”Man måste ställa sig frågan. Vad är prostitution?” 1)

Inledning

Två tidigare inlägg har behandlat rättsväsendets hantering av prostitution.

I Prostitutionen och rättvisan, del 1, synliggörs hur språket i domstolar, precis som i samhället, media och kulturen, ger sken av att prostitution är som vilket företag som helst där ord som företagsliknande verksamhet, kunder, kundkrets och ekonomisk vinning döljer vad som sker i prostitutionen. Männens-sexköparnas våld och skuld försvinner också. De kan snarare bemötas med förståelse och sympati. Istället väljer rättsväsendet – liksom samhället- att lägga skuld på kvinnor och att tro på myten om den ”lyckliga horan”.

I Prostitutionen och rättvisan, del 2, redogörs för 15 rättsfall. Det handlar om hur sexköpare kommer undan med orimliga utsagor, hur de skyddas med anonymitet och hur domstolar ser olika på män och kvinnor i prostitutionsvärlden. Män, både kopplare och handlare, kommer undan med milda straff medan kvinnor döms strängt. Människohandelsbrotten verkar lättare utdömas för kvinnor som oftast själva är eller har varit i prostituering som om de vore speciellt ”farliga”.

I båda dessa inlägg visas hur prostitutionens män döljer sig i bakgrunden och att kvinnor blir de som får agera skyltfönster och straffas strängast.
Domstolar kommer därigenom att beskydda sexköpare och andra män medan kvinnor, som alltid i historien, blir de som får bära skulden.
Det här inlägget kommer att spinna vidare på samma tema för det är inte endast i domstolarna som prostitutionens kvinnor skuldbeläggs. Det sker naturligtvis även inom polisen.

De mål som når domstolar har alltid inledningsvis startat med en utredning. Den sköter polisen. Några citat från den här artikeln:

Enligt Nils, polisens förundersökningsledare, hade kvinnan och den misstänka gärningsmannen en tidigare relation.
Åklagaren leder utredningen nu, men vi har vår polisiära förundersökningsledare som samordnar utredningsåtgärder, säger Michael, RLC-befäl

Polisens utredare är alltså de som har möjlighet att styra över vilka misstänkta som utreds och för vad, vilka åtgärder som vidtas och vilka som inte vidtas. Även om en åklagare kopplas in har denne inte samma möjlighet att påverka polisutredningen utan makten finns hos polisen. Vill polisen utreda en kvinna och låta männen stå i bakgrunden kan de göra det. Vill polisen släppa sexköpare/våldtäktsmän och koncentrera sig på kvinnor, kan de göra det också. Citatet ovan visar på denna makt.  Förundersökningsprotokoll kan också användas strategiskt av polisen för att hålla åklagare utanför utredningen:

Därför är det mer positivt för resultaten att skicka ett färdigt förundersökningsprotokoll till åklagarmyndigheten. 2)

En avhandlingen ”Mellan kylig objektivitet och stark empati, om åklagares arbete med mäns våld mot kvinnor”, visar på samma problem

Åklagarna berättar också om hur viktigt det är att ge direktiv till polisen som inte förknippas med en risk att ”trampa polisen på tårna” eller ”knäppa dem på näsan”.

Detta gör att åklagare kan vara ”sparsmakade” med att ge direktiv trots att de har en skyldighet att leda förundersökningen.

Polisens makt att styra utredningar påverkar hur kvinnor och män lagförs. Det står polisen fritt att låta könet på den misstänkte avgöra hur skulden fördelas och inte fördelas.
Inlägget kommer att visa på olika exempel på hur polisen styrs av sina attityder till sexköp och prostitution, sin kvinnosyn och sin ovilja att lägga skulden på män. Därigenom upprätthåller polisen manlig sexuell hegemoni eller ”en normalitetsuppfattning om manlig sexualitet”.3)

Polisens struktur är konservativ – och könskonservativ

Synen på prostitution som en mer eller mindre ofrånkomlig och därmed acceptabel företeelse har präglat det patriarkalt styrda samhället under lång tid. Det gäller naturligtvis även i stor utsträckning polisväsendet. Polisen har historiskt och även nutidshistoriskt tenderat att både förminska sexköp (de var emot sexköpslagens införande) och att se kvinnor som problem – se inlägget Polisen och prostitutionen. Polisen är också organisatoriskt och ideologiskt/politiskt en konservativ och könskonservativ organisation. Även om polisen numera ofta i media säger sig se allvarligt på sexköp, visar deras handlingar alltför ofta att det inte stämmer. Det råder en djup dubbelmoral (ett avstånd mellan handlingar och ord) som så ofta när ämnet prostitution berörs.  Å ena sidan ”räddar” polis kvinnor i prostitution och å andra sidan delar de ut det milda dagsböter direkt till sexköparna.

 En kvinna som är gravid i åttonde månaden kunde räddas från prostitution och fick hjälp av socialtjänsten, säger polisens gruppchef 

De gripna männen har erkänt och släppts efter förhör.

– Det blir oftast strafföreläggande vid den här typen av brott som kan ge fängelse i max ett år. Men när de erkänner blir det böter som skrivs ut,
http://www.expressen.se/gt/gravid-i-attonde-manaden-raddades-fran-prostitution/

Prostitution som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor verkar också vara ett tabubelagt ämne. Varför skulle annars de allra mest de mest våldsutsatta kvinnorna och flickorna, de i prostitution, behandlas sämst av både polis och övrigt rättsväsende? Dessa kvinnor som alltid har minst hjälp och förståelse att få, de är de ”icke ärbara” kvinnorna per definition och därmed inte särskilt skyddsvärda – i praktiken.
De låga straffen för sexköp signalerar att brottet är ringa och att tvångsåtgärderna för förövarna är därefter. Trots att sexköp är ett sexualbrott driver polisen ingen opinion, som tex för vapenbrott,  för att straffet ska skärpas och att brottsligheten och våldet därmed ska minska.
De 50 dagsböterna för sexköp från HD:s dom 2001 står sig år efter år utan att den instans som är ålagd att försöka förebygga brott – polisen – protesterar.

De stora härvorna skyddar mängder med män

Som anges i inlägget Polisen och prostitutionen under rubriken Kvinnosyn och sexhärvor skyddar polisen både direkt och indirekt män som sexuellt utnyttjar kvinnor och flickor t o m om det sker med grovt våld. I inlägget Prostitutionens och rättvisan, del 2, rättsfall  #5  (artikel här om fallet) visas hur sexköpare anonymiseras av en svensk tingsrätt , likväl som i hovrätten. I Hovrättens mycket milda dom hänvisas till att ”brottsligheten ligger långt tillbaka i tiden”. Utredningen har tog ca 3 år att bli klar med trots att det rörde sig om grovt våld mot en kvinna. Varför tog polisen så lång tid på sig? Var det, det vanliga ointresset? Eller något annat skäl? Ovilja? Det var många sexköpare inblandade här. Det ligger nära till hands att misstänka att utredningens senfärdighet också bidrog till att skydda sexköpande män. Fortfarande vet vi inte vilka dessa män är som utnyttjade kvinnan och också blev filmade. Var det maktens män i Växjö, Göteborg eller på andra orter som sexuellt utnyttjade kvinnan? Politiker? Domare? Polischefer? Tack vare polisens senfärdighet/ointresse belönades mannen med ett milt straff – skyddstillsyn. (Kvinnan fick inget skadestånd.) Vad som blev av filmerna framkommer inte.

Polisen som ”snubblar”

I ett annat fall utreddes en enda sexköpare trots att brottsoffren var minderåriga flickor. Enligt uppgifter till media. hade polisen ” mer eller mindre snubblat över uppgifter när man utredde andra brottsmisstankar”. Det fanns också följande information från de minderåriga flickorna.

Flickorna har berättat att de sålt sex till många, men bevisen anses bara hålla för åtal mot en man. http://www.bt.se/boras/kopte-sex-av-unga-tjejer-man-stalls-infor-ratta/

Polisen ”snubblar över uppgifter” och väljer att bara utreda en enda man? Trots att det är minderåriga flickor som är målsäganden visade polisen alltså inget större intresse att utreda deras förövare. Männen går fria och kan fortsätta begå övergrepp mot andra minderåriga. (TR valde dessutom visa hänsyn till förövaren/sexköparen då han bara blev dömd till köp av sexuell tjänst, inte sexuell handling. Flickorna blev därmed utan skadestånd.)

Göran Lindberg-fallet

Det här fallet synliggör mycket om polis, prostitution och makt och det har skett i relativ nutid.

Som framkommer i Polisen och prostitutionen tillät polisen att en kvinna utsattes för grovt livshotade sexuellt våld utan att ingripa för de ville ”samla bevis”. Polisen, vars uppgift är att förhindra brott, avstod alltså ifrån att hjälpa henne. Som skäl angav ansvarig chef att polisen inte alltid avbryter handel med narkotika för att de behöver samla bevis. Det skulle alltså vara en likvärdig jämförelse med mäns våld mot kvinnor. Kvinnor skulle med andra ord inte självklart ha ett mänskligt värde utan kan anses vara produkter.

Låt oss titta lite närmare på Göran Lindberg-fallet såsom det har rapporterats i media genom åren. Göran Lindbergs greps av SÄPO 2010 efter en tids ”spaning”. Fortfarande vet vi inte varför SÄPO var inblandat. Varför springer Sveriges Säkerhetspolis efter en sexköpare?  Rikets säkerhet?

Inledningsvis skrev media så här när fallet med polischefen avslöjades. (2010)

När utredarna granskade innehållet närmare hittade de namn på flera kända män. De insåg att de kommit en ny sexhärva på spåret och överlämnade materialet till länskriminalen.
Det var inte polischefen, Göran Lindbergs, namn utredarna reagerade över utan på några av de andra.
– Det var namnen på flera välsituerade och kända män i övre medelåldern, säger en källa
http://www.expressen.se/nyheter/flera-kanda-namn-i-utredningen-mot-polischefen-goran-lindberg/

Lite senare förnekande polisen existensen av några nätverk med förövare-sexköpande män och locket lades på. Allt fokus hamnade på enbart Göran Lindberg. Och inte skvallrade han. Han fick också ett relativt milt straff och en mild behandling. Han är nu ute sedan länge och kan nog räkna med visst ”beskydd”.

Samma år framkom att ”Nora” från radiodokumentären ”Den fastspända flickan” redan 2007 anmälde den gärningsman som var Göran Lindberg. Uppsalapolisen utredde inte anmälan utan lade ner den.  Artikel från 2010:

Men trots att hon redan år 2007 kunde ge polisen både signalement och telefonnummer till förövaren dröjde det fram till 2010 innan han greps.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16046307.ab

Några år senare, år 2013, utförde nättidningen Feministiskt perspektiv en djuplodande granskning av Göran Lindberg-fallet och hur de sexnätverk som döljde sig bakom det, lämnades outredda.

Grova brott mot unga kvinnor lämnades outredda i väntan på undersökningen som skulle leda till gripandet av polischefen Göran Lindberg. Av förundersökningen till det mordåtal som avslöjade Lindberg framgår att flickorna som utsattes för övergrepp och gruppvåldtäkter pekat ut hundratals män.
https://feministisktperspektiv.se/2013/05/11/bryttystnaden-goran-lindberg-ingick-i-ett-natverk/

År 2013 medgav också ansvarig utredande polis att det varit 100-tals män inblandade men att det skulle blivit för dyrt att utreda dem. Men varför sa inte polisen det från början då? Varför vänta tre år?

Han hade en kontantlur med 20 namn och ett fickminne med 300 namn. Om vi skulle gå igenom det skulle kostnaden hamna på över 600 000 kronor, säger Jonas Trolle.

Om polisen ändå skulle kontrollerat alla telefonnummer skulle många oskyldiga berörts.

Vårt uppdrag var inte att leta sexköpare, vi hade andra fokus. Fokus för oss var att lagföra Göran Lindberg för det han sedermera blev dömd för, förklarar Jonas Trolle.*
http://www.metro.se/artikel/polisen-f%C3%B6r-dyrt-att-jaga-sexk%C3%B6pare-lindbergh%C3%A4rvan-xr

Alltså: 600.000 kr ansågs för dyrt för att utreda våldsamma livsfarliga män. Låt oss komma ihåg den summan. Vad som prioriteras ekonomiskt inom polisen verkar alltför tydligt hänga ihop med vem som utreds och för vad. Inte beloppet i sig.

Organiserade grova gruppvåldtäkter – som missas igen

Några år senare, 2014 ”avslöjades” en bilskollärare, Tony M, och hans våldsamma beteende mot kvinnor och flickor.

När han lyckats övertala kvinnorna att gå med på att sälja sex ”testade” han dem ofta själv innan han sålde dem till andra män.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article18363746.ab

I utredningen framkommer att ett stort antal andra män deltog i gruppvåldtäkter av utsatta unga tjejer. Räknar en lågt över vad som framkommer är det åtminstone 70 män som deltog på olika platser i Sverige. I organiserade grova gruppvåldtäkter. De lämnades därhän även i denna utredning. Dessa svenska gruppvåldtäktsmän fanns det tydligen inget intresse, drivkraft eller någon vilja från polisens sida att få tag på. De kom därmed att skyddas. En enda sexköpare fälldes. Resten av de minst 70 männen vet nu att de förmodligen kan fortsätta ifred med sin ”verksamhet”. Inte heller Tony M vittnade om vilka de andra männen var.

Polisen utvisar våldsutsatta kvinnor som är brottsoffer

Ett annat stort problem med polisens agerande i samband med prostitutionsrelaterad brottslighet är hur de behandlar kvinnor som är brottsoffer.  Inte bara låter de bli att ingripa när kvinnor utsätts för våld, de utvisar också kvinnor med utländsk bakgrund utan att bry sig om att de är brottsutsatta och behöver extra skydd. Rasism och kvinnohat/förakt tycks förstärka varandra till att just behandla utländska kvinnor särskilt dåligt.

Polis utvisade kvinna  – missade därför sitt skadestånd

För 7-8 år sedan ”slog ”polisen till mot män som sålde en kvinna. I Tingsrättsdomen framkommer att kvinnan behandlas förfärligt. Hon såldes till olika män bland annat  till flera män som kunde utnyttja henne en hel natt, i grupp (gruppvåldtäkt) och hon såldes mellan olika ”ägare. Som ett objekt.  Det rådde alltså inget tvivel om att hon var ett brottsoffer.
Trots att polisen själva bedrev omfattande spaning och avlyssnade teletrafik och visste hur kvinnan behandlades, beslutade de ”om avvisning enligt utlänningslagen till Rumänien”.

Över hundra avlyssnade telefonsamtal kring sexhandeln kommer användas som bevis under rättegången mot de elva männen. Den 23-åriga kvinnan som är från Rumänien ska även ha blivit såld mellan hallickarna för 20 000 kronor
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=4927008

Tingsrättens dömde också flera utav männen till människohandel. Tyvärr mildrar – förstås – hovrätten åtalet och men dömer för bla grovt koppleri (se Prostitutionen och rättsvisan, del 2, rättsfall #12). Människohandel är ett brott där den utsatte får skadestånd men även då de misstänkta döms för grovt koppleri är det brukligt att utdöma skadestånd.
Men kvinnan fick inget skadestånd. Hon utvisades ju av tidigt av polisen. Hon fick inte något målsägandebiträde eller ens veta att hon var ett brottsoffer och vilka rättigheter hon har då. Vem ger henne upprättelse? Vem finner ut var hon befinner sig och ställer till polisen till svars för det här skandalösa kränkningen av hennes mänskliga rättigheter? Vem gräver? Vilken journalist har drivkraft och resurser? Ett brottsoffer är ett brottsoffer – även om det ”bara” är en rumänsk kvinna som anses vara ”icke ärbar” enligt svensk polis.

Polis utvisar kvinnor med deras hallickar

Ett annat tillfälle när polisen slog till och utvisade kvinnor som var  brottsoffer var då två nigerianska kvinnor utvisades utan någon utredning. Polisen uppger t o m för media att de hade hallickar.

De två kvinnorna som påträffades och som enligt polisen var kända prostituerade har redan utvisats, tillsammans med två män som misstänktes vara deras hallickar. Den misstänkta bordellverksamheten kommer inte att utredas vidare.
http://www.metro.se/artikel/polisen-misst%C3%A4nker-barnarbete-p%C3%A5-bordell-i-biskopsg%C3%A5rden-xr

Det är ren bekvämlighet och ett djupt ointresse likväl som rasism och nedvärdering av kvinnor om styr polisens s k bedömningar i det här fallet . Det är ett brott att handla med kvinnor i Sverige. Hallickverksamhet är förbjuden. Ändå väljer polisen att titta åt andra hållet och skicka ut kvinnorna med deras ”ägare”. Precis som Lydia Cacho skriver om att poliser i alla länder hon har varit i, väljer att blunda. Svensk polis är alltså inte bättre.

Polisen försvarar att de utvisar kvinnor som är brottsoffer

Även i rättsfallet som kallas den stora traffickinghärvan i Göteborg (se Prostitutionen och rättsvisan, del 2, rättsfall #12) valde polisen att utvisa att utvisa åtta av de rumänska kvinnorna som utsattes för brott. Men eftersom fallet uppmärksammades så mycket  fick de kritik för det beslutet. Men polisen tyckte att de hade gjort rätt.

Polisen i Västra Götaland menar att den inte gjorde fel när åtta prostituerade kvinnor utvisades till Rumänien.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=104&artikel=4868663

Jo, polisen gjorde fel. Att de inte ens förstår själva varför säger rätt mycket om synen på kvinnor i allmänhet och på kvinnor i prostituering i synnerhet. Kan polisen hantera sådana här ärenden? Ska polisen hantera dem? Kan eller ska polisen hantera mäns våld mot kvinnor som prostitutionen är en del av? Eller har de för djupa fördomar som går mer än 100 år tillbaka? Till reglementeringens Sverige?

Polis utreder kvinnor med provsexköp

Samtidigt som polisen utvisar utländska kvinnor som är brottsoffer väljer de tvärtom att utreda just utländska kvinnor – om de tycker att kvinnorna är brottsliga.

Sexköparnas intressen är viktigare än om kvinnan är ett brottsoffer

I inlägget Kvinnor och flickor som ”lurar” sexköpare döms hårt rättsfall #1, dömdes en kvinna och en man till stränga straff för att ha ”lurat” sexköpare. Kvinnans kropp användes som lockbete och den dömde mannen stod för våldet, ett våld som han också riktade mot kvinnan. Från inlägget:

Polisens inledde alltså en spaning mot paret, både via civila poliser och via omfattande telefonavlyssning.  Detta beslut måste ha tagits tidigt redan då en eller två av sexköparna råkat illa ut.

Kvinnan häktas också trots att hon kan vara ett brottsoffer. Polisen verkar inte utreda om hon är utsatt för tex olaga hot, olaga tvång, misshandel, grov kvinnofridskränkning eller något sexualbrott utav den misstänkte mannen. Som angetts ovan har polisen stora möjligheter att styra en utredning och därmed vilket åtal som väcks. I förlängningen kan även polisen påverka vilka misstankar som domstolen väljer att döma utifrån.  Har den här kvinnan fått en rättvis bedömning?  Eller har polisen tidigt, via alla sina spaningsinsatser bestämt sig; sexköparnas intressen ska stå  i främsta rummet – inte kvinnan och hennes rätt att slippa våld?

Polis utreder thailändska kvinnor – ett tecken på rasism, exotism och sexism?

Andra utländska kvinnor som inte heller utvisas är de thailändska kvinnor som poliser under senare tid har börjat utreda. Till Thailand åker svenskar och ser utbredd sexhandel. Thailändska kvinnor är utsatta för en annan sorts rasism, en grovt sexualiserad rasism. Upprätthåller svensk polis dessa föreställningar?
Det verkar särskilt som Stockholmspolisen och Uppsalapolisen i så fall ägnar sig åt denna rasism- de som inte utredde alla de 100-tals svenska män som det fanns uppgifter om i Göran Lindberg-fallet. Eller alla gruppvåldtäkterna i bilskollärare-fallet.
Thailändska kvinnor och deras vandel har stått i fokus i Solna, på Östermalm i Stockholm och i Uppsala. I samtliga fall har polisen lagt ner omfattande spaningsresurser på thaimassage-salonger. Vad är då problemet? Problemet, som polisen anser att dessa salonger är, är knappast nytt. Det har pågått under lång tid. Vill polisen ”visa handlingskraft”? ”Slå mot” prostitutionen? Eller är det kopplat till ökad rasism?

I samtliga fall har polisen bedrivit spaning genom att sitta i civila bilar och se män, män och åter män, med mer eller mindre suspekta beteenden, gå in och sedan komma ut ur massage-salongerna. Dessa män har fått göra det de gör utan åtgärd från polisens sida.

Metoden ”provköp” är provsexköp – etiskt rätt?

En metod som polisen tycks använda för att samla ”bevis” är att genomföra s k ”provköp”.
Provköp verkar polisen använda när de t ex vet att narkotikaförsäljning sker. Då kan polis spela narkotikaköpare. Ordet provköp är alltså direkt överfört till då polisen spelar sexköpare. Detta sker efter att en chef har läst på Flashback och fått någon sorts ”tips”. ”Provköp” innebär att polismän går in på salongerna och får massage för skattepengar.

Provköp är dessa sammanhang snarast att beteckna som provsexköp. Det handlar om att polismän spelar förmodade sexköpare. De vill alltså uppfattas som sexualbrottslingar. Svensk polis använder 17 år efter sexköpslagens införande precis samma metoder som polismän gjorde under 1880-talets reglementering när de haffade kvinnor genom att utge sig för att vara män på jakt efter ”liderliga” kvinnor. Svensk polis verkar alltså inte ha rört sig en millimeter sedan 1800-talet. Vad säger det här svensk polis och deras utveckling? Deras värderingar?

En annan fråga är: är det ens lagligt? Får polisen använda kvinnors kroppar så här? Förutom att agerandet synliggör att polismän inte har några hämningar över att spela sexualbrottslingar, är det ens etiskt försvarbart? Hur kan svensk polis vid ett tillfälle, i tjänsten, agera tilltänkta sexköpare och utnyttja thailändska kvinnor och för att vid andra tillfällen kunna hantera att möta och bemöta kvinnor som utsatts för sexualbrott?? Om det är så lätt för polis att spela sexualbrottslingar?

I Solnafallet gjordes några provsexköp av civila polismän. På Östermalm i Stockholm verkar inte några provsexköp ha skett, åtminstone inte vad som går att utläsa i media.

Uppsalafallet – bröststorlekar och poliskalsonger

I Uppsalafallet däremot skedde minst tio provsexköp. Fallet är intressant att specialstudera eftersom det lades stora resurser på det men också genom det sätt som de provsexköpande polismännen vittnade om de thailändska kvinnorna. Här och här finns artiklar om fallet.

Utredningen startades av en gruppchef hos Uppsalapolisen, det var alltså ingen prostitutionsenhet som hanterade fallet. Gruppchefen hade, enligt utredningen, hängt på Flashback och fått information av sexköparna som diskuterade sina besök på thaimassageställen. Polisen anser sig också ha fått ”tips” – oklart från vem och i vilket syfte. Prostitution har alltid lockat fram dåliga sidor från män med hämndbegär mot kvinnor och som styrs av kvinnohat. Det visar historien. Men det bekommer inte Uppsalapolisen.
Genom hela utredningen går som en röd tråd att polisen ”misstänkte” sexförsäljning och att problemet då är de thailändska kvinnor som äger salongerna. Den ena thailändska kvinnan verkar ha en svensk man. Lever han på avkastningarna? Det verkar inte Uppsalapolisen utreda.

Sammanlagt genomfördes 12 provsexköp av 10 polismän. På skattebetalarnas bekostnad gick de alltså in salongerna och klädde av sig och lät sig masseras av thailändska unga kvinnor. Några utav dessa ansåg polisen, i utredningen, vara brottsoffer som den thailändska kvinnan har nyttjat. Hur gick det till när polisens kom på att de skulle utnyttja dem lite extra i tjänsten?  Diskuterade de inte det moraliskt ytterst tveksamma i att polismän bidrar till ytterligare utnyttjande av kvinnor? Troligen har de inte tänkt tanken vilket syns i deras PM. De tycks snarare uppleva sig själva som väldigt trevliga ”kunder”. (Som för övrigt ofta sexköpare också gör.)

Gruppchefen är en utav dem som gör provsexköp. Han verkar själv ha stor erfarenhet av thaimassage. I sitt PM skriver han bland annat.

Utifrån mina tidigare erfarenheter av thaimassage var det tämligen enkel massage jag fick.

Av egen erfarenhet vet jag att thaimassage emellanåt kan göra ont eller kännas lite obekvämt.

Gruppchefen skriver också att ”happy ending” är en

benämning på att en massage avslutats med en avsugning eller en avrunkning för att klienten på det viset får en skön avslutning på massagen. (vår understrykning)

”Skön”? För vem är det skönt? Är det rimligt att en gruppchef inom polisen skriver så här? Vad säger det om honom, och hans anställda – särskilt de som också ägnar sig provsexköp i tjänsten?

Annat som de provsexköpande polismännen skriver i sina pm är:

där satt det två thailändska flickor i 20-30 årsåldern

hon började väldigt fort massera mig på rumpan och låren

kvinnan är av thailändskt ursprung, är ganska mörk i hud, höga markerade kindben samt ganska kantig haka

en något mullig thailändsk kvinna

samtliga var av asiatiskt ursprung

kvinnan var helt klädd i svart

vid flera tillfallen rörde hon mitt kön med sin handrygg

men hon rör aldrig genitalierna i detta läge

kvinnan var iförd blommiga hotpants samt en löst hängande topp som exponerade brösten när hon lutade  sig fram

en av kvinnorna hade en liten leverfläck på höger sida av ansiktet i höjd med näsan

hela magen och ryggslutet var exponerat

thailändsk kvinna normal kroppsbyggnad, blått linne

så drog hon av mig mina kalsonger

kvinnan hade dubbelhaka

hon hade stora bröst i förhållande till längden

Vad säger det här om svensk polis och deras kvinnosyn? Vad de har för självpåtagen rätt till att säga och tycka om dessa kvinnor som om de inte var människor? Är det ok att svensk polis skriver om sina kön och rumpor i samma utredning där de säger sig vilja bekämpa prostitution? Kan det bli mer kränkande än så här för thailändska kvinnor? Har Gruppchefen och de provsexköpande polismännen i själva verkat tagit sin syn på thailändska kvinnor från besök i Thailand till Sverige? En grovt sexualiserad syn på thailändska kvinnor?

De provsexköpande polismännen skriver också, som en del i utredningen, vilka ”känslor” de får och om hur de ”upplever” situationen. (Jag fick en känsla av…, jag upplevde att…). En sådan nivå styr alltså en svensk polisutredning inom prostitutionsområdet där thailändska kvinnor åtalas och döms.

I fallet användes stora polisresurser, både i utredningen (där provsexköpen ingår) och i den 14 månader långa spaningen. Det fanns två åklagare, en IT-revisor och två skatterevisorer.
Vad kostade allt detta? Mer än 600.000 kronor som ansågs för dyrt för att utreda hundratals sexualsadistiska män som våldtar utsatta tjejer? Som fortfarande kan härja fritt?
Två sexköpare åkte fast, varav en var bekant med polisen och det uppstod en ”speciell” stämning när han åkte fast. Den ena friades av hovrätten som samtidigt dömde de två kvinnorna hårdare. Det är svensk rättvisa i ett nötskal.  En sexköpare.  Det var allt.

TIPS!
Tips till Uppsalapolisen, Stockholmspolisen andra polismän som påstår sig vilja bekämpa prostitution: ställ målade polisbilar (inte civila) vid olika thaimassagesalonger, sätt er där, fika gör vad ni vill, parkera slumpmässigt vid olika tider och olika salonger, så ska ni nog kunna skrämma bort sexköpare. Sexköpare är livrädda för att bli sedda. Så förebyggs brott – en av polisens viktigaste uppgifter.
Då kan svensk polis hjälpa thailändska kvinnor att slippa dessa män. Rasism och fördomar ska inte styra svensk polis. Vilja att bekämpa brottslighetens orsaker ska däremot styra.
Sexköparna driver verksamheten. Det är inte thailändska kvinnor varken i Sverige eller i Thailand som driver prostitution. Det är män. Sexköpande män. Sexualbrottslingar. Eller de kanske också lär sig att de ska göra ”provsexköp”? De kanske får inspiration av svensk polis vad de ska skylla på för att inte bli misstänkta för brott?

Polis tar parti för (sexköpande) män

Förutom att polis inte utreder sexköpshärvor, som den runt Göran Lindberg, förminskar de också sexköparnas handingar eller väljer att bortse ifrån misstankar om sexköp om de stöter på sådana under sina utredningar.

De 24 sexköparna som polisen hjälpte

I Västernorrland avslöjades förra sommaren att en man slagit, våldtagit och grovt kränkt en psykiskt funktionshindrad ung kvinna. När kvinnan anmälde brott dröjde det flera månader innan något hände och inte förrän 10 veckor senare häktades mannen. Polisen verkar också ha struntat i att utreda en del av försäljningen av kvinnan dvs en del övergreppen på henne . Vad säger det om polisen intresse?
Mannen hade sålt henne till ett stort antal män och men endast 24 utav dessa greps för sexköp. I samband med att det här fallet nådde media uttalade polisen att om hon (kvinnan) ”gjort det under tvång är inget som belastar köparen”. Polisen valde alltså själva att vara både åklagare och domare. Dagens lagstiftning ger utrymme för att döma till påföljden fängelse ett år för sexköp (något som aldrig har hänt). Att det aldrig hänt går att se en orsak till genom att den förklarande polisen här utan minsta tvekan skuldavskrev sexköparna från deras ansvar. Därigenom beskyddade alltså polisen sexköparna trots att kvinnan var i en mycket utsatt situation. Männen som utnyttjade henne mot betalning kunde knappast missa hennes blåmärken, hennes rädsla och hennes funktionshinder. De såg också att hallicken fanns i bakgrunden.
Det borde ha utretts om inte lagens strängaste straff ska utdömas men om polisen struntar i att utreda? Vem ska göra det då?

 ”Farlig” kvinna –  gör mer än polisen för att bekämpa sexköp?

Ett annat ärende där polis tog parti för vad som borde varit misstänka sexköpare var då de lade mängder av resurser på att utreda en ”farlig” kvinna. Hon var alltså farlig för män – för förmodade sexköpare. Men i utredningen fanns inget som tyder på att polisen utredde om männen, som kvinnan i vissa fall drogade och stal ifrån, var skyldiga till brottet sexköp eller det likvärdiga brottet försök till sexköp.

Den ”farliga” kvinnan berättade att hon ville undkomma ” att sälja sex” dvs. att tvingas till samlag mot sin vilja och då kom hon på att hon kunde stjäla. Vem kan klandra henne för det? Egentligen?  Däremot är det naturligtvis ett problem om hon drogade männen. Hon döms till 8 års fängelse i tingsrätten – ett mycket strängt straff.  (I hovrätten döms hon till 6.5 år men av någon anledning väljer domarna att inte räkna bort de 9 månader hon suttit häktad så i praktiken fick hon samma straff. Varför? Rätten ansåg att hon inte fått tillräckliga restriktioner i häktet för att de skulle räkna av tiden där dvs hon hade inte lidit tillräckligt. Kvinnohat kan ta sig olika uttryck.)

Männen undkom helt straff. De fick däremot skadestånd i flera fall istället. Så kan det gå.
Inte heller den landsman som fanns i kvinnans bakgrund, som skjutsade och hämtade upp henne, utreds. Bara den ”farliga” kvinnan.

Men kanske gör den här kvinnan liksom kvinnorna och flickorna i inlägget Kvinnor och flickor som ”lurar sexköpare straffas hårt” det som svenskt rättsväsende borde göra? Med deras handlingar kan de kanske avskräcka män från att köpa sex och att utnyttja kvinnor mot betalning? Det är knappast något 50 anonyma dagsböter gör. Kanske ska vi vara tacksamma för att vissa kvinnor ”offrar” sig och sitter i fängelse, för de gör mer för att bekämpa sexköp än vad polisen någonsin har gjort?

Frågan är varför polisen nästan välvilligt låter sexköpande män slippa undan att utredas för strängare påföljd än 50 dagsböter eller låta män att helt komma undan att utredas för sexköp. Beror det på att polismän (det är alltid just polismän) själva identifierar sig med den här gruppen män?
Sexköpare är som poliserna själva, män utan särskild kriminell bakgrund, familjefäder, lönearbetande och ser sig själva som ”normala”. Det mönstret går igen då våldtäktsmän ses som ”trevliga normala” män eller då en man som slår en kvinna anses vara ”det största offret” som i Kvinnoregistret eller då våldsamma män blir brottsoffer som i de omvända fallen.  Hur mycket spelar polismäns egna identifiering med ”trevliga svenska män” in när de väljer att se mellan fingrarna på sexköp?

Polisen som levde sig in sexköparens ”obehag”

Det sista exemplet på hur polis tar parti för sexköpare är också ett ärende från norra Sverige.

En ung kvinna, 18 år med uzbekiskt ursprung, kom i kontakt med sexköpare via Badoo. Hennes sju år äldre pojkvän, och ytterligare en man, utpressar sedan sexköpare på stora belopp.
En sexköpare lagförs och döms. Han får betala 12.000 kr till staten. Inget dock till kvinnan som han utnyttjade. Däremot får sexköparen själv nästan 170.000 i skadestånd som bland annat  den 18-åriga kvinnan ska vara med och betala. Hon får alltså betala till sin förövare. (Jämför falsk tillvitelse-fallen.)
Men det finns även en annan man som utpressas, som figurerar i utredningen och som även han får skadestånd. Det framkommer att han är en tidigare dömd sexualbrottsling och nu är väldigt orolig för att bli dömd igen. Men trots att det finns inspelningar av hans åtminstone försök till sexköp, slipper han att utredas för sexköp.
Hur gick det till?
Den icke utredde sexköparen säger att han ”sent en kväll” sitter hos polisen Lars. Då ringer plötsligt utpressaren (en man) upp och den icke utredde sexköparen sätter då (lägligt) på högtalartelefonen. Följande vittnar polisen Lars om i rätten:

Under samtalets gång var det även tal om någon form av sexköp och att det skulle finnas bevisning. Lars kan idag inte erinra sig alla detaljer men upprättade efteråt det PM som åklagaren åberopat. Om han själv hade varit i /den misstänkte sexköparens/ situation hade han helt klart känt starkt obehag.

Det finns alltså bevisning på ett sexualbrott men det utreds inte? Polisen Lars hör alltså detta och med vetskap om det misstänkta sexualbrottet gör han ändå inte något. Däremot säger sig polisen Lars förstå sexköparens vånda. Han sätter sig alltså in i en sexualbrottslings situation och tar öppet hans parti. Är detta vänskapskorruption? Män skyddar män? Frågan uppstår då, eftersom polisen Lars så lätt kliver in i sexköparens situation är polisen Lars själv en sexköpare? Hur kan polisen Lars annars så lätt leva sig in i en sexköparens känslor?

En annan fråga är förstås: varför reagerar inte domstolen när detta kommer fram?

Det framkommer också att den unga uzbekiska kvinnan nämner att hon misshandlats av sin pojkvän. Men ingen utreder det. Varför lever sig inte polisen Lars in i den situationen? Tro?
Med i domen mot den 18 åriga uzbekiska kvinnan följer också ett yttrande om hennes bakgrund. Hon kom till Sverige som 10-åring. Som barn var hon utsatt för övergrepp av en släkting som satt ”djupa spår” och hon hamnade i problem i Sverige. Från 14 års ålder har hon varit LVU-placerad på nio olika institutioner.
Hon har utsatts för misshandel och sexuella övergrepp från flera olika pojkvänner och prostitutionen är en del av den misshandeln. Hon har haft depressioner och ångest och säkerligen har männen som utnyttjat henne bidragit till ytterligare psykisk ohälsa.
Nu ska hon alltså ”solidariskt” betala två sexköpare, varav en är icke utredd, sammanlagt 210.000 kr. Är detta rättvisa? För vem finns rättsväsendet? Vem utreder de övergrepp den här uzbekiska unga trasiga tjejen utsatts för? Polisen Lars och hans kollegor?

Slutord och sammanfattning

”Det sociala föraktet och avståndstagandet. samhällets kontroll- och maktmedel, har alltid riktats mot kvinnan, aldrig mot mannen.”

Citatet är från Hanna Olssons bok Catrine och rättvisan från 1990 som på ett alldeles utmärkt sätt beskriver vad som sker i prostitution.  Med utgångspunkt från ett känt rättsfall visar också författaren hur samhället och rättsväsendet behandlar kvinnor i prostitution. Det är nästan 30 år sedan boken skrevs men den fortfarande lika rykande aktuell. Det är inte en slump att antifeministiska män gång på gång återkommer till detta rättsfall. ( Att det dessutom innehåller både incest och sexualsadism gör fallet det till ett ännu större irritationsmoment för vissa män.) Hade inte Hanna Olsson skrivit sin bok hade inte orättvisorna synliggjorts och dessa synliggjorda orättvisor  kan inte antifeminister acceptera. De kunde det inte då och de kan det inte idag.

Inte heller kan rättsväsendet idag behandla prostitution. Fortfarande skuldbeläggs kvinnor.

Den tredelade serien Prostitutionen och rättvisan har namngetts utifrån titeln på Hanna Olssons bok. Första inlägget tog, med utgångspunkt från ett nutida rättsfall, upp hur rättsväsendet fortfarande har stark beröringsångest vid sin hantering av det brännande ämnet prostitution och hur gärna de fortfarande tror på myter.  Andra inlägget handlar om hur domstolars konsekvent skuldavskriver männen i prostitution och lika konsekvent skuldbelägger kvinnorna. De skuldbelägger till och med flickor och tycks värja sig för att se dem som brottsoffer.

Det här inlägget, som är det avslutande i serien Prostitutionen och rättvisan  tar upp den struktur i vårt samhälle som påverkar mest, men som granskas minst, nämligen polisen.

Polisen har makten att välja hur de ska prioritera. Hur de ska spana och hur utredningar ska skötas,vem som utreds och för vad.
Polisen är också som struktur en könskonservativ organisation. De tio inläggen om Polisens #Kvinnosyn visar på hur denna struktur är fast och cementerad. Det tycks också bli värre i takt med att antifeminism har fått fäste hos polisen.
Polisen väljer att trots att de mest utsatt flickorna och kvinnorna utnyttjas av maktmän med sexualsadistiska böjelser, att inte utreda dessa systematiska övergrepp – dessa härvor.  Först ljuger de om att det inte finns några andra män sedan skyller de på att det var för dyrt. Hundratals och åter hundratals män skyddas därmed av den myndighet som ska förebygga och beivra brott.
Polisen väljer att vända det blinda ögat till när de utvisar utländska kvinnor som är uppenbara brottsoffer. De väjer till och med att försvara sina handlingar när de blir kritiserade.
Polisen gör också provsexköp. Istället för att utreda sexköpare spelar polisen själva just sexköpare för att utreda thailändska kvinnor. Oerhört stora ”muskler” läggs på att utreda dessa ärenden. De ekonomiska resurserna verkar outtömliga. Rasism och sexism, kvinnoförakt och antifeminism bildar fyra ben för att detta ska var möjligt. De poliser i Uppsala som har deltagit i den här förfärliga hanteringen jobbar troligen kvar. Kanske möter de våldtäktsoffer både inom och utom prostitution och förminskar deras lidande på samma sätt.
Polisen anser att 600.000 kr är för mycket att utreda sadistiska män men lägger stora resurser på att utreda thailändska kvinnor.
Poliser väljer att skydda sexköpare genom att uttala att de inte ska belastas om kvinnan misshandlas och är psykiskt funktionshindrad.  Polis väljer t.o.m. att identifiera sig med sexköpare.
Poliser utreder inte heller våldet mot kvinnor prostitution trots att dessa kvinnor globalt, enligt studier, är de allra allra mest våldsutsatta.

De exempel som tas upp i inlägget hämtas i stort sett från hela Sverige. Det är alltså inte så att det är ett visst polisområde som är värre än något annat: det är en genomgående struktur inom polisen att det finns djupgående problem med synen på kvinnor och på sexualbrott/sexköp.

Slutsatsen måste bli att Polisen varken bör eller ska hantera mäns våld mot kvinnor vare sig det rör misshandel, våldtäkt, prostitution eller ens sexuella ofredanden (vilket framkommer  i deras egen rapport se Polisens Lägesbild – en vrångbild om sexuella ofredanden).
Dessa brott bör/ska hanteras av en fristående myndighet med befogenhet att utreda specialområdet mäns våld mot kvinnor.

Låt Sverige bli det första landet i världen med en ny ordning för att utreda och lagföra mäns våld mot kvinnor,  på samma sätt som Sverige blev först i världen med att införa en sexköpslag.

 

1) Hanna Olsson, Catrine och rättvisan, 1990
2.) Stefan Holgersson, Polisen bakom kulisserna,  2014
3) Helena Sutorius,  Bevisprövning i sexualbrott. 2014