Inledning

TV-serien 112 PÅ liv och död har visats i TV4 under flera omgångar. I programmen, där ett TV-team följer polisens vardag, görs också direkta tagningar med polis i studio där de får förklara hur de uppfattar och tänker om olika situationer.

Serien om Polisens #kvinnosyn tar denna gång upp hur polis själva speglar sin verksamhet i TV och hur de därigenom också indirekt ger information om hur de ser på och bedömer våldsutsatta kvinnor. #Kvinnoregistret visade hur polisen lägger skuld på kvinnor. TV-serien visar på samma företeelse; hur polis ser på våld och kön. De bedömer inte endast kvinnor och män icke könsneutralt vilket också är otillräckligt eftersom våld mot kvinnor är systematiskt och strukturellt i ett samhälle, utan dömer kvinnor hårdare. Polis visar att de även skuldavskriver män, bedömer män som mer trovärdiga och hur de ser på större allvar när män drabbas av brott t o m av våld.  Det visar också hur polis bemöter våldsutsatta kvinnor.  Att polisen har valt hur de vill att bilden av dem ska framstå gör serien extra intressant.

Vi kommer i inlägget ta med inslag från denna TV-serie och det gör vi för att visa hur systematiskt och internaliserat polis bortser från hotbilder mot kvinnor och istället misstänkliggör dem. Serien har bevakats under en längre tid och i stort samtliga inslag som på något sätt berör polisers inställningar till kön och våld är noterade för att det inte ska uppstå tvivel om att det är något tillfälligt eller ett snett urval. Vi kommer som jämförelse ta med ett antal episoder där polis handlar annorlunda då män är brottsoffer och där kvinnor anses vara brottslingar eller utgöra ett hot.

Det som kommer fram i TV-serien och som går rätt i in i svenska hem utan att polisen reflekterar över det själva, visar att okunskapen om problematiken mäns våld mot kvinnor är mycket djupgående hos polis. Speakerrösten har införlivats i episoderna nedan och polisernas egna utsagor återges kursiverat (ofta med blå text) och inom citationstecken.

De första 22 episoderna handlar om hur Våld mot kvinnor hanteras och därefter följer ett antal ärenden fall där polis möter män som misshandlas ute av andra män dvs Mäns våld mot män.  Den speciella grabbigheten som uppstår mellan manliga poliser och män de möter finns under rubriken Poliser och män emellan. Hur poliser bemöter och resonerar om kvinnor visas i episoderna om Attityder mot kvinnor och Demonisering av kvinnor. En episod synliggör ren Antifeminism där polis tror och tycker till om ”problemet” med våldsamma kvinnor. Avslutningsvis under rubriken Inställning till andra brott visas som jämförelse hur polis resonerar vid några andra brottstyper.

Varje episod följs av vår bedömning av händelsen ur ett könsmaktsperspektiv på problematiken mäns våld mot kvinnor.
Det är inte nödvändigt att läsa samtliga episoder och istället kan läsaren välja att gå ner direkt till slutet på inlägget som behandlar Sammanfattande reflektioner. Alla episoderna tas dock med i inlägget för fullständighetens skull och det gör att det tyvärr blir långt.

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR – Episod 1-22

Episod 1.

Polis kallas till lägenhetshus. En rädd kvinna väntar utanför i uppgången och polis går upp till lägenheten. De är oroliga för vad de kan möta – kanske en våldsam man. Det är mörkt i lägenheten och mannen ligger och sover. Soffan är sönderskuren, vaser mm sönderslagna. Polisen tar med mannen. De tycker synd om honom, ”han mår dåligt”. Till kvinnan säger de bara ”var beredd på hur det ser ut”.
Polisen konstaterar att det inte är brottsligt att slå sönder sin egendom. Paret ska separera men kvinnan ska bo kvar. Det är alltså hennes hem som mannen slog sönder men hon ägde inte det helt själv.
Polisen avslutar inslaget med: ”hoppas de kommer överens, att han mår bättre”!

Polis visar inte att de förstår att det handlar om en våldsutsatt kvinna. Deras oro för att de kan möta våldsam man, som kvinnan möter själv både före och efter polisens insats, motsvaras inte av någon förståelse för hennes utsatta situation. Polis uppmärksammar inte kvinnan i inslaget utan hon blir perifer. De visar förståelse för mannen och skuldbelägger kvinnan för mannens våld genom att anse att de inte är ”överens”. Polis bortser även ifrån att inredningsvåld kan vara hotfullt för kvinnan och att det tyda på att mannen har dålig impulskontroll vilket kan drabba kvinnan. Polis hör heller inte efter om hon utsatts för våld vid detta eller något annat tillfälle.

Episod 2

En kvinna vars f d man har kontaktförbud, anmäler att mannen är utanför bostaden. Mannen har kartlagt kvinnans arbetstider och har utsatt kvinnan för våld tidigare. Han vill få kvinnan att ta tillbaka den anmälan hon gjort mot honom. Själv har hon sökt skydd hos släktingar. När polis kommer till kvinnans bostad är mannen inte där. De beslutar sig då för att åka hem till mannens bostad. Polisen tar först kontakt med åklagare och som tar beslut om att hämta in mannen samma kväll. En till polispatrull inkallas som förstärkning. När de ska gå in och gripa mannan beskriver polis  hur det blir ”pulspåslag” och de lägger ”upp en plan” . ”Värsta som kan hända är att det spårar ur och att vi tappar kontrollen.”

Mannen följer med utan diskussion. Han förs till en utredningsman ”så att han får lämna sin version”.
Polis säger i slutet på inslaget: ”vi träffar människor som är utsatta både som offer och förövare”
Utredningen blir nedlagd, både vad avser hot, brott mot kontaktförbud och övergrepp i rättssak.

Två patruller dvs fyra utbildade och beväpnade poliser åker för att möta mannen som kvinnan ensam får hantera närvaron av.  Poliserna beskriver hur de blir stressade inför gripandet men sedan hur mannen får ge sin ”version”. De säger inte att de håller ”förhör” utan väljer just ordet ”version”. Eftersom det inte händer något som får konsekvenser trots att förmodligen kvinnan flytt för sitt liv, visar inslaget på att varken polis eller övriga rättsväsendet tar konsekvenserna av våld mot kvinnor på allvar.

Episod 3

En polis kallades till en lägenhet av en son. I lägenheten hittar de en upprörd kvinna som uppenbarligen blivit misshandlad. Hon vill inte prata. Det följer en lång diskussion där polisen säger att det är ett brott att misshandla någon och de försöker övertala henne att anmäla. Det går nästan men då sonen kommer in så börjar kvinnan tiga igen. Kvinnans sambo kommer plötsligt tillbaka. Han påstår att det är kvinnan som beskyllt honom för att vara otrogen och hindrat honom från att sova. Hon hade klöst honom i ansiktet.
Polis: ”Det vänder ju på allt. Mannen hade klösmärken i ansiktet ”vilket styrker” hans påstående”. ”det får mig att tänka annorlunda”
Kvinnan blir ivägkörd till psyket för att hon anses vara den som mår dåligt.

Mannens ord blir i episoden en sanning för polisen. Kvinnan får skulden trots att det hon som är misshandlad och polisen ser att hon är skadad. Hon blir problemet och körs iväg. Mannen förblir ostraffad och får rätt mot polisen. Det är hantering sker enligt andan i #kvinnoregistret. Mannen blir offret och kvinnan har provocerat.

Episod 4.

Två manliga poliser kallas till ett hus. Det är tyst i huset och de anger att det alltid ”är oroväckande”. På övervåningen träffar de på en skadad kvinna som gråter. I inslaget hörs hur polisen säger ”ta mod till dig och ring polisen när sådant här händer” och ”vi kan ta upp en anmälan”.
Då kommer mannen kommer hem och han skyller på kvinnan. Han säger att hon är psykiskt sjuk och att hon alltid bråkar.
Polis ”Svårt för oss att veta vem som pratar sanning, vem som ljuger” ” de vill inte vara med” ”blir inget frihetsberövande”, ”när ord står mot ord kan vi inte göra något”
Polisen kallar sedan händelsen för ”bråk och gnabb” och säger att det är ”upp till var och en att värna sig.” De avslutar med att säga att ”nu känner de till adressen”.

Trots att kvinnan är skadad, enligt vad polis själva säger, och att de försöker övertala henne att anmäla, vänder allt när mannen kommer hem och skyller på kvinnan. Då blir det hennes fel också och att hon inte vill anmäla läggs henne till last. Trots att polis ser vad som händer normaliseras mannens våld. Om polis tog det numera allmänna åtalet på allvar vad hade hänt här då? Tyvärr kan en återigen konstatera att #kvinnoregistrets kvinnosyn; att skuldbelägga kvinnan och att anse att hon är psykiskt sjuk och att mannen har sista ordet, återkommer även i det här inslaget.
Det finns dessutom anledning att fundera varför poliserna säger att de nu känner till adressen. Vad menar de med det? Att det finns en psyksjuk kvinna eller att det finns en våldsam man?
Poliserna i det här inslaget gör ingen maktanalys, de använder inte kunskap om mäns våld mot kvinnor och de slutar att hjälpa kvinnan när mannen kommit hem. Hur ska kunna hon kunna lita på poliser framöver när hon anses psykiskt sjuk och bråkig?

Episod 5.

Ett par har ”bråkat” ett antal timmar. Mannen har bland annat dragit kniv och gått till attack mot kvinnan. Det finns barn inblandade.
Polis ”Har varit ett familjeärende som spårat ur, gripit en person för hot”
Mannen är enligt polisen ”förtvivlad och ångerfull”, han har förstått ”att det inte var så bra” att göra så här. Mannen grips för försök till misshandel.
Polis ”Vanligt ärende att åka på familjebråk” , ”svårt att förstå människor som utsätter barn”
Utredningen lades ner och i inslaget avslutas men mannen fortsätter att hota kvinnan och fler ärenden kommer in, bland annat ett senare om  olaga hot.

Användandet av ord som familjeärende, människor, personer visar att polisen undviker att tala om vad det ärendet egentligen rör: mäns våld mot kvinnor. Kvinnan kommer därmed skuldbeläggas för mannens våld. Hon anses vara medskyldig till att barnen utsätts.

Episod 6.

Poliser kallas till en blodig man i en uppgång i ett flerbostadshus. Det visar sig att han varit hos sin f d flickvän. Poliserna blir oroliga för henne och går upp till lägenheten där hon bor. Hon vill inte prata med poliserna men hon har blivit misshandlad.
Polis: ”det är familjetragik, misär, hon har slagits med sin pojkvän” ”hoppas hon kan ta sig ur sin situation”
Kvinnan berättar senare om att pojkvännen brukar misshandla henne. Han har bland annat skjutit med luftgevär i öronen på henne.  Det är fyra manliga poliser i inslaget, två förhör kvinnan och två förhör mannen. Mannen får 4 mån fängelse för misshandel.

Trots att kvinnan vittnar om att mannen brukar slå henne anser polis att kvinnan har ”slagits” med sin pojkvän och hon behöver ta sig ur sin situation. De lägger alltså skulden på den våldsutsatta kvinna och förminskar mannens upprepade våld. Varför nämns inte alternativet grov kvinnofridskränkning i inslaget av polisen?

Episod 7

Poliser ser ett ”slagsmål”. En kvinna ligger på marken och ser ut att kunna bli illa sparkad. De går fram och talar med kvinnan som är upprörd för att mannen är otrogen och vill ha flera kvinnor. Hon säger att mannen knuffade till henne så att hon ramlade.
Poliser säger i beskrivning av händelseförloppet något om ”hennes vevande” som grunden till det hela, dvs att hon provocerade.
Polis en säger ”låter som en snäll grej, har bråkat med sin tjej” om händelsen där en kvinna ligger på marken och blir/kommer att bli sparkad.

Poliserna i inslaget förminskar våld mot kvinnor genom att säga att det skulle kunna vara en ”snäll grej”. Kvinnan skuldbeläggs för att ha provocerat mannen och mannens våld försvinner.

Episod 8

En mycket full tjej kommer från en krog och en man går ut med henne. Han verkar inte känna henne. Polis frågar honom hur han känner henne och då försvinner mannen iväg snabbt. Han kan alltså vara en potentiell våldtäktsman. Polis uttrycker tillfredställelse av att ha ingripit för vad kunde ha hänt tjejen annars ”lättklädda fulla tjejer – lätta brottsoffer”.

Här möter förmodligen polis en man som var beredd att sexuellt utnyttja en ung berusad tjej, som skulle kunnat sluta i en våldtäkt, men det läggs inget fokus på hans beteende och att problematisera det, utan kvinnan skuldebeläggs. Hon är lättklädd och full.

Episod 9.

En gravid kvinna finns i ett hus på landet. Det framkommer att hon varit långvarigt misshandlad och hotats med vapen.  Hon får sätta sig i polisbilen.
Polis: ”tragiskt”
För att gripa mannen krävs en särskild planerad insats. Fyra poliser i skottsäkra västar och med ständig kontakt med ledningen, med vapen och skydd närmar sig huset där mannen som utsatt kvinna för misshandel, befinner sig.

Fyra specialutrustade polis behövs för att hantera den man som kvinnan möter själv.  Att det kan vara fråga om brottet grov kvinnofridskränkning nämns inte.

Episod 10

En kvinna misshandlas av sin sambo. Utifrån infon i larmet säger polisen att det ”låter som någon råkat riktigt illa ut”. De möts av målsäganden som är nedblodad och har blödande sår i huvudet.  Sambon har dunkat hennes huvud mot bokhyllan. Det finns barn i lägenheten.
Polis: ”varit slagsmål” , ”blodstänk i hallen” , ”att låta barn växa upp i den miljön”  

Kvinnan ber polisen ”snälla gör inte en anmälan till soc” och säger om mannen ”han kommer bli jättearg för att jag ringde”. Polisen säger till henne att de skriver i anmälan att hon inte vill medverka.
Polis: ”den här typen av beteende ganska vanligt, att bli misshandlad, levt med det under lång tid, det har blivit vardag. Ofta vill de inte medverka.”
Kvinnan körs till akuten men hon vill inte tala om för läkaren vad som hänt så länge poliserna är kvar. När de går ut går det bättre. En annan polispatrull griper mannen på plats.  De två första poliserna säger att de gör ett sista försök att få kvinnan att medverka.

Kvinnan är blodig och poliserna ser det. De gör våldet till något som brottsoffret är skyldig till genom att uttala att barnen far illa genom att växa upp i den miljön trots att det är mannens våld som är orsak. Här blir kvinnan dubbelt utsatt: hon är brottsutsatt men hon är rädd att förlora barnen om hon anmäler att hon blir misshandlad. Polisen tolkar det som händer på ett könsneutralt sätt och inte att det handlar om mäns våld mot kvinnor där även barn blir utsatta som åskådare. Barnen kan även vara direkt våldsutsatta med en våldsam man i ett hem. Om polisen skyddar mamman så skyddar de också barnen men att se våldet ur det perspektivet, väljer de bort. 

Episod 11 

En kvinna ringer polis om att hon blivit misshandlad. Mannen är borta när polisen kommer till platsen. Polisen söker då efter mannen och har med sig i bakhuvudet att han kan vara aggressiv.
Kvinnan säger att han dunkade hennes huvud tre gånger och att han hotade henne om hon kontaktade polis” våga anmäl och du vet vad som händer” dvs han utsatte henne för hot och ev övergrepp i rättssak.
Polis säger att det är viktigt att höra vittnen för att få ”detaljerad” info trots att kvinnan sagt att dessa vittnen är mannens kompisar. Kvinnan anses alltså av den ingripande polisen som mindre trovärdig än mannens kompisar.
Polis säger till kvinnan att det jättebra att hon står upp för anmälan och frågar sedan om hon har någon att prata med. De skjutsar henne dit.
Polis avslutar med att säga : ”tyvärr händer detta alldeles för ofta”.

Det finns inget resonemang att höra henne på station med en gång, att fota henne, att läkarundersöka henne, att informera om en kvinnojour och/eller stödperson. Inte heller att hon ska fotas efter ett tag när blåmärkena kommer.  Det framkommer att kvinnan är hotad men hon får inget extra stöd av polisen. I inslaget sägs att detta är ett vanligt brott men i övrigt framkommer ingen reaktion på hur detta vanliga brott ska hanteras.  Att det rör sig om mäns våld mot kvinnor nämns inte.

Episod 12

En kvinna ringer och vill ha hjälp. Hon är desperat för att maken, som hon håller på att skiljas ifrån, är hos henne. Kvinnan öppnar och hon är uppriven och ledsen. Mannen är i bostaden ihop med barnen.  Polis: ”viktigt att dämpa bråket för barnen.” Mannen har ett annat boende och kvinnan vill att han ska ut ur hennes bostad.
Polis: ska alltid ha barnen i fokus, de som tar största skadan
Polis:  Lägenhetsbråk” , ”Det är mycket känslor inblandade många drömmar som gått i kras, många heta känslor”

Det som uttalas av polis här skuldbelägger kvinnan för mannens beteende.  Kvinnor i separation lever farligt just för att männen anser sig ha rätt till dem. Det kallar alltså polis ”drömmar som gått i kras”. Polis förstår inte sambandet mellan att hjälpa en våldsutsatt kvinna och att därigenom hjälpa barnen.

Eftersom det finns ett barn inblandat när parterna ”ryker ihop” så säger poliserna: Vi vill inte pojken ska se att vi tar hans pappa. Vi är mer en hjälpservice.
Polis anser alltså att är viktigt att ta hänsyn till mannens integritet och därför kommer de överens om att han ska gå bort en bit innan han sätter sig i polisbilen.: Mannen är ledsen, vi tar en tröstande roll, ruggigt tungt för honom, vi känner som en medmänniska, kändes som han förstår att barnen ska vara i centrum
Polisen avslutar med att ”hoppas att de vuxna ska komma till insikt.”

Polisen ställer inga frågor till kvinnan hur hon mådde. Inte heller ställs frågor till barnet om hur pappan behandlade barnens mamma. Det efterfrågas inte särskilt om varför mannen trakasserar kvinnan och att det är brottsligt. För polisen tycks mannen bli barnet, kvinnan blir man och barnen blir vuxna i förhållande till mannen.
Med tanke på hur polisen i inslaget skyddar mannens integritet och känslor först och främst och sänds signaler ut att mäns våld mot kvinnor inte är så allvarligt. Mannen sätts i första rummet och inte ens barnets säkerhet står i fokus eftersom polisen inte ens frågar barnet om våldet eller ser sambandet mellan att skydda mamman och att skydda barn. Kvinnan skuldbeläggs också för mannens våld, hon anses som vuxen behöva komma till ”insikt”.

Episod 13

Det är bråk i en lägenhet. En man och en kvinna bråkar. Mannen är en välkänd bråkmakare så polisen väljer att kalla in en extra patrull som förstärkning då poliserna anser sig kunna bli utsatta för våld annars. Polis: ”kan uppstå situationer där vi kan bli utsatta för våld, lägenhetsbråk är allvarliga”

Poliserna möts av två kvinnor och en man. Samtliga har druckit alkohol
Poliserna säger till mannen: ”din tjej har ringt, som det var sist var vi ganska sjysta mot dig”
Polis: ”en av kvinnorna har fått en smäll mot ansiktet”.
Kvinnan vill inte anmäla men vill inte att mannen ska vara kvar.

Polis: ”I och med att han inte bor där hjälper vi honom ut, vi får balansera på en skör tråd , ena sekunden hatar han oss och andra är han vän.”
Mannen säger jävla fitta till kvinnlig polis.
Polis: ”Känner att han inte vill oss jätteväl”
Polis: ”detta är jättetragiskt, hoppas hans liv tar en vändning, av erfarenhet vet vi att vi kommer att hitta honom i samma situation i samma lägenhet”.

Polis anger själva att de vet av erfarenhet att mannen kommer att misshandla kvinnor igen men väljer att inte göra något. De har tidigare varit där och varit ”sjysta” mot honom. Signalen de sänder ut är att våld och hot mot kvinnor inte är så allvarligt för trots att de ser att kvinnan blivit misshandlad, vilket de förminskar till en smäll, så anmäler de inte mannen. Polisen agerar här varken trygghetsskapande eller brottsbekämpande utan normaliserar mäns våld mot kvinnor.
Poliserna hart stort överseende med mannens beteende och att han förolämpar/ofredar en kvinnlig polis verkar inte få några konsekvenser.

Episod 14

Det kommer att larm om allvarligt lägenhetsbråk.
Polis: ”När man får veta att det är barn inblandade och vuxna har bråkat känns det inte bra”
Mannen är berusad och aggressiv. Han har gett sig på inredningen och även på kvinnan – det har varit ”tumult”, ”de har brottats på golvet” och på balkongen.

På plats berättar kvinnan att mannen redan lämnat bostaden, i det här fallet är kvinnan lugn och barnen är lugna. Det känns som de är vana. Kvinnan bekräftar samtidigt att det inte är första gången som det här händer utan det sker titt som tätt. Hon vill få ett slut på det här för barnens skull och det krävs ett visst mod med kvinnan att stå på sig. Det är viktigt att få fatt på andra parter i det här beslutet så att hon orkar stå på sig.
Det tas ett beslut om att söka upp den misstänkta mannen i hans bostad och ta in honom på förhör.
Polis: ”vet inte i vilket skick mannen är, vi behöver inte gå så långt in i huset förrän vi träffar på mannen.
På väg mot polisbilen börjar han förklara sin situation och undrar varför han måste åka med.
Polis: ”Finns mkt som talar för att i sådan här situation att kvinnan tar tillbaka anmälan när det lugnar ner sig gör nya försök, viktigt att peppa kvinnan att hon står på sig”
Ärendet blir nedlagt i brist på bevis

Ingenstans nämns att det kan röra sig om grov kvinnofridskränkning. Signalen från samhället är att mannens våldsamma beteende inte får konsekvenser och att kvinnans rädsla inte tas på allvar.

Episod 15  

Polis har kallats till lägenhet. En mamma har anmält att hon utsatts av sin son och hon är rädd för honom. Det finns andra barn inblandade också och sonen är far till barnen.
Polis: ”Om hon är rädd finns säkert anledning till det”

En polis pratar med barnet som säger att hans pappa och farmor brukar bråka.
Polis ”jag känner med alla inblandade”
Enligt sonen finns det ingen anledning för att polis ska komma dit.
Polis: ”att det ska uppstå sådana här situationer mellan son och mamma” ”han har knuffat mamman men det blir endast ofredande”
Poliserna pratar med mannen. ”Mannen är förvirrad och behöver hjälp”. De kör honom till annan person. ”Det blir bra nu”
Poliserna säger till mannen: ha det bra nu ”  De säger inte till sonens mamma att hon ska ha det bra.

Polis: ”risken är ganska stor att vi kommer att träffa på honom i samma situation igen”.

Senare i samma program måste polisen rycka ut till samma adress. Det kommer ett brådskande larm om att mannen är stökig igen. När vi var där sist var han aggressiv mot mamman
Mannen bankar på porten och vill in till mamman. Han är berusad.

Polis: ”Jag vet att han kan vara aggressiv vara beredd på det. Tar det försiktigt och lugnt , han står i fajtställning och är väldigt förvirrad och instabil .Vi ger honom några sekunder att släppa sin fajtingställning”. ”Vår målsättning är att få bort mannen. Det han berättar för oss är jättetragiskt. Han har ingenstans att bo.”
Mannen säger att han vill ha trygghet. Polis: ”Om du vill kan vi köra dig till st Göran. Du får mat där”.
Polisen delar med sig av sitt snus. Det uppstår en grabbig stämning mellan poliserna och den våldsamma mannen. ”Tycker synd om hans mamma men vi kan inte göra så mycket tyvärr”

Här synliggörs på ett tydligt sätt hur polis förringar våldet, skuldbelägger kvinnan med ord som ”tumult” och ”bråk”, ömkar gärningsman men är ointresserade av kvinnans hälsa. De erbjuder mannen en plats i deras gemenskap vilket är ett normaliserande av våld mot kvinnor. Trots att de vet att kvinnan utsätts om igen förminskar de våldet och använder förmildrande och förstående ord till och om mannen. Han är snarare ett offer för tragiska omständigheter än en man som uppvisar våldsamt beteende mot en kvinna. Mannens beteende leder inte till några konsekvenser. Attityden från polisen är att de snarare månar om honom. Brottsoffret dvs mamman och även barnet som har bevittnat våld, får klara sig utan polisens omtanke. Signalen är att mäns våld mot kvinnor inte är så allvarligt.

Episod 16

Det kommer ett larm om ett ”lägenhetsbråk”. En man ringer in och gråter och säger att han dödat sin flickvän.
Polis ”Jag hör att någon gråter i lägenheten – klart att pulsen går upp .Efter en stund öppnar mannen och jag ser direkt att han är ledsen och upprörd”. Det finns inga tecken på ett mord eller att det finns en skadad person.
Mannen säger att inget har hänt fysiskt men verbalt ”kan man säga att vi tagit några omgångar”

Kvinnan har troligtvis lämnat lägenheten i bil/taxi. Polisen kontaktar kvinnan via telefon och hon säger att hon är oskadd.  Mannen har slagit sönder en dörr. Men det anses inte vara något fysiskt våld begånget utan att mannen har tagit sin aggression på en dörr.
Polis: ” jag är jätteglad att det bara är en dörr”
Mannen säger att han har lagat middag men inte fått någon tacksamhet från flickvännen. Han har alltså slagit sönder dörren för att han inte fått någon uppskattning som han tycker att själv borde fått. Den här resonemanget följs inte upp i inslaget dvs hans inställning till flickvännen och våld problematiseras inte.
Polis ”han pratar av sig med oss i någon minut och vi känner att han behöver prata med sin flickvän”

Frågan uppstår hur polis kan bedöma att den här mannen ”behöver prata” med sin flickvän. Utifrån vilken kunskap om våld i nära relation och mäns våldskapital kommer det påståendet? Flickvännen dvs kvinnan och hennes upplevelse ägnas ingen uppmärksamhet. Hon kan vara rädd för honom, hon kan vara våldsutsatt.  Det vet inte polisen. De ringer bara ett telefonsamtal till henne. Att mannen påstår att han inte har slagit eller hotat henne och det godtas. Det slutar med att polis tycker att den våldsamma mannen och flickvännen ska lösa detta.
Män som utför inredningsvåld visar tecken på dålig impulskontroll och mannen att dessutom säger att flickvännen inte gett honom den tacksamhet han förtjänar borde oroa polisen. Mannens version blir till sanning igen och han får prata av sig och polis är ”jätteglada” över att det bara var en dörr – vilket de naturligtvis inte vet.

Episod 17

En kvinna har ringt in. Hon ligger i separation och anger att hon och maken kommer inte överens. Polis åker dit för att ”kolla läget”.
Polis: ”det är stökigt och bråkigt runt en lägenhet, något relationstjafs” .De frågar maken om det är han som ringt: han svarar ”nej det är min fru, hon är lite ostabil”
Efter en stund kommer kvinnan, hon är mer upprörd och tycker situationen är jobbig. Hon har förklarat för sin man att hon vill skiljas. Där finns också en liten flicka som börjar gråta. Polis förklarar för flickan att det är inte något farligt som har hänt.
Polis ställer frågor till mannen: Bor du någon annanstans? Har ni slagits?  Mannen svarar nekande. Polis frågar ” är det säkert?”

Polis: ”När vi som polis kommer i en situation där det är mycket känslor med kan jag bli väldigt frustrerad, det är sällan folk kan se helheten. De har så mycket agg emot varandra. Det blir onödiga konflikter”
Polis säger till mannen: ska vi gå upp och prata med din fru om vi kanske kan lösa det kortsiktigt?
Polis: ”Jag anser  att paret måste kliva ner från sina höga hästar, och lösa detta… Det vi har gjort nu är medlat, de får gå vidare som vuxna människor.”

Det ställs inga frågor till kvinnan och/eller flickan om de varit våldsutsatta. Mannen i inslaget får definiera våldet. Trots vetskap om att det är just vid separation som kvinnor löper störst risk att bli slagna och mördade anser polis att det handlar om folk som ska se ”helheten”.  I inslaget pratar de endast med mannen och kvinnan förblir anonym. Det uppstår efter en stund en grabbig jargong mellan de manliga poliserna och mannen. Våldet och den rädslan kvinnan och barnet känner, trivialiseras och kvinnan skuldbeläggs genom ord som ”relationstjafs” och att hon sitter på ”höga hästar”.

Episod 18.

Polis kallas till ett lägenhetsbråk där en kvinna misshandlas av son. Mamman vill inte släppa in honom men då han slog sönder en ruta i portdörren lät hon honom komma in. När polisen kommer är sonen inte kvar. Mamman är då uppriven och ledsen. Hon anger att sonen slagit sönder saken och puttat henne i golvet. Det sägs i inslaget att kvinnan blir erbjuden stöd men vilken typ av stöd anges inte men att hon väljer att stanna kvar. Varför hon ska utrymma sin egen bostad anges inte.
Polis: ”vi dokumenterar kvinnans skador. Sonen får ge sin version.”

Polis anger att den våldsamma mannen, i detta fall sonen, får ge sin ”version”, de säger inte att han ska förhöras. Trots att han utsatt kvinnan, mamman, för våld och hot anses det alltså finnas en annan version. Det ger en antydan om att det finns internaliserat att kvinnan kan ha provocerat fram våldet. Det är också oklart hur skadorna dokumenterades och vilket stöd kvinnan erbjöds.

Episod 19.

Inslaget inleds med att polis säger: ”Det är ofta som våld i nära relation har kommit in när kvinnan mördats och barn varit där”.

En kvinna ringer in och säger på engelska att det är ett bråk mellan kvinnan och hennes man, som har eskalerat. Polisen träffar på kvinnan när hon går längs en väg. Hon pratar inte svenska och inte bra engelska heller. Paret gifte sig förra året och mannen har vridit om handen på henne och det finns blod på henne. Polisen åker till huset där mannen och kvinnan bor. ”Varken jag eller kollegan vet vad som hänt. Det kan vara ett blodbad därinne”

När polisen talar med mannen medger han att han och kvinnan börjat bråka men inte mer. Eftersom kvinnans och mannens redogörelse inte stämmer överens måste både parter höras. Därför får de åka med till förhör. Mannen säger att ”Jag gjorde ingenting ” I inslaget hörs mannen säga att mycket beror på hennes svartsjuka. Hon tror att han pratar med andra kvinnor.
Polis: ”Den här relationen lämpar sig inte för varken kvinnan eller mannen, borde bryta och gå skilda vägar”.

I det här inslaget hörs inte kvinnan utan endast mannen. Det finns inget resonemang från polisernas håll att män som slår inte brukar erkänna utan lägga skulden på kvinnan. Det är hon som provocerar. Trots att detta är en kvinna i en särskild utsatt situation då hon inte pratar svenska och inte engelska bra, drar inte polis några slutsatser om att kvinnan kan vara beroende utav mannen och att hon inte bara kan ”gå skilda vägar”. Det finns ingen information i inslaget om kvinnan kommer tex från Thailand eller något att land där svenska män och deras fruimport kan vara ett problem. Vad hände med kvinnan senare? Vart tog hon vägen? Fortsatte hon att bli misshandlad eller skilde sig mannen från henne och har en ny kvinna? Här speglar inte polis något utav komplexiten av att kvinnor är underordnade strukturellt och särskilt gäller det kvinnor från mer patriarkala länder. Polisernas verkar helt ointresserade av denna problematik i inslaget.

Episod 20.

En kvinna ringer in. Mannen är våldsam. Polis kommer till platsen och märker att mannen håller på med narkotika. Kvinnan är inte där men polis ringer till henne får veta att hon ”är ok”.
Mycket intresse läggs sedan i inslaget på narkotikan. Polisen visar upp glastub där beslaget finns av amfetamin och eventuellt kokain för TV-teamet och anger att narkotika är ett specialintresse. ”Kvinnan har klarat sig bra ” ” jag brinner för narkotika”

Det är svårt att veta vad polisen menar med det här inslaget. Kvinnan och det våldet hon har upplevt, kom helt i andra hand. Snarare blir våld mot kvinnor underordnat narkotika. Ingen polis anger att våld mot kvinnor är ett specialintresse.

Episod 21.

En man har hotat flera personer med kniv. Polis väntar med att göra ett ingripande då flera patruller är på väg. Det kommer fram att det är knivmannens inneboende tjej som har blivit jagad. Hon kom ut ur hissen mötte mannen: Hon går då ner på knä och tror att han ska skära halsen av henne. Hon fruktar för sitt liv. Men i inslaget finns inte kvinnan med utan polisen pratar istället med en man, en granne, som är skärrad. ”De här människorna som blivit drabbade riktigt skärrade”
Poliserna letar sedan efter gärningsmannen. De hittar honom utanför en lägenhet där han har en väska i den målsägande kvinnans lägenhet. Kvinnan har blivit jagad in i sin lägenhet av mannen.
”Ganska snart får vi veta att det är rätt man vi letar efter” ”Gärningsmannen är oskadad, målsägande oskadade rent fysiskt” ”Känner inte att jag hinner blir rädd när jag jobbar, har bra backning (av kollegor)”.

Inslaget är rörigt men det är tydligen en våldsam man som hotat sin tjej till livet. Ändå väljer polisen att inte spegla orsaken till larmet. Polisen pratar istället med en man. Kvinnan som fruktat för sitt liv försvinner helt i inslaget. Fokus hamnar istället på olika män: det är endast manliga poliser (som känner sig trygga med sina manliga kollegor), en man som är skärrad och gärningsmannen. Mäns våld mot kvinnor försvinner. Det reds inte ut vart kvinnan som upplevt att hon hotats av att få halsen avskuren och känt dödsångest, har tagit vägen, hur hon mår eller om hon har fått någon hjälp. Poliserna verkar inte förstå situationen. Vad tror de egentligen var orsaken till uttryckningen och gärningsmannens beteende?  Polisen inväntar förstärkning för att möta samma man som kvinnan möter ensam. Genom att polisen inte skildrar grundproblematiken till larmet blir den våldsamme mannens beteende irrationellt och svårförståeligt istället för att synligöras som en del av en större struktur – mäns våld mot kvinnor.  Inslaget både förtiger och förminskar denna struktur.

Episod 22

I ett lägenhetsbråk har en son i familjen har gett sig på sina syskon och sin mamma och hon är uppgiven och mycket ledsen.
Polis: ”Killen mår jättedåligt och tar ut det på familjen. Han är arg i början. Berättar att han haft det jobbigt en tid.  Man blir berörd, tänker vilka skuldkänslor hon (mamman) måste ha för det som hänt. Killen ”förstår ”

I inslaget betonas att barn och ungdomar som mår dåligt kan vända sig anonymt till BRIS

Inget fokus läggs på syskonet eller hur mamman mår av våldet eller om de också haft det ”jobbigt”. Inget sägs heller om våldskapitalet och om killen riskerar att slå andra också. Istället hamnar allt fokus på killen och hans problem.  Att han mår dåligt och har haft det jobbigt. Att han inte sökt hjälp. Inget könsperspektiv förs fram på våldet som utövats och att hans beteende är brottsligt. Killen bemöts av sympati från polisen.

MÄNS VÅLD MOT MÄN  – Episod 23-27

Episod 23

En man anmäler att han blivit misshandlad på natten på väg hem från ett uteställe. Polis uttalar upprört: ”Klart man ska kunna gå hem från krogen utan att bli misshandlad.”

Här tar polisen omgående den misshandlade mannens parti. Ingen gärningsman behöver ge sin ”version”. Polis visar även ett omedelbart och förbehållslöst avståndstagande mot våldet som här sker utomhus av en icke-partner. Ingen förståelse visas för gärningsmannen. Ingen tror heller att offret provocerat.

Episod 24

En misshandel av en man har skett utomhus av en annan man. Flera män är inblandade i bråket men det är en av dem som är brottsoffer. Han vill inte medverka. Det är inte några synliga skador på målsäganden men han är ”omskakad.”
Polis säger till honom: ”vi kommer upprätta en anmälan vare sig du vill eller inte”
Poliserna griper sedan en man som är misstänkt gärningsman. Det är resolut ingripande och de är ordentligt provocerande mot honom och säger till honom ”minsta lilla får han sova hos oss” dvs gör han det minsta motstånd låser de in honom.

Det finns flera intressanta jämförelser med hur våld mot kvinnor i hemmet hanteras. Här anmäler polis själva brottet trots att brottsoffret inte vill medverka. Polisen är heller inte intresserad av den misstänktes ”version”. Polisen griper honom omgående på ett handfast sätt och hotar med att bura in honom om han på något sätt gör motstånd. Här vänder inte heller situationen när den misstänkte hörs. Här skuldbeläggs inte brottsoffret. Han anges inte vara psyksjuk. Våld på gatan behandlas annorlunda än våld mot kvinnor i hemmet.

Episod 25

Poliser står på vakt vid ett dansställe en helgkväll och får veta att det är bråk en bit bort och springer dit. Det har skett en yxattack på ett kebabställe och en mans dunjacka har gått sönder. Det är ett rörigt scenario där ett polisbefäl står på yxan och skriker åt någon person. Det visar sig att målsägande inte vill delta men polisbefälet säger: ”Vi gör en anmälan ändå – vi kan inte ha folk som sitter på kebab och blir angripna med yxa.
Polisen beslagtar jackan men beklagar sig över att ingen av männen vill delta i ärendet ”Vi får fler och fler som inte vågar vittna, en utveckling, men det finns ingen anledning att vara rädd”

I ingripandet är polisen väldigt upprörda över händelsen. Trots att målsägande inte vill delta anmäler polisen själva brottet och beslagtar jackan. De uttalar också att de inte kan acceptera att ”folk” blir angripna hur som helst. Polis problematiserar också att ingen vittnar. Målsäganden skuldbeläggs inte och inget sägs om att han själv skulle ha provocerat fram brottet genom att vara svartsjuk eller är psyksjuk.

Episod 26 .

En kille blir rånad. Han skulle sälja sin mobil och blev sprayad av pepparspray och sparkad. Polis pratar med honom, dvs med brottsoffret. Polisbefälet uttrycker förståelse för hur det känns för brottsoffret och talar om kränkningen om när han själv blev rånad en gång: ”Det var inte sakerna utan själva kränkningen som sätter spår”.  ”Ganska fräckt genomförd mycket traumatisk händelse, jättejobbig grej”

Inget misstänkt får här ge sin ”version” av händelsen. Brottsoffret skuldbeläggs inte utan visas stor förståelse eftersom de ingripande poliserna själva kan relatera till brottet. Poliserna förstår att det är ett kränkningsbrott i första hand. Inget sägs om att brottsoffret har psykiska problem eller har provocerat fram brottet.

Episod  27

Polis hör via radion om en utomhusmisshandel och åker till platsen där en man blivit hotad av en annan man. På plats försöker poliserna hjälpa mannen som berättar att han utfört ett jobb åt gärningsmannen som då dök upp med sin son. De var alltså två stycken. Mannen utsattes för hot och är också skadad. Polisen visar stor förståelse för mannen och återberättar för honom vad han säger så att han får hjälp med att berätta sin historia. Han får därmed stöd och bekräftelse hela tiden i sin redogörelse.
Poliserna uttrycker också stor upprördhet över att de var två mot en.” Otroligt!  Dom är ju två emot honom.  Man blir ju väldigt förvånad när man hör sådana här berättelser”.  ”Vi ställer konkreta frågor, måste få en tydligt struktur vad som hänt.”

Poliserna tycker att det som skett är ett allvarligt brott , att skadorna är allvarliga och de kommer att utreda det vidare. De frågar om mannen slagit tillbaka och säger att han agerat helt rätt. ”Inget att skämmas för att man utsatts för ett brott.” ”Generellt har du agerat helt rätt.”
De vill fota hans skador och uppmanar honom att åka till akuten för att de ska få ett rättsintyg. ”Jag vill fota dina skador, tycker du ska åka till akuten för att kolla näsan, få det dokumenterat så du får ett rättsintyg”
”Läkare ska dokumentera dina skador, vi som polisman har rätt plocka ut din journal i sådana här fall, vi råder alltid en person att uppsöka läkarvård så vi kan begära en beskrivning av skadorna som bevis vi sedan kan ta till brottsutredningen.”

Mannen uttrycker också oro för att gärningsmannen ska söka upp honom och hota honom. Poliser reagerar med upprördhet och visar stor förståelse för mannens rädsla och uppmanar honom att anmäla med en gång om han skulle bli hotad. ”övergrepp i rättssak är ett allvarligt brott, händer det kan du naturligtvis ringa oss”

Det här förloppet visar ett helt annat beteende från poliser än hur det brukar gå till i inslagen hemma hos våldsutsatta kvinnor. Här efterfrågas inte den andres ”version”. Brottsoffret uppmanas att uppsöka läkarvård för att polisens ska få ett rättsintyg. Polisen förklarar också noggrant hur det går till för mannen. De tar också ett eventuellt kommande hot på stort allvar, de talar om att han ska anmäla med en gång och han ringa dem så fort det händer.
Offret skuldbeläggs inte, han omtalas inte psyksjuk, att han slagit tillbaka problematiseras inte utan ses som något naturligt. Inget ifrågasättande sker av händelseförloppet utan polisen bekräftar och stödjer honom i berättelsen dvs de tar aktiv part för mannen som brottsoffer.

POLISER OCH MÄN EMELLAN – Episod 28-32

Episod 28

En polispatrull ser en man som promenerar på motorvägen. Han har blod på en arm. Han berättar att han varit hos sin flickvän och säger att  hon ville inte att jag skulle vara där så jag drog. Jag blev förbannad. Polis: ”Han verkar ledsen, rätt eländig”  

De frågar om de ska skjutsa mannen hem och hur han har det hemma.  ”Ska vi försöka skjutsa hem dig, hur blir det när du kommer hem nu, hur går det med jobb och skolor”
Polis: ”En del av de här killarna känner man lite för särskilt de som hamnat snett, han har inte haft det så lätt. Vi vill bara att han ska få ordning på sitt liv.”

Poliserna ställer inga frågor till mannen om han har hotat flickvännen. De funderar heller inte över vad mannens våldsamma beteende kan tyda på. De tar istället mannens parti och även ett socialt ansvar gentemot honom och hör efter hur blir när han kommer hem. Mannens beteende problematiseras inte. Inte heller väger poliserna in att ett sådant här beteende kan tyda på att han kan vara våldsam på flickvännen igen eftersom det var henne han blev arg på. Mannen skuldbeläggs överhuvudtaget inte utan blir snarare ett offer för omständigheterna. Det finns en attityd av förståelse män emellan – att det inte är ”så lätt” ibland och att killen har ”hamnat snett”.

Episod 29 

En man har flyttat in en uppgång, dvs i trapphuset till ett flerfamiljshus och de som bor där ringer till polis för att få hjälp. Poliserna säger att de vill träffa mannen och se vad som händer. När de pratar med honom säger de att de tycker han är trevlig och riktigt rolig. De nämner inget om att han är labil eller störande. Mellan de två manliga poliserna och mannen uppstår snarare en jargong tre män emellan som skojar ihop.

Frågan uppstår om vad som hade hänt om det varit en kvinna som slagit sig ner i uppgången. Hade hon problematiserats som psykiskt sjuk och störande? Hade samma grabb-jargong uppstått då?

Episod 30

En polispatrull följer efter en man som kör vingligt. Bilen är en gammal jänkare. När poliserna stannar mannen påstår han att det är ett glapp i ratten och att det brukar kunna vara så på den här biltypen. Det godtar poliserna. Det görs ingen bedömning om det kan vara trafikfarligt. Mellan de två manliga poliserna och mannen med amerikanaren uppstår en grabbig jargong och eftersom mannen i bilen är äldre blir han snarast faderlig mot de yngre poliserna som helt accepterar allt han säger.
Polis:”han var astrevlig”

Episod 31.

På landsbygden kör ett gäng killar runt med en obesiktigad bil som är avställd. Poliserna visar förståelse för att killarna behöver bil och pratar vänskapligt med dem. ”Alltid bra att bygga en bra relation med ungdomarna”. Unga mäns beteende ursäktas.

Episod 32  

Två manliga poliser tar hand om en full man. De skojar med honom och betonar att ”han var trevlig”.

ATTITYDER MOT KVINNOR  – Episod 33-35

Episod 33

Det kommer ett larm att vittnen sett några män dra med sig en full kvinna. Ett vittne säger att tjejen är jättefull och efter henne kom tre killar som hon inte verkar känna henne.
De två manliga poliserna i patrullen pratar med henne och hör efter om hon är utsatt för något brott. ”Finns det något konkret brott, har de slagit henne, hållit i henne”

De leder sedan iväg henne. Bilden i TV-rutan är att två stora uniformerade polismän håller en liten ung full kvinna mellan sig. De män som följt efter henne och utgjorde ett hot drabbas inte på något sätt. Det är snarare kvinnan som förs bort som en brottsling. Kvinnan vill inte åka polisbil. Hon verkar inte känna sig trygg i situationen. ”
Polis: I det skicket vill vi inte att hon drar runt på stan. Kan råka ut för brott”

Sedan klipps det plötsligt i inslaget. Tittaren får inte veta som hänt utan ser en utav polismännen stå vid bildörren och medan den andre lutar sig långt in i baksätet där den unga kvinnan sitter. Polismannen låter aggressiv. Det är något han bemöter. Kvinnan hörs säga nästan vädjande: ” jag är inte aggressiv./ jag är inte våldsam”. Vad som hänt innan vet vi inte eftersom vi inte fått se det. Men nu lutar sig polismannen långt in över kvinnan och är ordentligt uppretad på henne. Den andre polismannen är passiv och tittar på.
De leder sedan ut henne, hon ser väldigt liten ut mellan de stora uniformerade männen. Kvinnan upprepar med samma vädjande ton ”jag är ingen våldsam person”.

Vad klipptes bort? Blev polisen provocerad av att hon inte ville gå ut och visa sig för att hon skämdes? Slog hon bort polismannens hand när han ville dra ut henne? Kunde han inte ta det utan att bli arg och aggressiv mot henne? Funderar de inte på att de är två män som hanterar en kvinna i en känslig situation? Polisen var onödigt aggressivt och agerade oprofessionellt. Det fanns ingen vilja av att skapa ett förtroende utan polismännens beteende verkade snarare vara fientligt mot kvinnan – ingen grabb-jargong alls.
Att två stora uniformerade män hämtar en liten berusad kvinna som de dessutom säger sig skydda, kan för kvinna betyda att hon inte känner sig trygg. Varför lät de inte kvinnan om hon ville, få gå hem sista sträckan hem, utan att de höll i henne? Vad hände när hon kom hem? Är hon trygg hemma?
Poliserna anser dessutom inledningsvis att den berusade tjejen själv ska definiera om hon utsatts för brott. Det verkade inte som poliserna själva var särskilt intresserade av att hjälpa henne eller att ta ställning i vilken kontext detta skedde. De främmande männen som utgjorde ett hot mot henne eftersöktes inte. Inte heller problematiserades deras beteende utan skulden lades på kvinnan att hon var full. Det är svårt att förstå att polisen inte intresserade sig mer för vilka männen var som drog iväg med en full kvinna. De kan utgöra att hot mot andra kvinnor. Var det någon annan som råkade illa ut senare på natten på grund utav dem?

Episod 34  

Tre manliga poliser ingriper mot en ung berusad kvinna i en trappuppgång. Hon bor på andra sidan stan. Poliserna avvisar ambulansen som kommit till platsen trots att där fanns en kvinnlig sköterska som hade kunnat prata bättre med den unga utsatta kvinnan. Poliserna frågar inte vad hon gör där och om hon har utsatts för något. Däremot skuldbelägger de henne genom att säga att hon varit lobad en massa gånger. ”Hon har redan fastnat i ett missbruk. Vi har kört in henne dit (Maria ungdom) förut.  Tråkigt att det inte har hjälpt.”

Episod 35

Polis kallas till en plats där det sker en misshandel. Det visar sig att en tjej blivit slagen.  Personer i närheten har reagerat över att mannen slagit henne i ansiktet och kallat henne slyna.
De två poliserna delar upp sig och en förhör olika vittnen som ger ”lite olika version”. Tjejen försöker förmildra situationen och säger: ”han puttade mig bara, vi har det fint”. Poliserna åker därifrån men beklagar sig lite över att lämna tjejen: ”Vill hon inte berätta kan vi inte göra något, hon måste ta första steget själv”

Här fanns vittnen till att tjejen har blivit slagen. Ändå bortser poliserna helt ifrån att de kan upprätta en anmälan utifrån deras vittnesmål. Det är allmänt åtal. De verkar ha någon särskild kunskap om att våldsutsatta kvinnor och flickor ofta nedtonar händelsen och inte vill anmäla själva. Signalen från poliserna blev i stort sett en axeltryckning åt att en man är våldsam och kränkande mot sin tjej. Poliserna valde därigenom att normalisera våld mot kvinnor som är en allvarlig företeelse.

DEMONISERING AV KVINNOR  –  Episod 36-40

Episod 36 

Två manliga poliser ska hämta en kvinna och köra henne till en psykisk vårdinrättning. När de griper henne säger de: ”märker att hon går igång på något, ”får tänka på vad jag säger”
Kvinnan anmäls för narkotikabrott, våldsamt motstånd och för förolämpning av poliserna.

Två manliga poliser kan uppfattas som ett hot för en utsatt kvinna. Det verkar som om poliserna inte ens har tänkt den tanken. Deras attityd verkar snarare snarstucken och långt ifrån den förstående attityd de visar mot unga killar. Poliserna är däremot snabba att skuldbelägga kvinnan, som troligen inte mår så bra. Hon blir även anmäld för förolämpning. Är manliga poliser mer känsliga för vad en kvinna säger? Än då det är en man? Är deras acceptansnivå beroende på könet hos dem de griper?  Och förutsätts kvinnliga poliser tåla mer från man som grips än vad manliga poliser ska tåla från kvinnor? Har vi ett internaliserat könsmaktsperspektiv där män får står större utrymme att tolka det som händer? Det verkar så eftersom flera ingripanden/episoder tyder på att polis irriterar sig mer på kvinnor och dömer kvinnor lättare. Av samma anledning förminskar de våld mot kvinnor och förminskar våldsamma mäns handlingar – om våldet är riktat mot en kvinna.

Episod 37  

Det är bråk i en lägenhet. En man anges vara ”uppgiven”. Poliserna är beredda på bråk. De säger sig vara tvungna att boja en kvinna.
Den gripna kvinnan frågar polisen om de har lyssnat enbart på vad mannen sa och hon säger att hon skulle hämta grejer när mannen ringde polisen. ”Tycker synd om de här individerna att en vuxen människa inte kan förstå sitt bästa i det fallet”

Här får bara mannen definiera vad som hänt. Kvinnan uppgifter att hon skulle hämta sina saker bortses helt ifrån. Kan mannen ha valt att ringa polis för att hon inte ska få sina saker? Det reds inte ut. Istället bestämmer sig poliserna för att boja kvinnan väldigt snabbt. Det har aldrig hänt i något inslag när en man slagit en kvinna. Tvärtom brukar gärningsmannen då få sympati och brottsoffret skuldbeläggas. Här är det tvärtom. Mannen, brottsoffret, skuldbeläggs inte. Han anses inte vara psyksjuk utan blir av med kvinnan.
Vad händer nästa gång hon vill hämta sina saker? Vad sände poliserna ut här? På vems sida står de? Har polisen att könsmaktsperspektiv i det här ingripandet?  

Episod 38 

Två poliser åker till en kvinna som håller på att skada sig själv. På vägen ut till henne får de reda på att kvinnan, som det uttrycks, är beväpnad med kniv.

Här får en stanna upp lite.  Hur tänkte de att kvinnan skulle skada sig? Dra sig i håret, springa på en vägg? Självklart är kniven inblandad i självskadebeteendet. Hon är alltså knappast ”beväpnad”.

Poliserna uttrycker mycket rädsla för sin egen säkerhet. ”vi vet inte vad som kommer hända, vi har en kula i loppet för säkerhets skull ”

Det har aldrig hänt i något inslag att polis har uttryckt att de har skjutklara vapen när de gripit våldsamma män. Frågan uppstår: skulle de skjutit kvinnan om hon skar sig själv?

Polis kommer dit och ser en berusad kvinna som dricker vin och hon har en kniv på köksbordet De tar bort kniven och kör kvinnan till en psykakut.  Poliserna uttalar att hon är labil. ” Vi är glada för att det inte blev våldsamt”

En kvinna som vill skada sig själv upplever polisen alltså som våld mot dem. De är t o m beredda att skjuta henne. Vad säger det här inslaget om hur olika kvinnor och män behandlas av polisen?

Episod  39  

Polis kallas till en familj.  En tonårig dotter har slagit sönder saker och stängt in sig i sitt rum. Mamman är rädd enligt polis. Om hon är rädd för dottern eller om dottern framgår inte. Polisen beskriver dottern som ”rabiat och galen” ”dottern är så anti”, ”behöver ske vård med tvång”. ”tycker synd om föräldrarna. Hoppas att hon kan bryta detta mönster, extremt jobbigt för hennes föräldrar, hon kanske kan få perspektiv på sitt eget liv ”.

Perspektivet på polisernas bedömning av händelsen är att de är synd om de vuxna och en flicka måste tvingas att inse att hon är sjuk. Var pappan finns får vi inte veta. Vi får heller inte veta vad som hänt innan. Poliserna är mycket snabba med att demonisera flickan som kallas ”rabiat”, ett ord som är ett starkt könskodat och som används om kvinnor och flickor i en kontext styrd av normer som män bestämmer över.
Det är också intressant att jämföra skillnaden på hur polis agerar här, när det är en tonårsflicka inblandad, och hur de agerar när det handlar kvinnor som är rädda för män. Här skuldbeläggs inte föräldrarna (vi vet fortfarande inte vad pappan är trots att polisen talar om föräldrarna) och inte heller får flickan förståelse från polisernas sida så som våldsamma män får. De brukar få prata ut och ge sin ”version”. Flickan, barnet blir här fullständigt demoniserad av polis. Hon är tonåring, hon är könsmogen och då gäller för polis samma skuldbeläggande som för vuxna kvinnor om inte värre – är ju tonårsflicka.

Inget i inslaget om att barn och ungdomar som har det svårt kan vända sig till BRIS. Jämför med episod 22 ovan där poliser visar stor förståelse för en tonårspojkes aggressioner.

Episod 40

Polis kallas till plats där en kvinna är blodig. En man har ringt in och säger att kvinnan har slagits. På plats samtalar polis med kvinnan och tycker att hon är ”rätt så full”
Mannen berättar att kvinnan är inneboende för att han har försökt hjälpa henne med bostad. Han säger att hon boxat honom i ansiktet och att hon slagit honom. Han säger också att hon skurit upp händerna när hon slagit igenom glasrutan till balkongen.

Kvinnan säger till polis att hon absolut inte har slagit honom men att hon puttade bort honom.
Polis: ”Svårt för oss att få kunskap om vad som hänt. Men mannen är mer trovärdig, han är lugn mer nykter. Kvinnan är full.”

Poliserna väljer att tro helt på mannens version och kvinnan förs bort mellan två poliser som ryter åt henne. Hon säger till poliserna att hon vill att de ”går bort” från henne. Hon har inget gjort. Den manliga polisen upplever att hon sparkar på honom och säger att ”nu blir det våld mot tjänsteman”. ”Förstår mannen, känns bra att ha hjälpt honom”

Här finns inga tankar från polisernas sida om varför mannen låter kvinnan bo i hans bostad. Det kan var röra sig om en hemlös kvinna med missbruksproblem. Hon har  i så fall en särskild utsatt situation. Polismännen frågar inte ens om hon är utsatt för misshandel eller sexualbrott av mannen. Poliserna bortser ifrån att kvinnan kan ha knuffats in i glasrutan och att mannen skyller på kvinnan. Polisen väljer att tro på mannen och bortser ifrån kontexten och kunskapen våld mot kvinnor.
Inslaget visar tydligt hur polis snabbt misstänkliggör kvinnor och bedömer mäns utsagor/påståenden som mer trovärdiga och de gör det totalt frikopplade från all forskning, all kunskap om hur mäns våld mot kvinnor ser ut och att män som begår ett övergrepp förnekar det och kan verka trovärdiga. Kvinnan  i den här episoden anses inte behöva ge sin ”version” som våldsamma män får. Poliserna visar ingen förståelse för henne som de brukar göra gentemot våldsamma män. Mannen, det förmodade brottsoffret, skuldbeläggs inte och han anses inte psyksjuk. Kvinnan blir bryskt bemött av två manliga poliser och misstänkt för våld mot tjänstemän. Ingen polis tycker synd om henne. De har ingen tanke på att hon kan blev uppleva dem, två män, som ytterligare ett hot.

ANTIFEMINISM – Episod 41

Episod 41

Två kvinnliga poliser kommer till ett lägenhetsbråk med en kniv inblandad. Det är en man som ringer in och säger att hans flickvän har kniv. Det hörs ”bråk” i bakgrunden.
Poliserna uttrycker oro när de åker till platsen. ”Det man befarar är allvarliga personskador även för egen del om hon skulle ge sig på oss.”
”När vi möter mannen känner man en lättnad över att han är oskadd, nu har vi kommit hit vill vi veta vad som hänt, när vi får den här typen av larm gör enligt vissa rutiner, delar vi på oss, kollegan lokaliserar kvinnan, jag tar ut mig mannen.”
Mannen säger att bråket har börjat med att kvinnan blivit svartsjuk på en tjejkompis till mannen. Kvinnlig polis: ”Det som skiljer det här mannen som är utsatt”
Inslaget avslutas med att den kvinnliga polisen (småleende) i ett studioinslag säger följande: ”Vad vi vet finns det ett stort mörkertal för män man tror är utsatta för våld. De vill inte riktigt anmäla. Det framkommer att hon haft en kniv i handen i tumultet och att mannen har känt sig väldigt rädd.”
Poliserna frågar mannen: ”Vad känner du att du vill göra nu”, ”Han bestämmer sig för att gå över till en kompis, även om han och kvinnan är vänner nu och vi nöjer oss nu då de är nyktra och städade”

När en kvinna blir slagen, hotad eller där egendom är sönderslagen, frågar de inte var kvinnan ska ta vägen. Här låter poliserna mannen definiera vad som hänt vilket alltså sker oavsett om mannen är brottsoffer, som de anser att han är här, eller om han är förövare. Mannen har alltid tolkningsföreträde. Kvinnans version får inte höras – hon hörs inte överhuvudtaget i episoden. Om hon har varit hotad och behövt försvara sig tas inte upp som ett alternativ.
Inga ord som relationstjafs eller bråk används. Mannens psykiska hälsa kommer inte heller upp till diskussion. Hela förloppet känns konstruerat och tillrättalagt. Men budskapet är tydligt: män är alltid mer trovärdiga och mer intressanta om de uttrycker sig utsatta.
Kvinnor däremot som utsätts för våld problematiseras i stort sett alltid och skuldbeläggs, något motsvarande gäller alltså inte för män i någon situation. Det är i det ljuset det här inslaget ska bedömas. Polisen gissar att män ofta utsätts för våld av kvinnor och påstår att ”vad vi vet är det så”. Hur vet poliserna det? På vad bygger de detta antagande på som sägs rakt ut i svensk TV obemött?

Vi anser att denna episod är ett synliggörande av polisers ideologi och det är ingen slump att det är just två kvinnliga poliser som figurerar här och det är en kvinnlig polis som fick skuldbelägga kvinnor som förövare. Kvinnliga poliser används på det här sättet som ett alibi för att försvara polisers attityd om mäns våld mot kvinnor enligt den antifeministiska devisen ”kvinnor kan”. Aldrig i något inslag har det för övrigt förekommit att två kvinnliga poliser kommer till en misshandlad kvinna. Varför kommer två kvinnliga poliser till platsen just här? För att det inte är ett tillrättalagt förlopp?

INSTÄLLNING TILL ANDRA BROTT  – Episod 42-43

Episod 42 inbrott

Polispatrull åker till ett äldre par som fått inbrott. Mannen i paret beskriver inbrottet. I inslaget berättas då om ”operation kofot” och en polis betonar för tittarna hur kränkande det är att få ett inbrott.
Polis: ”Viktigt att vi tar oss tid att prata med målsägande. Dom behöver det.”

Det som inslaget visar på är en mycket förstående attityd från polisernas sida gentemot de som utsätts för inbrott -den typen av brott som polisen även ägnar ett särskilt projekt åt. Inbrott omtalas som ett ”kränkande” brott och polis visar förståelse för att målsägande behöver ”prata”. Polisen skuldbelägger heller inte målsägande.

Episod 43 narkotika

Civila poliser väljer att arbeta vid ett pass. De undersöker en tågstation. Det finns uppgifter om att en man säljer narkotika och att han kan finnas på ett tåg. ”Vi är måna om de ungdomar som finns i samhället och önskar att det inte ska finnas så mycket handel som det gör. Försöker att få bort så mycket droger som möjligt.”

Hur är det då med sexualbrott och ungdomar? Arbetar polis aktivt mot det också och är ”måna” om ungdomar dvs främst tonårstjejer?  Sexualbrott drabbar nästan enbart tjejer och killar är förövare. Kan det vara så att proaktivt arbete bara är intressant när även killar kan drabbas? Liksom att det anses mer allvarligt när män blir misshandlade av andra män än när kvinnor utsätts för våld i relation?

SAMMANFATTANDE REFLEKTIONER

Polisen hantering av mäns våld mot kvinnor är ytterst bristfällig. Det visar samtliga episoder ovan.

Benämningen på mötet med våldsutsatta kvinnor är att det rör sig om ett ”lägenhetsbråk” och att det som pågår är ”relationstjafs”. Kvinnan skuldbeläggs också internaliserat som ett genomgående tema. Trots att kvinnan kan bära tydliga tecken på våld, som också kan ha varit upprepat, säger polis att ”vuxna inte kan hålla sams”, att ”bråket har spårat ut” , att ”paret måste kliva ner från sina höga hästar” och att polisen ”mäklar fred”.
Mannens ord och beskrivning av händelsen väger påfallande ofta tyngre trots att det borde vara väl känt för polis att män som slår inte vill kännas vid sin skuld utan skyller på kvinnan. Istället för att synliggöra våldets kön väljer polis att bortse ifrån orsaken till att kvinnor utsätts för våld som en struktur.

Trots att det finns tillfällen då polisen själva anger att mannen kommer att fortsätta att vara våldsam leder inte det till någon åtgärd utan det verkar snarare accepteras som ett ofrånkomligt faktum.

Den våldsamme mannen får också sympati. Han är den som behöver hjälp, som ”mår dåligt”, har en ”tragisk” situation och som blir lyssnad till.

Inte vid något tillfälle då polis åker till våldsutsatta kvinnor anges att kvinnan bör få sina skador dokumenterade och att rättsintyg är viktigt. Då en man visar spår av misshandel från annan man talar däremot polisen i inslaget noga igenom varför han behöver ett rättsintyg. Denne man får också stöd om han kommer att utsättas för framtida hot.

Kvinnor som utsätts för hot eller övergrepp i rättssak får inte i något inslag något motsvarande stöd.

Inte heller vid något tillfälle hänvisar polis till en lokal kvinnojour eller upplyser om det nationella numret för våldsutsatta kvinnor.

Däremot får en medelålders man som utsätts för äggkastning på sin husvagn frågan om han behöver en brottsofferjour. I det inslaget betonar polisen för tittaren att det är viktigt att de ger brottsoffret möjlighet till stöd, ett stöd som alltså aldrig våldsutsatta kvinnor anses behöva.

Genomgående ifrågasätts kvinnors vittnesmål och trots att polis ser att hon utsatts för våld ska ändå mannen få ge sin ”version”. Det uttrycket kan inte tolkas på annat sätt än att kvinnan kan ha provocerat och förtjänat våldet. Varför ska det annars anses behövas en annan ”version” av ett konstaterat våld? Polis säger alltså inte att mannen ska förhöras.

När män utsätts för våld av män används däremot inte uttrycket att gärningsmannen ska ge sin ”version”. Då tar polisen resolut avstånd från våld – något som inte sker vid mäns våld mot kvinnor.

Vid några tillfällen griper poliser kvinnor för att män anger att de varit våldsamma. Då får inte kvinnan ge sin ”version” i programmet. Männens ord blir alltså sanning och polisen tar inte reda på vad som egentligen hänt och varför tex en kvinna är blodig. En kvinna i den här situationen är också den enda som anges behövas ”bojas”.  Något motsvarande händer inte med våldsamma män.

Vid ett tillfälle tar däremot poliserna hänsyn till den våldsamme mannens integritet och griper honom när inte anhöriga kan se det.

En tonårsflicka som är upprörd och stänger in sig hemma kallas ”rabiat” och körs till vård, medan en ung pojke som är våldsam hemma får sympati och omtalas som att han ”mår dåligt” och det görs en hänvisning till BRIS.

Kvinnor demoniseras genomgående i inslagen. Den enda gång polis anger att de måste ha en kula i loppet på tjänstevapnet, dvs de är helt beredda på att skjuta, är när de uppsöker en kvinna som vill skada sig själv. Det är ett  exempel på hur kvinnor marginaliseras och görs till de okända oberäkneliga andra – att de demoniseras. Kvinnan i inslaget får ingen sympati alls utan hon utgör ett med sitt självskadebeteende först och främst ett hot mot polisen och de gör sig beredda att eventuellt skjuta henne.

Trots att polis ser att kvinnor kan bära spår av misshandel eller att det finns vittnen som berättar om det,  gör inte polis i någon episod en anmälan själva om kvinnan inte anmäler. När män blir utsätts för misshandel utomhus säger polis vid flera tillfällen att de kommer att göra en anmälan trots att den misshandlade mannen inte vill det.  Polis ser alltså med olika ögon på våld mot män utomhus och våld mot kvinnor som oftast sker inomhus. Fortfarande är det alltså svårt för polis att se våld mot kvinnor som allmänt åtal.

Polis visar också upprördhet över inbrott och utomhusmisshandel. De relaterar då till egna upplevelser. Något liknande händer aldrig vid våld mot kvinnor. Polis säger aldrig att man ska kunna vara i hemmet utan att utsättas för brott men däremot att man ska kunna gå till krogen utan att råka ut för misshandel. Polis betonar också att det vid inbrott och rån är kränkningen för brottsoffret som är centralt. Vid våld mot kvinnor använder polis däremot aldrig ordet kränkning om brottet som misshandlade kvinnor utsätts för.

Ensamma kvinnor som ska omhändertas eller handräckas till institution visar polis en hård attityd mot medan män i motsvarande situation snarare blir kompisar med polisen. Den enda som anmäls för förolämpning är just en kvinna och det är två manliga poliser som anmäler henne. Män som grips kan förolämpa kvinnliga poliser utan åtgärd.

Poliser visar narkotikaproblematiken särskilt intresse, eftersom det framför allt drabbar ungdomar. Inte i något inslag anges problemet med våld mot kvinnor som ett särskilt intresse. Snarare tvärtom. Det verkar inte finnas något intresse att egentligen bekämpa det utbredda våldet.

Uttrycket mäns våld mot kvinnor nämns inte en enda gång.  Det kallas genomgående” bråk”.

Sammantaget visar de ovanstående skildrade episoderna, liksom #Kvinnoregistret, att kvinnor skuldbeläggs och att männen som slår får sympati. De visar att kvinnor och män som utsätts för våld behandlas olika. Mäns våld mot kvinnor ses som en familjeangelägenhet – de våldsamma männen tillåts att definiera händelsen och att tala om kvinnorna som psyksjuka utan problem.

Det som visas i TV-serien 112 På liv och död är polisens egna utvalda bilder av sitt arbete. De anses alltså som representativa för deras arbete. Det visar tydligt att #Kvinnoregistret inte är en isolerad företeelse. Snarare är dessa värderingar de förhärskande hos de poliser som faktiskt möter våldsutsatta kvinnor.