölvattnet. Har vi en feministisk regering eller inte? Det är dags att agera med aktion NU.

#1 Skärp påföljden till fängelse minst 6 månader för alla sexköp.

#2 Gör om brottet till ett brott mot person – inte stat. 

#3 Ersätt det förringade ordet ”tjänst” med ”handling ” för alla sexköp.
Är flickan (eller pojken) under 15 år är brottet köp av sexuell handling av barn. Det borde gälla även för (oftast) kvinnor. Idag smittar ordet ”tjänst” neråt och gärningsmän skyddas genom att de inte ”visste” att kroppen de använde var ett barns. Bästa sättet att skydda barn är alltid att skydda kvinnor. Det gäller även, eller kanske framför allt, i prostitution.
Varför valde förresten Sverige ordet ”tjänst”? Var det utredande juristers påfund, deras egen lilla hämnd för en lag de egentligen inte tyckte om och inte ville ha? Sexköpare framhåller alltid att de köper en ”tjänst”  – inte vill väl rättsväsendet 2016 hjälpa dessa sexualbrottslingar? Eller?

#4 Sist men inte minst – prioritera sexualbrottet sexköp.
Det är hur ett samhälle bekämpar prostitution dvs mäns sexuella efterfrågan på kvinnors och barns kroppar som visar om det anser att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt brott – eller inte. Inte vid något annat tillfälle utsätts kvinnor för så mycket mentalt och fysiskt våld som i just prostitution. Att då förringa sexköp, både juridiskt, politiskt och polisiärt sänder signaler till alla våldsverkare. Kvinnor är inte mycket värda. Så kan vi inte ha det. Förändring behövs nu med en politisk och feministisk aktion som syftar till att sexköparna ska behandlas som de sexualbrottslingar de är. 

 

Högsta domstolen inskränker sexualbrottsoffers rätt till kränkningsersättning

Det här är del 2 i vår serie om synen på våldtäkt och våldtäktsbrottet, där vi sätter fokus på männen, makten, sexualliberalism och antifeminism.

2. Högsta domstolen inskränker sexualbrottsoffers rätt till kränkningsersättning

I februari 2013 beslutade Brottsoffermyndigheten att höja brottsskadeersättningen vid våldtäkt till 100 000 kr och ersättningen för sveda och värk till 15 000 kr.

Beloppen hade dessförinnan varit oförändrade sedan respektive början av 1990-talet. Brottsoffermyndigheten uppgav att den skärpta synen på sexualbrott som kommit till uttryck i bl a förändringar i lagstiftning samt att beloppen varit oförändrade under lång tid motiverade höjningarna.

Generaldirektören vid Brottsoffermyndigheten, Annika Öster, sa bl a:

– ”Att bli våldtagen är ett synnerligen integritetskränkande brott. Det ska återspeglas i en hög ersättning och beslutet från Nämnden för brottsskadeersättning är ett viktigt steg framåt för att bidra till upprättelse för dem som utsätts för detta brott.”

Kränkningsersättning ska ersätta den kränkning som uppkommer i samband med angreppet, medan ersättningen för personskada i form av sveda och värk ska ersätta det efterföljande lidandet till följd av angreppet.

Kränkningsersättningen syftar till att kompensera den skadelidande/brottsutsatta för den kränkning av den personliga integriteten som brottet har inneburit.

I domarkåren finns ett diametralt annorlunda synsätt på den statliga brottsskadeersättningen och kränkningsersättningen.

Bo Svensson (då justitieråd i Högsta domstolen) menade i Juridisk tidskrift nr 2 2006/07 att den statliga brottsskadeersättningen kan påverka sexualbrottsoffers vilja att ”tala sanning”:

”Med den statliga brottsskadeersättningen har målsägandena vidare fått ett ekonomiskt intresse att anmäla brott och försöka föra saken till en fällande dom, något som kan påverka viljan att tala sanning.”

Bo Svensson menar alltså att målsägande anmäler våldtäkt falskt för att få skadestånd. Vilken grund Bo Svensson har för sitt påstående framgår inte. Inte heller tycks det viktigt för justitieråden i Högsta domstolen att ha grund för sina påståenden inom sexualbrottsområdet. Rimligheten i deras påståenden tycks inte heller vara något som de beaktar. Hur Bo Svenssons syn på ”falska” våldtäkter hänger ihop med hans syn på en ”liberalisering” av sexualbrottslagstiftningen är uppenbar. Syftet är att öka kvinnans sexuella tillgänglighet för män.

Även Göran Lambertz i Högsta domstolen påtalade i sitt tillägg i den friande barnvåldtäktsdomen i december 2010 att underrätterna bör beakta den ”frestelse” som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd:

”Också den frestelse som kan finnas för vissa målsägande att få skadestånd bör beaktas.”

Även Göran Lambertz menar alltså att målsägande anmäler våldtäkt för att få skadestånd.

I juni 2013 satte Högsta domstolen upp en ny rättspraxis gällande kränkningsersättning i sexualbrottsmål. En flicka som var 13 år och 2 månader utsattes för sexualbrott, två pojkar dömdes för sexuellt utnyttjande av flickan. Trots detta menar Högsta domstolen att flickan inte är berättigad till kränkningsersättning. Högsta domstolen menade att åldersskillnaden mellan pojkarna och flickan var ”förhållandevis ringa” och att det saknas anledning att göra någon annan bedömning av ”flickans mognad än vad domstolarna har gjort”.

Högsta domstolens fokus i bedömningen är ”flickans mognad”, trots att domstolarna ska beakta om kränkningen bl a ”riktat sig mot någon med särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet”. Kränkningen riktar sig i detta fall mot ett barn, en flicka som varit utsatt för sexualbrott vid två tillfällen av två olika pojkar. Det torde därför stå klart även för domstolarna att flickan har svårigheter att värja sin personliga integritet.

Flickan var vid förhören ca 14 år och domstolarna grundar sin bedömning på i rätten uppspelade förhör med flickan när de gör sin subjektiva bedömning av ”flickans mognad”. Domarna har inte på något vis kunskap och kompetens att bedöma barns mognad. De använder istället denna okunskap och brist på kompetens som i detta fall – denna rättspraxis – underminera unga sexualbrottsoffers rättighet att få skadestånd för kränkning, då åldersskillnaden till förövaren är mindre.

Fyra män och en kvinna dömde i Högsta domstolen. Göran Lambertz var en av domarna, övriga domare var Stefan Lindskog, Johnny Herre, Svante O. Johansson och Agneta Bäcklund.

Högsta domstolen skriver:

”Det har inte förekommit några påtryckningar från pojkarnas sida. De sexuella handlingarna har varit frivilliga och ömsesidiga.”

”Hon kan därför inte anses ha haft sådana särskilda svårigheter att värja sin personliga integritet gentemot pojkarna att kränkningarna ska anses ha varit allvarliga.”

Högsta domstolen dömde också flickan att betala pojkarnas rättshjälpskostnader. Flickan förlorar inte enbart rätten till kränkningsersättning utan ska också som ”förlorande part” ersätta pojkarnas rättshjälpskostnader.

I samma mål i Svea hovrätt dömde tre män, hovrättspresident Fredrik Wersäll, hovrättslagman Staffan Lind och Jonas Brunberg. Svea hovrätt menade att:

”Enligt hovrättens uppfattning framgår att Målsägande A:s uppgifter om vad som förevarit och eftervarit det könsliga umgänget och det sexuella umgängets prägel av ömsesidighet att det varit frivilligt från hennes sida.”

”Därtill har Målsägande A framstått som mogen för sin ålder och därmed haft goda möjligheter att värna sin sexuella integritet.”

När målet var uppe i Nyköpings tingsrätt dömde myndighetschef Magnus Widebeck (som tidigare jobbat i Högsta domstolen). Han menade att:

”Tingsrätten anser inte att gärningarna inneburit en så allvarlig kränkning av målsäganden att kränkningsersättning ska betalas.”

”De sexuella handlingarna var frivilliga från målsägandens sida; också hon var drivande. Målsäganden framstår som mogen för sin ålder.”

Samtliga tre instanser lägger alltså vikten vid ”flickans mognad” dvs medelålders och äldre män bedömer en flickas ”mognad” utifrån sina egna föreställningar. Tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen är eniga om att kränkningsersättning inte ska betalas till flickan som varit utsatt för sexualbrott.

I prop. 2000/01:68 uttrycks att sexualbrotten ”är sådana att de regelmässigt innebär en allvarlig kränkning” samt att den skadelidandes beteende vid sexualbrott saknar som regel betydelse när rätten ska ta ställning till om en allvarlig kränkning skett eller inte. Ersättningen är inriktad på den momentana upplevelsen av det brottsliga angreppet.

Ett barn under femton år som lämnat samtycke till samlag är ogiltigt eftersom det finns en särskild bestämmelse i brottsbalken som tillkommit för att skydda barn från att utnyttjas sexuellt. Detta bortser de tre domstolarna, tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen, ifrån. Att de istället lägger sitt irrelevanta fokus på ”flickans mognad” lämnar istället kvar en mycket obehaglig känsla av att de, liksom Bo Svensson, fortfarande styrs av Geijer-andan.

Högsta domstolen är medveten om att unga sexualbrottsoffer mestadels är flickor. Med det här synsättet hos domare undermineras unga sexualbrottsoffers (flickors) rättigheter att få kompensation för den kränkning som de utsatts för genom brottet.

Det är slående att Högsta domstolen månader efter Brottsoffermyndighetens beslut om höjda belopp inskränker unga sexualbrottsoffers (flickors) rätt till kränkningsersättning vid sexualbrott.

Var är mediarapporteringen kring Högsta domstolens praxis att inskränka unga sexualbrottsoffers rättighet till kränkningsersättning?

Var finns opinionen?

Vem tillgodoser den sexualbrottsutsatta flickans rättigheter i det enskilda fallet? Vem tillgodoser sexualbrottsutsatta flickors rättigheter nu när Högsta domstolen inskränkt deras rättigheter?

Målet visar med tydlighet att maktens män agerat med kraft för att inskränka flickors rättigheter, målet är avgjort av myndighetschef i tingsrätt, hovrättspresident och hovrättslagman och fyra män i Högsta domstolen. Vem ifrågasätter och granskar dessa män? Eller lämnas de fritt utrymme att agera?