När det otäcka – och på något sätt alltid ofattbara – sker att en kvinna mördas, brukar det nämnas i media. Vissa mord får mer uppmärksamhet – andra försvinner. Det verkar särskilt som då det är när unga kvinnor/flickor (gärna blonda) från en kärnfamilj som är brottsoffer, som mordet får mer medialt utrymme. Vid det uppmärksammade Lotta-fallet där polisen och åklagaren fallerade grovt, var det framför allt engagerade anhöriga/vänner som drev fallet.  Andra mord, till exempel om det rör kvinnor som är äldre, missbrukare eller av någon anledning faller utanför ramen för att vara skyddsvärda eller intressanta, som inte har anhöriga som orkar/kan driva fallet, får ingen större uppmärksamhet. Kvinnor och flickor är olika mycket värda i Sverige. Det gäller på alla nivåer i samhället; i media, inom polisen och i domstolar.
Brå gick under förra året ut i media och framhöll att mäns dödliga våld mot kvinnor visar en vikande trend. Men stämmer det? Tittar en på förra året, 2017, verkar det vara tvärtom men är det ett avvikande år? Eller ska en se det på något annat sätt? Brå får ofta uppdrag av polisen. De finansierar alltså en del av sin verksamhet genom polisens beställningar dvs en polis som samtidigt är de som utreder – eller inte utreder – mord på kvinnor.

Det första inlägget 2018 kommer att gräva djupare i ett ämne som vi har nämnt i några tvitterinlägg:

»Antalet kvinnor som dödades av man 2017 verkar vara 28-30 stycken. Otroligt. En del av dessa väljer polisen (som brukar förminska mäns våld mot kvinnor) att nedrubricera till ”vållande”. Men det kan vara ännu värre.>

»Cirka 25 fall där kvinnor hittats döda har polisen inledningsvis rubricerat som mord men sedan ansett att kvinnan dött pga ”olycka” o d. Om, låt oss säga, hälften av dessa ÄR mord – vad hamnar vi då? Ca 40-45 mördade kvinnor 2017?

»Polisens utredningar om mord på kvinnor dvs av mäns våld mot kvinnor, ska ses samma kontext när de förminskar detta våld (”bråk&tjafs”)och demoniserar & misstänkliggör kvinnor. Det är inte alls bra. Kvinnor får inte ens rättvisa som döda.

Inlägget består fyra delar:
1. Om mordutredningar
2. Dödade kvinnor 2017 – en uppställning över rapporterade mord
3. En specialgranskning: Ett mord på en kvinna – om polisens hantering
4. Dödade kvinnor – bör kvinnorörelse föra egen statistik?

1. Om mordutredningar

Utredningar om dödade kvinnor startas och utreds utav polisen. Det är nästan alltid manliga poliser som håller i dessa ärenden. Trots att – endast – ca en tredjedel av poliskåren är kvinnor (det är en större andel om de civilanställda räknas med) så verkar utredandet av mord vara en manlig angelägenhet. Varför då?  Var är de kvinnliga poliserna som utreder mord och har chefsansvar?

Det är alltså män från den – dessutom – manligt kodade Polismyndigheten som hanterar mord på kvinnor  – liksom det även framför allt är män som hanterar anmälda våldtäkter och ärenden då män misshandlar kvinnor.

Båda dessa sistnämnda brottskategorier, som är könat våld, behandlas på samma sätt: ett misstänkliggörande av brottsoffret, förminskande av brottet, och en förståelse för de misstänktas berättelser och utsagor i förhören. Ju trevligare och ”svenskare” den misstänkte mannen är desto lättare har han att få förståelse. Det visar studier och forskning.

Mord på kvinnor i relation sammanhänger med våld mot kvinnor (det finns naturligvis också sexuellt våld inblandat). Den kvinna som dödas av en man har oftast varit med om tidigare våld. Detta våld kanske inte ens är anmält eller om det anmälts, så har det inte lett någonstans.

I de tio inläggen om Polisens kvinnosyn synliggörs bland annat hur polisen hanterar ärenden då kvinnor misshandlas. Del 1 – utredningar om våld mot kvinnor tar upp en Brå-rapport från 2006 som riktar kritik mot i polisen på punkt efter punkt över hur de hanterar/utreder mäns våld mot kvinnor. Har det blivit bättre? Nej, det finns det inget som tyder på. Tvärtom, 2016 kom en avhandling om hur våldsutsatta upplever rättsväsendet –  däribland polisen- (Frigörelse med förhinder) som visar att det fortfarande är stora problem.  Brå har också nyligen kommit med en ny rapport, som även om de där väljer att tona ner kritiken mot polisen av någon anledning ,visar att problematiken kvarstår mer än tio år senare.

Del 4 – Våld  mot kvinnor och polis-TV  handlar om hur polisen i TV- inslag själva vill visa upp hur deras arbete är. Där framkommer att polisen i inslag efter inslag förminskar mäns våld mot kvinnor genom att göra det könsneutralt, att skuldbelägga kvinnor och genom att visa sympati för våldsamma män.
I Ekots granskning av Kvinnoregistret avslöjades hur Södertörnspolisen systematiskt skuldbelade och kränkte de kvinnor som anmält att de utsatts för våld och hur de inblandade poliserna och deras kvinnosyn, skyddas av sina chefer, varav en utnämnts till Regionpolischef i Stockholm. Även nuvarande ställföreträdande rikspolischef Mats Löfving, slog ifrån sig allt ansvar och ville inte ens diskutera Södertörnspolisens djupt problematiska kvinnosyn. Polischefer som förminskar problemen med polisens kvinnosyn gör alltså karriär inom Polismyndigheten. En attityd som kränker kvinnor som anmäler våld av män är alltså cementerad inom polisen. Samtidigt väljer poliser att utreda våldsutsatta kvinnor som försvarar sig mot mäns grova våld se inlägget Omvända domar – då våldsutsatta kvinnor utreds och döms.

De här attityderna och värderingarna spelar in även då polisen ska utreda orsaken till att en kvinna hittas död. Att utreda ett dödligt våld mot en kvinna är ingen absolut vetenskap – det är en bedömning (precis som domar i våldtäktsmål är bedömningar). Det är de enskilda polisernas kompetens, inställning och driv som är avgörande. De behöver i stort sett aldrig motivera sina beslut. De behöver heller aldrig klargöra kvinnosyn eller sin syn på kön och egenskaper – om de skuldbelägger och demoniserar kvinnor som en struktur.
Mot bakgrund av ovanstående struktur bör en alltid ifrågasätta polisens bedömningar i allt våld som rör mäns våld mot kvinnor. Se inlägget Del 9 – Polismäns brott mot flickor och kvinnor. Trots allt är polismäns vanligaste brott mäns våld mot kvinnor – motsats till icke polismäns brott som är trafikbrott och liknande. Polisen är alltså lika lite lämpade att utreda mäns dödliga våld mot kvinnor som de är på att utreda annat våld som t.ex. våldtäkter eller prostitutionsrelaterad brottslighet.

Det är därför angeläget att granska, inte enbart de dödsfall där det konstaterats att en man dödat en kvinna, utan också när polisen ansett att kvinnan dött av annan orsak, eftersom den orsaken kan ha sin grund i att polisen har en förutfattad mening om kvinnor, kvinnors egenskaper och kvinnors handlingar.

Ett fall som snabbt tycks ha glömts bort är då en tågstäderska skadades svårt i ett framrusande tåg, där polisen tidigt var övertygade om att det var en terrorhandling, se inlägget Del -10 Polisen och media. Vad hade de för fog denna misstanke? Det behövde de aldrig närmare motivera – åtminstone inte i media. Kvinnan var ett brottsoffer för en förfärlig brist hos arbetsgivaren. Trots det gjorde inte tågbolaget mycket inledningsvis för att klargöra vad som hade hänt, utan lät polisen hållas. Men kvinnan överlevde och kunde berätta. Då kom det fram hur illa polisen hade behandlat henne (Lyssna på Medierna – hör tågstäderskan berätta.) De lät sina föreställningar om planerande, illasinnade och försåtliga kvinnor styra dem dvs. de demoniserade kvinnan. Denna händelse visar något viktigt, att polisen styrs utav myter om kvinnor, och det här fallet bör en alltid ha i åtanke när kvinnor har dött och polisen ska utreda om en man är skyldig.

Inom polisen syns också ett annat mönster: polisen rubricerar ned mäns våld mot kvinnor till ett mildare brott. (Se mer om detta i Polisens kvinnosyn – Del 10 Polisen och media.) Mordförsök blir grov misshandel, grov misshandel blir misshandel. Mord på kvinnor blir i enlighet med detta mönster dråp och vållande till annans död istället för just mord. I ovan nämnda avhandling (Frigörelse med förhinder) anges t.ex. hur en mans mordförsök/grova misshandel med bil blir ett trafikbrott av polisen. Våldet mot kvinnor försvinner därmed. Motsatta mönster gäller då en kvinna anses utsatt en man för våld. (Se Omvända fall – då våldsutsatta kvinnor utreds och döms.)

2. Dödade kvinnor 2017  

En uppställning månad för månad över rapporterade mord på kvinnor ger följande resultat.

Januari: Hjo, Värnamo, Gärdet Stockholm, Märsta
Mars: Åkerstyckebruk, Boden, Sundsvall, Bromma, Malmö,
April: Malmö
Maj: Kallhäll Stockholm, Hudiksvall, Sunne, Kiruna
Juni: Karlstad, Stockholm
Juli: Västervik, Malmö
Augusti: Surahammar, Enköping
September: Strömstad, Västerås, Skellefteå
Oktober: Brandbergen Stockholm, Ulricehamn, Enebyberg Stockholm
November: Örnsköldsvik, Jämtland, Kalmar, Trosa, Enskede Stockholm
December: Landskrona

De allra flesta av dessa mord har skett i lägenhet med en närvarande man. I vissa fall har polisen, enligt sitt könade mönster, rubricerat ned dödsfallet till vållande till annans död.
Till detta tillkommer ett stort antal fall, minst 25, där polisen inledningsvis misstänkt mord men där de sedan valt en annan dödsorsak. Flera utav dessa fall rör kvinnor som avlidit i bränder och i ett antal utav dem har en man klarat sig relativt oskadd. (Märkligt nog verkar det inte gå att läsa att motsatsen sker– dvs att mannen omkommer i brand och kvinnan klarar sig.)

Det finns också anledning att påminna om fallet i Falkenberg som polis tidigt bortförklarade som ”olycka” trots att de inte hade genomfört en engagerad utredning. Fallet är från 2016 men uppmärksammandes förra året, 2017. Det synliggör tydligt hur utredande poliser slarvar, skarvar och väljer bort att utreda mord. Men det kräver att anhöriga driver fallet. Har kvinnan inga anhöriga eller anhöriga som orkar utmana polisen och driva fallet själva, så förblir det en ”olycka. ”eller ”sjukdom” eller ”självmord”. De avskrivna morden, minst 25 stycken 2017, som polisen tidigt ansett inte vara ett mord, borde alltså någon forskare eller någon vaken journalist särskilt granska.

Avskrivna mord – några exempel på motiveringar 

Hur brukar det se ut när polisen bestämmer sig för att avskriva mordmisstankarna när en kvinna hittas död? För att exemplifiera återges tre uttalanden i media:

Misstankar om mord avskrivet – exempel 1

”Utifrån obduktionen finns det inget som tyder på att det var ett mord utan antingen en olycka eller någon form av sjukdom. Den misstänkte är släppt och misstankarna mot honom kommer att avskrivas”

Länk

Polisen vet alltså inte om det är ”olycka” eller ”någon form av sjukdom”?  Ändå slår de fast tidigt att inget mord skett. Det borde vara viktigt att först reda ut dödsorsaken och sedan avskriva mord. Det borde vara en stor skillnad på olycka och sjukdom. Men polisen hörde mannens version. Han lever ju – till skillnad från kvinnan som inte kan berätta. Med det här känns knappast som en seriös utredning.

Misstankar om mord avskrivet  – exempel 2.

”Senare under tisdagsmorgonen förklarar polisen att det fortfarande är osäkert om det rör sig om ett brott eller inte.
– Det lutar nästan mer åt att det inte är ett brott, säger polisens presstalesman NN. Den tekniska undersökningen har inte stärkt misstankarna om brott.”

….

”Han säger vid halv åtta tiden på tisdagen att den gripna personen inte är förhörd och ännu inte delgiven misstanke.
– Nu ska grova brott göra en bedömning hur vi ska gå vidare. Allt är väldigt luddigt,”

(Artikeln med citaten verkar borttagen men info finns om fallet här.)

Det ”lutar” åt att inget brott skett och allt är ”luddigt”. Så det är alltså tydligt att det står och väger, tippar åt ena eller andra hållet, beroende på de enskilda polisernas ”bedömningar” . I det här fallet blev det alltså ingen mordutredning trots att mannen som var inblandad här hade dödat en kvinna tidigare – sin mamma – och att polisen vid det tillfället först slog fast att det handlade om självmord  – vilket alltså inte stämde.

Misstankar om mord avskrivet  – exempel 3.

”Rubriceringen lyder vållande till annans död, men polisen har för närvarande låga misstankar om brott. Anledningen till att händelsen rubriceras är för att polisen ska kunna vidta de åtgärder som krävs.
Kroppen kommer att obduceras för att dödsorsaken ska kunna fastställas.”

Länk

En kvinna hittas alltså död utomhus – hon verkar ha haft skyddad identitet pga. sin exmake. Händelsen låter mycket märklig. Dör en kvinna bara utomhus sådär? Hon är ännu inte obducerad men ändå har polisen i princip bestämt sig för att inte utreda mord. Kanske har de misslyckats att skydda kvinnan?

3. En specialgranskning: Ett mord på en kvinna. Kunde polisen ha förhindrat mordet?

En händelse, som utmynnade i domar 2015, kan exemplifiera hur polis agerar och hanterar ärenden där en kvinna mördats. Det här fallet innehåller så grova fel att det behöver uppmärksammas och sättas i relation till övriga ärenden när kvinnor hittas döda.  Det blir en lång redogörelse men det är nödvändigt för att belysa ingripandet och utredningen om mordfallet.

Det aktuella fallet inleds med att oroliga grannar ringer polisen för att en man är våldsam utomhus. En polispatrull kommer och stannar på platsen i ca 10 minuter. De ”bedömer” att allt är lugnt och åker igen. En stund senare kallas polis till platsen igen. Då har grannar ringt om att de hört en kvinna skrika ”nej, nej”. Samma patrull kommer tillbaka – 26 minuter efter att de lämnat platsen tidigare. Mannen har då flytt från sin lägenhet, varifrån skriken har hörts och tagit sig till en balkong som tillhör en grannlägenhet.  Fler poliser anländer och försöker få mannen att lämna grannens balkong och låta sig gripas. En kvinna upptäcks död i hans lägenhet. Mannen åtalas senare för mord och döms till ansvar. Så ser mordfallet ut i media.

Men det är något väldigt märkligt med i den här historien. Den öppna förundersökningen ser inte ut att vara en mordutredning. Det finns inte återgivet ett enda förhör med den misstänkte mannen angående mordet. Det finns inte ens någon upprättad polisanmälan angående mordet. Det finns ingen redogörelse för hur polispatrullen gjorde sin bedömning vid det första tillfället – att allt var lugnt. Det finns heller inget om ingripandet vid andra tillfället. Varför fattas de här uppgifterna? I en utredning som rör ett mord på en kvinna? Har polisen lagt dessa uppgifter i slasken. Varför i så fall?

Svaret kan möjligen sökas i de uppgifter som de facto finns med i mordutredningen men det rör en utredning om narkotikabrott, som mannen också misstänks för.
Sammanlagt finns nio redovisade förhör med den misstänkte mannen som rör denna narkotikautredning men alltså inte ett enda som rör mordutredningen. Obegripligt.
I förhören om narkobrott framkommer tydligt att den misstänkte mannen är en person som polisen har bra koll på. Flera utav dessa förhör sker samma dag som han har begått mordet – utan att mordet avhandlas i förhören. Det verkar kliniskt borttaget.

I dessa narkoförhör framkommer också att den misstänkte mannen relativt nyligen är dömd för misshandel.  Han är också dömd för ett mord tidigare i livet. Han har slagit ihjäl en man. Polisen vet alltså väl vad han är kapabel till när de kommer till platsen första gången.

I den öppna förundersökningen, som alltså inte rör mordet trots att det utmynnar i ett mordåtal, finns dock en tidsaxel. Den är intressant. Flera av de grannar som ringer in när mannen är våldsam i området, finns med i tidsaxeln som SOS-samtal som kortfattade står redovisade. Det framkommer också i tidsaxeln att den första polispatrullen kommer 16.27 och att de lämnar platsen 16.38 efter som det står ”samtal med den misstänkte och kvinnan”.
Därefter ringer en granne polisen igen om att en kvinna skriker ”nej, nej” i mannens lägenhet. Grannen ringer 17.03 och patrullen (samma vid första tillfället) kommer 17.06. När denne granne ringer in säger han flera gånger i SOS-samtalet att han inte fattar att polisen kunde lämna platsen utan att ingripa vid det första tillfället. Det är vid det här andra ingripandet som mannen har tagit sig till en annan balkong, (som han verkar göra för att framför allt gömma narkotika). Flera patruller anländer och de tycks endast koncentrera sig på mannen på balkongen. Inte förrän 17.38 står angivet att de hittar kvinnan allvarligt skadad i lägenheten. Hur kunde det dröja en halvtimme innan de upptäckte kvinnan? Kvinnan avlider senare av skadorna. Kunde hon ha räddats om hon hittats tidigare?

I utredningen om narkobrott går att utläsa att polisen inte har några problem med att bryta upp dörrar om de misstänker narkobrott. Varför bröt de inte upp dörren här med en gång och sökte kvinnan?
Kvinnan har blivit knivhuggen genom jackan. Var hon på väg ut? Ville hon lämna mannen? Den mordmisstänkte mannen verkar också ha försökt dölja vad han gjort mot kvinnan genom att gömma en blodig gardin. Han har också blötlagt kvinnans väskor. Varför och när skedde det? Vill han försöka dölja något med det agerandet också? Ingenting finns svar på i den öppna mordutredningen. Finns dessa viktiga uppgifter också i slasken?
Intressant är att när mannen grips efter mordet har han elva (11) narkotikaklassade substanser i urinen. Om polisen gripit honom vid det första tillfället för att undersöka om han var narkotikapåverkad hade kvinnans liv kunnat räddas.
Vid husrannsakan i lägenheten efter mordet fann polisen en skokartong med narkotika. Det är framför allt detta fynd ligger till grund för åtalet mot om narkobrotten. Polisen skulle alltså inte bara haft möjligheten att gripa mannen vid första tillfället utan också kunnat valt att göra en husrannsakan. De visste vem de hade att göra med – en våldsam man. Om de inte ville gripa mannen direkt kunde de ha genomfört denna husrannsakan och då gripit mannen för narkofynden i lägenheten och även då hade kvinnans liv gått att rädda.
Det är så stora tabbar som har lett till att kvinnan inte längre lever, utan är en utav dem som mördats av en bekant man, att polisen borde svara på varför de inte ingrep vid det första tillfället och varför det dröjde så länge innan de upptäckte den svårt skadade kvinnan. De bör också lära sig av detta. Istället verkar det som om polisen försöker dölja eller mörka sitt eget agerande.

Även domstolen tycks medverka till att dölja eller mörka vad som egentligen hände här. I normala fall brukar tingsrätter gå på djupet i mordåtal och ta reda på alla detaljer. Här gör inte tingsrätten det, men mannen döms till livstid. Han överklagar och hovrätten mildrar påföljden. De tycker att omständigheten att kvinnan frivilligt var i mannens lägenhet och inte försökte lämna den, ska leda till ett lägre straff. Mannen döms istället för livstid till det tidsbestämda straffet 16 års fängelse. Den mildrande påföljden utdöms trots att han är återfallsbrottsling och alltså har mördat tidigare och trots att domstolen inte resonerar om varför kvinnan hade jackan på sig dvs om det var så att hon försökte lämna honom och det fick honom bli aggressiv och att dödligt skada henne. (Hovrätten ligger i samma stad som tingsrätten och som där mordfallet inträffade. Dömandet har alltså inte rört sig från den lokala polisens distrikt.)

Det här fallet borde granskas. Är det så att kvinnan och hennes liv anses mindre värdefullt för att hon hade ett visst leverne?

Frågor att ställa till polisen:

Var finns mordutredningen? Har polisen lagt den i slasken? Varför i så fall?
Vad hände vid det första tillfället när polisen kallades till platsen? Hur gick det till när polisen gjorde bedömningen att allt var lugnt – särskilt med tanke på att grannar reagerar över denna bedömning? Kontaktade patrullen ledningen? Var det ledningen/ansvarigt befäl som gav sitt godkännande till att patrullen kunde åka trots mannens våldsamma bakgrund och att de borde ha märkt att han var narkotikapåverkad?
Det här oengagerade och slarviga hanterandet av patrullen och befäl tyder på att polisen inte tar kvinnors säkerhet på allvar. Samma polisområde har ett par år tidigare begått ett liknande misstag i ett uppmärksammat fall. Även då mördades en kvinna trots att polisen visste att mannen fanns där och var våldsam. Varför upprepas detta misstag en gång till?
Hur kunde dröja mer än halvtimme innan kvinnan upptäcktes – svårt skadad men vid liv?
Varför tycks polisen ha koncentrat alla insatser på mannen och inga på att söka igenom lägenheten och undersöka om kvinnan fanns där – särskilt med tanke på att grannar hört en kvinna skrika?
Om polisen själva försöker dölja/mörka sina ödesdigra misstag och undgår granskning och därmed kritik – kan det hända igen? Är kvinnors liv inte mer värda i detta polisområde än att polisen väljer att inte lära av katastrofala misstag genom att inte vara öppna med att det har begåtts misstag? Tyder inte det på en arrogant inställning till kvinnors säkerhet och trygghet? I så fall är det mycket illavarslande.
Kvinnan kunde ha räddats. Hur kunde detta ske?

Och dessutom en fråga till de inblandade domstolarna – Varför ifrågasätter inte två olika domstolar (låt vara att de ligger i samma stad) den bristfälliga hanteringen utan fortsätter att dölja misstagen genom att inte kartlägga kvinnans sista tid i livet?
Att hovrätten dessutom förminskar mannens dödliga våld på kvinnan och lägger skulden delvis på henne för att hon blir mördad – hon skulle ha lämnat honom, vilket faktiskt kan vara precis det som hon försökte göra och som ledde till mordet; det är kvinnoförakt.

Tidningars och TV:s grävande (manliga) kriminaljournalister tar sig ständigt an fall där de anser att män har dömts ”oskyldigt” eller inte fått rättvisa. Fall som ovanstående mord får därför kvinnorörelsen och feminister själva gräva i. Ingen annan verkar göra det.

4. Dödade kvinnor –
bör kvinnorörelsen föra en egen statistik?

Ovan finns angivet antalet fall, rapporterade i media, av mäns dödliga våld mot kvinnor – sammanlagt över 30 dödade kvinnor. I flera av dessa väljer polisen rubricera ned brottsmisstanken till vållande till annans död istället för mord.

Som diskuteras ovan bör/ska polisens utredningar av mord på kvinnor ses i samma kontext som övriga utredningar om mäns våld mot kvinnor. Mönstret är att polisen demoniserar kvinnor (tillskriver dem negativa egenskaper kopplade till kön) och att de förminskar mäns våld. Polisen tror lättare på mäns utsagor och misstänkliggör våldsutsatta kvinnor. Vore det inte så skulle vi t.ex. inte ha en situation där de flesta anmälda sexualbrott bara läggs ner utan åtgärd.
Det är oroväckande att en manligt kodad poliskår utreder mäns dödliga våld mot kvinnor utifrån sina värderingar och att utredningarna nästan aldrig ifrågasätts utan att de mynnar ut i en ”sanning” över hur verkligheten är – ett sorts färdigt facit. Detta facit upprepas sedan av andra myndigheter och därigenom reproduceras felaktigheter.

I minst två fall i uppställningen om dödade kvinnor 2017 rör det sig om en son som mördat sin mamma, ett fall är en man som mördat sin syster och i ett fall en pappa som mördat sin dotter. Kommer de med i Brås årsstatistisk över mord på kvinnor i relation?

Som också anges ovan finns ett antal fall där kvinnors död alltför lättvindigt bortförklaras som naturliga orsaker. Kanske anses våld mot kvinnor vara en del av dessa ”naturliga” orsaker – som en internaliserad inställning? Då poliser har en demoniserande syn på kvinnor är det också lättare att tolka in egna föreställningar om hur det borde ha gått till och sedan snabbt blir det ett facit som styr utredningen.
I ett fall för några år sedan hittades en kvinna hängd och bredvid henne hängde hennes barn. Denna händelse tas ur minnet – den verkar vara svårt att hitta på nätet (tar gärna emot tips om någon hittar den). Polisen ansåg, enligt vad som verkade relativt lättvindigt, att kvinnan hängt barnet och sedan hängt sig själv. Så var det fallet ”löst” och kunde anses uppklarat. Men stämde polisen bedömning med vad som verkligen hade hänt? Fanns det inte anledning för polisen att då gräva djupare i det här fallet? Det fanns frågetecken. Är inte detta ett utmärkt sätt att dölja ett mord på en kvinna och hennes barn? Särskilt med vetskap om att en manligt kodad polis nästan översiktligt lätt slår fast att kvinnan begick självmord och mördade barnet innan, när sanningen kanske är en annan? Minns tågstäderske-fallet, då polisen snabbt beskyllde kvinnan för terrorbrott, och minns fallet i Falkenberg – där polisen skarvade och slarvade.

Om –  som en utgångspunkt – att hälften av de ca 25 ”naturliga” dödsfallen där polisen inte ”misstänker” något brott inte är ”olyckor” eller ”sjukdomar” (eller är något annat ”luddigt” skäl/orsak, se polisens uttryck ovan: ”allt är luddigt”)  – var hamnar vi då?
Kanske 12-13 av olyckorna/sjukdomarna/självmorden/bränderna är faktiska mord – som inte utreds av bekvämlighet eller för att poliskåren har ett motstånd mot / inte vill engagera sig i något så beklämmande som mäns våld mot kvinnor.
Då blir statistiken över mord på kvinnor 2017 snarare cirka 40 stycken. Var finns då den statliga upprördheten? Var finns statsministern, justitieminister och rikspolischefen? Var finns de allvarliga poliserna på rad, de som uppträder vid skjutningar eller terrorbrott?
Genom att både rubricera ner kvinnors dödsfall till vållande eller genom att inte utreda dessa fall så hålls antalet mördade kvinnor nere. Det påverkar i sin tur statistiken – det blir en snöbollseffekt som är mycket obehaglig. Sverige ser ut som ett bättre samhälle för kvinnor, än det är.

Specialgranskningen ovan om mordet 2016 på en kvinna visar på en förfärlig hantering av polisen – på alla sätt. Det handlar om ett ointresse för kvinnors liv och säkerhet. Kvinnan kunde ha räddats.
Det kanske inte är konstigt att Polismyndigheter inte svarar på debattartikeln om att alla poliser bör arbete mot mäns våld mot kvinnor. Det här fallet 2016 fall visar på motsatsen.

Mäns dödliga våld mot kvinnor är könspolitik. Att låta en poliskår som själva är del av det könspolitiska problemet utreda mäns våld mot kvinnor är olämpligt – särskilt som det sker utan granskning. Det är inte objektivt. En poliskår som inte vill erkänna sina egna fördomar mot kvinnor och därigenom underlåter att utkräva ansvar för mord på kvinnor bör och ska inte ges ett övergripande ansvaret för att utreda mord på kvinnor.
Att inte utreda när kvinnor mördas måste anses vara den ultimata förminskningen av kvinnors värde.

I en artikel från nättidningen Feministiskt perspektiv berättar spanska kvinnorättsaktivister hur de märker att regeringens statistik över mord på kvinnor inte stämmer med verkligheten och att polisen avbryter eller lägger ner utredningar då kvinnor mördas.

”Enligt Ve La Luz, och andra ideella kvinnojourer i Spanien, skiljer sig det verkliga dödstalet till följd av våld i nära relationer (aktuella partners, förre detta partners och relationer i pågående separationer) från regeringens officiella siffror. Medan kvinnojourernas statistik visar på 21 dödsfall sedan den första januari i år, uppger spanska myndigheterna 15 konstaterade dödsfall.

Det har blivit en norm i Spanien att man avbryter eller avskriver de här utredningarna

Hur många av utredningarna som faktiskt läggs ner, eller avskrivs, framgår inte av den officiella statistiken.”

https://feministisktperspektiv.se/2017/03/03/madrid-hungerstrejk-mot-vald/

Så svaret på frågan ovan är: JA! Den svenska kvinnorörelsen borde göra som den spanska kvinnorörelsen: föra en egen statistisk över mord på kvinnor, vilka som utreds, hur de utreds och vilka som inte utreds, och utmana en poliskår som strukturellt förminskar och nedvärderar kvinnors rätt till säkerhet, trygghet och liv.